Brev till Göran Persson, Statsminister

Nu på onsdag(27.11.2002) kommer AKP:s ledare Recep Tayip ERDOGAN på besök till Sverige. Under sitt besök kommer han att framföra Turkiets önskemål om ett officiellt start datum för överläggningar med EU och begära Sveriges stöd.

Trots många frågor råder en bred men försiktig optimism både i Turkiet och inom EU beträffande den nya politiska ledningen i Turkiet. Det är också vår förhoppning att maktskifte i Turkiet leder till en riktig demokratiseringsprocess av landet samt de nödvändiga konstitutionetslla förändringar som krävs i enlighet med Köpenhamns kriterierna genomförs inför förhandlingar med EU.

Turkiet hade redan i mars 2001 utarbetat ett nationellt program som beskrev hur partnerskapsprogrammet skulle genomföras. Programmet var reaktionärt och ett hån mot kurdfrågan och har inte gett några rättsliga garantier för att den kurdiska kulturella och språkliga identiteten skall kunna utryckas obehindrat. Så kallade "EU - anpassningslagarna" som har antagits i Turkiets riksdag i augusti i år banar inte heller väg för kurdernas grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Inga förändringar rör själva den turkiska grundlagen.

Det kurdiska språket nämns inte; formuleringen är endast "turkiska medborgares olika språk och dialekter". När det gäller TV- och radiosändningar, möjliggör lagjusteringarna inte heller några genomgripande förändringar. Sändningar (utan att språket nämns annan än som "turkiska medborgares olika i vardagen använda traditionella språk och dialekter") tillåts, men begränsas av strikta statliga regler - och sändningstiden maximeras till 20 minuter per dag.

Den kurdiska frågan är den viktigaste politiska frågan i Turkiet och därför också en viktig fråga inför medlemskapsförhandlingar mellan EU och Turkiet. Det behövs seriösa reformer och ett konkret handlingsprogram som garanterar kurdernas grundläggande nationella och demokratiska rättigheter i Turkiet.

Turkiet saknar fortfarande stabila institutioner som garanterar principerna för en demokratisk rättstat, mänskliga rättigheter samt respekt för och av nationella minoriteter. Turkiet uppfyller inte de skyldigheter som följer av medlemskapet och saknar därför förmåga att ansluta sig till den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål.

Ni har nämnt att Sverige kunde tänka sig att visa en mjukare linje gentemot Turkiets nya politiska ledning och eventuellt ge stöd för dess önskemål om ett start datum. Ännu finns det inga synliga och officiella uttalande som ger signaler för en mer konkret demokratiskt förhållningssätt av den nya regeringen inför Turkiets väntade svåra frågor. Det är viktigt att när Sverige intar en ny mjuk linje även ställer hårdare krav på Turkiets nya ledare.

Vi anser att AKP (Rättvise och Utvecklingspartiet) och dess ledare Erdogan måste ge garantier till Sverige och EU om sitt regeringsprogram som bör innehålla omedelbara konstitutionella förändringar som garanterar Turkiets ambition i riktning till en demokrati samt kurdernas kulturella och språkliga rättigheter.

2002-11-26

Med vänliga hälsningar

Keya Izol

Förbundsordförande Kurdiska Riksförbundet

Svar till Dilsa Demibag Stens artikel i Expressen

Av Keya Izol, ordförande för Kurdiska Riksförbundet

Dilsa Demirbag Sten har skrivit en artikel om regeringens satsningar för flickor som drabbas av hedersrelaterade problem. Hon påstår i sin artikel att insatserna från regeringen har varit bristfälliga och medlen som reserverats för detta arbete har hamnat i fel fickor. Vidare kritiserar Demirbag Sten Kurdiska riksförbundet genom att påstå följande: "Även den kurdiska riksorganisationen fick en del av projektpengarna. Samma riksorganisations ordförande satt i soffan i tv och förnekade att problemet existerade inom den kurdiska gruppen."

Hennes kritik mot regeringens insatser för integrationspolitiken och särskilt för "de utsatta flickorna" kan bemötas av regeringen. När det gäller kritiken och de felaktiga påståendena om vårt förbund vill jag förgöra följande för Expressens läsare:

Av regeringens senaste öronmärkta medel på 2,7 miljoner kronor har Kurdiska riksförbundet fått bara 100 000 kronor som projektmedel. Resterande medel har delats ut till olika projekt som prioriterar jämställdhetsarbete inom sina organisationer. Även svenska organisationer har sökt och fått medel från den potten.

När man läser Demirbag Stens artikel får man som läsare en helt annan uppfattning. Detta har varit en genomgående tendens hos många andra debattörer som har riktat sina obefogade kritik mot oss. Den svenska allmänheten får en snedvriden bild av liknande påståenden. Den allmänna uppfattningen är att invandrarorganisationer får bidrag men inte arbetar för integration. Detta är inte sant. Många invandrarorganisationer arbetar med många viktiga frågor på en ideell basis. De begränsade bidrag som vi får räcker knappt till att besvara allmänhetens frågor. Helt klart är att våra resurser inte räcker till att leva upp till de förväntningar som ställs på oss från allmänheten.

Vi har jag åtskilliga gånger blivit intervjuad i radio, tv och tidningar efter morden på Pela och Fadime. Vi har även deltagit i många offentliga möten och konferenser på samma tema. Varje gång har vi redogjort för vår syn på de specifika händelserna och för vad vi tycker om problematiken. Vi har, liksom en överväldigande majoritet av kurderna i Sverige, fördömt både morden och tagit avstånd från alla tendenser till våld som utövas mot en del invandrarflickor. Vi har inte förnekat problemets existens inom bland kurder, som Demirbag Sten påstår. Men vi har tillbakavisat alla generaliseringar som går ut på att hedersrelaterat våld är en del av den kurdiska kulturen och är typisk för alla kurder. Vårt förbund kom i våras ut med en utförlig rapport om vårt arbete mot hedersrelaterat våld under de senaste fem åren. Rapporten visar hur vi har arbetat med dessa frågor långt innan morden på Pela och Fadime. I denna rapport, "Vår röst är vår framtid", presenterar vi en handlingsplan med olika åtgärdspaket i förebyggande syfte och en jämställdhetsplan för våra lokala avdelningar i Sverige. Dessa prioriteringar ligger fast i enlighet med denna handlingsplan. Under de senaste åren har vi även hjälpt många kurdiska flickor som har vänt sig till oss för hjälp.

Det händer mycket bland Sverigekurder som Demirbag Sten inte känner till eller vill inte kännas vid. Vi pratar inte, utan vi är med och utformar det framtida Sverige där vi säkert kommer att uppleva mindre våldsamheter mot våra flickor och mer förståelse mellan generationer. Det är vår ambition att den attitydförändrande processen som är igång bland kurder stärks och ger resultat inom en mycket snar framtid. Under tiden kommer vi, som vi alltid har gjort, att bemöta alla påhopp på och alla kränkningar av vår kultur, vår grupp och vårt förbund.

Demirbag Sten är själv kurd och tillsammans med sina många syskon uppväxt i Sverige. Om hon vill engagera sig för de utsatta kurdiska tjejerna bör hon i första hand söka kontakt med kurder och få gehör för sina åsikter bland dem. Hon står tyvärr utanför den kurdiska gemenskapen och försöker därför ge en felaktig bild av den organiserade delen av kurder i Sverige.

Många har deltagit i debatten om heder. Dilsa Demibag Sten tillhör dem som gjort bort sig mest med de mest orealistiska och odemokratiska förslag. "Integrationskörkort", "ställ hårdare krav på invandrarorganisationer och dra tillbaka deras bidrag om de inte sköter sig" etc etc. Hennes senaste artikel i Expressen följer samma spår. Hon vill vara med i debatten men gör det på ett klumpigt sätt. Inte bara vi men även de flesta i Sverige inser hur farliga dessa förslag är.

Tack och lov att det finns många kloka och förnuftiga skribenter och debattörer som kan avslöja de farliga tendenserna.

Delar av denna artikel har publicerats i Expressen2002-10-20

"Hedersmord"

Av Keya Izol

Kurdiska Riksförbundets ordförande

I Sverige finns det uppskattningsvis 50 000 kurder som kommer från fyra olika länder och har olika social bakgrund. Eftersom de kommer från olika krigsdrabbade områden är politik ett självklart samtalsämne bland kurder i Sverige. De flesta följer dagligen den politiska utvecklingen i hemlandet.

De senaste fyra åren har även ämnet heder och hedersmord diskuterats intensivt. I varje politiskt sammanhang, bland familjer, kvinnor, ungdomar och inom våra lokala avdelningar i hela Sverige, diskuteras hedersbegreppet och dess betydelse i Sverige och i kurdernas hemländer. Detta är naturligtvis mycket positivt. Diskussionen bereder vägen för att en bättre förståelse av problemen och för en dialog mellan generationerna. Om vi vill lyckas med positiva förändringar bland sverigekurder är det mest effektiva sättet att offentliggöra problemen och aktivera och delaktiggöra alla kurder i den pågående debatten.

Det finns dock faktorer som stör denna process, framför allt den debatt som pågår i de stora medierna. Visserligen deltar många enskilda personer med kurdisk bakgrund även i denna offentliga debatt. Men tyvärr ger debatten ändå den svenska allmänheten en felaktig bild av vilka diskussioner som pågår bland kurderna. De positiva signaler som finns bland kurder åsidosätts.

Vår utgångspunkt till olika samhällsfrågor som berör Sverigekurder har alltid varit huruvida vi som förbund kan fungera som en instans för att bidra till en bättre och smärtfri tillvaro för våra kommande generationer i Sverige. Därför har vi även varit noga att ta hänsyn till det nya landets värderingar och lagar. Hur svår må en samhällsfråga vara så har vi inte funderat på att lösa den endast med hjälp av penningmedel. Vi har i stället vänt oss till gruppens egen dynamism och försökt förankra och engagera alla i gruppen för att verka i lösningen av svårigheterna. En annan viktig aspekt är det erkännande som samhället ger till etniska eller minoritets- organisationer.

Idag finns det inte många som ger organisationerna någon betydelse, trots att de utgör en viktig länk mellan den etniska gruppens uppfattning om sig själv och det övriga samhället. Detta är ännu viktigare när det gäller den kurdiska gruppen. Kurdiska riksförbundet i sig utgör ett demokratiskt forum för alla olika politiska åsikter, rörelser och organisationer aktiva inom den kurdiska gruppen. Man kan säga att riksförbundet "avpolitiserar" dessa frågor i bemärkelse "partipolitik" om omvandlar dessa till intressepolitik för den kurdiska gruppen som lever i Sverige.

Vårt förbund har prioriterat dessa frågor de senaste fem åren, alltså långt innan morden på Pela och Fadime. Under denna period har vi blivit kontaktade av olika myndigheter och skolor om vissa svåra fall där flickor blivit hotat av sina fäder eller bröder. Tillsammans med våra kvinno- och ungdomsförbund har vi medlat fram en lösning på dessa fall i bland annat i Stockholm (fyra fall), Uppsala, Sandviken, Nynäshamn och Eskilstuna. Under samma period har vi anordnat över trettio olika offentliga möten, konferenser, utbildningar och sommarläger för hundratals av våra medlemmar åt gången. Frågan har även diskuterats i vår tidskrift och i närradiosändningarna. Vi har en handlingsplan med jämställdhetsperspektiv för alla våra lokalavdelningar i hela Sverige. Denna plan presenterades i våras i rapporten "Vår röst är vår framtid".

Det händer också alltför ofta att medierna förvränger sanningen. Medierna har exempelvis många gånger nämnt den lagstiftning i irakiska Kurdistan som tidigare föreskrev mildare straff för brott där motivet var att brottslingens heder hade kränkts. Efter vädjan bland annat från vårt förbund och även från annat svenskt håll ändrade det regionala kurdiska styret lagen den 13 augusti 2002. Enligt den nya lagen, som trädde i kraft direkt, klassas alla övergrepp och mord som kriminella oavsett motiv.

Det är en oerhört positiv utveckling för alla oss som har kämpat för detta. Vi vet också att denna lagändring tillämpas redan idag i irakiska Kurdistan och vi ser även lagens avskräckande effekt. Men de svenska medierna har knappt nämnt denna lagändring och när den nämnts har felaktigheter förekommit. Tidningen Metro hade den 16 augusti en rubrik som löd: "Irak ändrar sina lagar" I själva verket var det alltså den regionala kurdiska regeringen i norra Irak som ändrade de irakiska lagarna.

Medierna bröt också mot sina egna etiska regler när de rapporterade om den uppmärksammade självmordsfallet i Märsta i april i år. Polisen och åklagaren hade helt fria händer att göra uttalanden och anklaga både fadern och systern till den avlidna flickan. Medierna försågs med detaljerade uppgifter om fallet. Bilder på flickan med familjens namn publicerades i pressen. Allmänheten gavs en bild av händelseförloppet innan rättegången ens hade börjat. Trots denna enorma uppmärksamhet kring fallet så var rapporteringen mycket blygsam när fadern sedan frigavs. Medierna var inte intresserade av att lyfta upp de problem som flickans familj upplever idag, efter att först ha förlorat en av sina käraste och sedan ha blivit anklagade för mord inför hela Sverige. Familjen känner sig inte rentvådd om inte allmänheten får en klar bild av skuldfrågan.

Ett annat fall i Eskilstuna, där pappan och andra anhöriga till en kurdisk flicka anklagas för mord, är fortfarande ouppklarat. Men familjen är redan utpekad som skyldig i medierna. Dessa intensiva och målmedvetna skriverier, som ständigt förbiser de positiva förändringarna, har skapat frustration, sårbarhet och utsatthet bland kurder i Sverige. Även vi som är kritiska mot mediernas ensidiga bevakning påverkas. Så fort vi ser en rubrik som handlar om kvinnomisshandel eller mord kopplar vi detta till kurder. Med stor rädsla och vaksamhet ställer vi oss automatiskt frågan: "Inte nu igen?" Och det även om det inte har nämnts vilken nationalitet det handlar om.

Vi associerar själva rubriken till kurder! Den svenska allmänheten har ännu lättare att generalisera och ta för givet att de flesta kurder är potentiella kvinnoförtryckare. Kurdiska barn och ungdomar -- de flesta av dem födda här i Sverige -- drabbas hårdast av dessa mediala övergrepp. Många kurdiska föräldrar har vänt sig till oss och berättat hur deras barn och tonåringar trakasserats av sina kompisar i skolan.

En kurdisk tonårsflicka kom hem gråtande och mådde dåligt i flera dagar utan att föräldrarna visste vad det hela handlade om. Det visade sig vara hennes kompisars beteende gentemot henne i skolan som var orsaken. Hon fick ofta frågor som: "Vågar vi vara kompisar med dig i fortsättningen, vad kommer din pappa säga om han får reda på detta?" och "när kommer din pappa att döda dig?".

I skolan är det numera vanligt att kurdiska tjejer generellt betraktas som en utsatt grupp och att kurdiska killar generellt anses ha ett starkt patriarkaliskt synsätt och är benägna att begå allvarliga brott.

Liknande negativa upplevelser har man som kurd numera även på arbetsplatserna. Många kurder känner sig utpekade och upplever att de undviks av sina arbetskamrater. Samma utsatthet upplever många kurder som söker arbete, försöker hyra lokal, köpa bostad och även i kontakter med myndigheter, inte minst polisen. Många kurder döljer därför medvetet sin kurdiska identitet. Detta är ett allvarligt problem inte bara för kurder utan för hela samhället som redan p g a strukturella diskriminering har enorma svårigheter att rekrytera personer med annan etnisk bakgrund inom arbetsmarknaden. Samhället bör därför reagera mot diskrimineringen av och övergreppen mot kurder. Om övergreppen fortsätter kommer de inte bara att drabba kurder utan hela vårt samhälle. Det har redan skett stora skador. Låt oss tillsammans börja reparera dem innan det är för sent.

2002-10-30

Till allmänheten

MANIFESTATION

Medlemmar av tre Kurdiska samhälleliga organisationer ( Nord- Kurdistans nationella plattform, Kurdiska initiativet i Europa, Kurdernas demokratiska koordination i Europa) samlades i Stockholm, Sverige, helgen 20- 21 juli 2002. Medlems representanter från de tre organisationerna tog sinsemellan upp de kurdiska frågorna och problemen i Europa.

Mötet konstaterade att Kurder är ett stort och urgammalt folk i mellanöstern. Som alla andra folk har kurderna rätt att själva bestämma sin framtid, leva fritt på sin jord och att själva förvalta sitt land.

Inget annat folk har drabbats så hårt som kurderna av terrorns förödelser. Utan att Kurder får sina nationella och demokratiska rättigheter kan inte fred och lugn skapas i de stater som idag förtrycker dem, (Turkiet, Iran, Irak, Syrien) eller i Mellanöstern överhuvudtaget.

Nära en miljon kurder lever i väst Europa. Undan förtryck tar tusentals kurder sin tillflykt till väst Europa. Som kurder och som Européer har de rättigheter och skyldigheter där. Frågan om Kurderna och Kurdistan har därigenom blivit också en europeisk fråga som Europa måste engagera sig i lösningen av utan att lämna frågan åt de förtryckande staternas samvete.

EU måste inse, och ta hänsyn till kurdernas krav och mål under processen kring Turkiets medlemskap i EU. Kurderna är också intressenter i och part när det handlar om Turkiets förhandlingar inför medlemskap i EU. Kurderna måste vara berättigade att delta när det gäller den kurdiska frågan och Kurdistans status. Mötet i Stockholm betonar kurdernas framgångar i södra Kurdistan. Kurderna där har haft självstyre i sina områden i 11 år. Vi stöder syd kurdernas önskan om "ett federalt Kurdistan i ett demokratiskt Irak ".

EU och andra internationella samfund som visar intresse för internationella frågor bör också intressera sig för frågorna om kurder och Kurdistan. Med ansvar för och medvetenhet om vikten av samarbete, beslutade de tre samhälliga organisationerna att bedriva detta under namnet Kurdiska plattformen i Europa - PLATFORM.

Med denna manifestation till allmänheten uppmanar plattformen alla patriotiska kurdiska krafter att visa sitt stöd och sin solidaritet.

Mötet beslutade tillsammans:

· att bilda arbets grupper i olika Europeiska länder.

· att trycka broschyrer och bullentiner, starta en Web-site samt anordna seminarier, paneldebatter, konferanser och fester.

· att bedriva arbete för en kurdiskt lobby verksamhet och diplomati.

· att verka för den kurdiska frågan och problematiken samt verka för kurdernas identitet samt sociala och kulturella frågor för kurderna i Europa.

Kurdiska plattformen i Europa- PLATFORM

- Nordkurdistans nationella plattform

- Kurdiska initiativet i Europa

- Kurdernas demokratiska koordination i Europa

Stockholm, 2002.07.21

Trots allt drömmer Turkiet om EU-medlemskap EU välkomnar tio nya länder som medlem men inte Turkiet

Av Wiyan Mayi

Turkiet måste demokratiseras säger EU ledarna. Men hur? Det vill de inte säga. Hur kan Turkiet demokratiseras utan att erkänna den kurdiska frågan. Hur kan landet demokratiseras när det förnekar mer än 20 miljoner kurder i Turkiet? Hur kan man förbjuda ett folk i sitt eget land? Kurdistan har alltid vari kurdernas land. Om EU vill demokratisera Turkiet måste man först hjälpa till att lösa kurdiska problemet. Hur kan man medicinera någon utan att känna till sjukdomen? EU måste peka på kurdfrågan i sina förhandlingar för Turkiet?

Den värdefulla demokratin har Europa inte fått gratis. Det är ett resultat av människornas möda och kamp. Den turkiska regimen vill behålla sina tyranniska metoder och ändå komma in i EU. Nu nekar EU till turkarnas begäran om EU-medlemskap för att demokratin och mänskliga rättigheter som EU kräver har Turkiet inte uppfyllt. Turkiet kan vara ett fint och demokratiskt land och komma in i EU, om det har med sig kurder. Men så länge de förnekar kurdernas existens och förföljer kurdiska folket med sin grymhet kommer de aldrig att förändras, utvecklas. Kurder som bor i Europa och deras vänner kämpar hårt för att Turkiet ska ändras till ett demokratiskt land och alla medborgarna får leva med samma rättigheter.

Den kurdiska författaren Emin Bozarslan är boende i Sverige som politik flykting sedan 1978. Han har tidigare gett ut ett stort antal böcker. Han fick fängelsestraff år 1968 i hemlandet när han skrev en bok om kurdiska alfabetet. Den boken förbjöds. I Sverige, i ett främmande land har han en liten avdelning i Karolinska biblioteket och han får skriva vad han vill och vad han tycker. Han är tacksam och stolt över Sveriges demokrati. Han gillar svenskt sätt. När vi skulle gå in i kafeterian sa han till mig "Damerna först". Han tvingade mig att gå före honom. Ändå hade jag med mig den kurdiska traditionen att de äldre måste gå före. Men det ville han inte. Och inte bara det, han hämtade också kaffe åt mig. Det var lite pinsamt. Intervjun med Bozarslan gör att man flyger över Kurdistan och igenom hela historien. Han berättar om vad han som författare hade upplevt i Turkiet. De muntliga kurdiska berättelserna om kärleksparet" Mem ú Zin" skrevs ner för första gången av den kända kurdiska poeten "Xani "1695 i Kurdistan .Emin Bozarslan som bor i Uppsala, arbetade i fyra år med att transkribera och sedan översätta den från kurdiska till turkiska. Ett förlag i Turkiet gav ut eposet som skrevs ner för 300 år sedan. Efter en månad ute i bokhandeln konfiskerades hela upplagan och förläggaren blev dömd till 13 månaders fängelse, och motsvarande 20000 kr böter. Eftersom Bozarslan bor i Sverige åtalade den turkiska myndigheten i stället förläggaren Ihsan Turkman. Innehållet var ett brott mot den turkiska staten, ansåg statens säkerhetsdomstol. För en regim som förnekar kurdernas existens, är en bok från kurdiska litteraturen som är mer än 300 år gammal är farlig och statsfientlig.

- Det här exemplet är bara en liten del av det som jag själv har upplevt av den turkiska apartheid politik. Säger Bozarslan. För några år sedan kämpade Bozarslan med att samla dokument om hur den turkiska regimen skiljer sig från europeiska länder när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Bozarslans och många andra kurders ändamål i Europa med sådan kamp är att visa för europeiska makthavare om vilket grymt system Turkiet utövar mot kurder.

- Turkiet får inte sitta sida vid sida i Europeiska länder med den apartheid regimen. Egentligen vill kurderna också bli medlem i EU. Men regimen försöker tränga sig in i EU för att få mer möjligheter och resurser vid sidan om Natos möjligheter och resurser och fortsätta krossa kurdiska folket. Om varför Europa inte nämner ordet kurd i sina behandlingar med Turkiet anser Bozarslan att det är ett stort misstag av Europa.

- De klagar på Ryssland för Tjetjenien eller om Kosovo och andra länder, men när det gäller kurdfrågan är de helt tysta. För att Turkiet är medlem i Nato och Europarådet. De tänker på sitt eget intresse mer än att tänka moraliskt i kurdfrågan. Europa har stort ansvar för kurdernas tragiska liv. Före första världskriget fanns det Ottomanska imperiet som hade många länder inom sina gränser. Kurdistan var ett av de länderna. Då hette landet på officiellt sätt "Kurdistan". Och så länge området var under brittiskt mandat, enligt fredsavtalet som slöts i Lausanne i Schweiz år 1924 och delade Kurdistan i 4 delar, rådde relativt lugn bland kurdiska befolkningen i område. Turkiet skapades år 1923, samtidigt förbjöds namnet Kurdistan. Och språket som är ett av de största Indoeuropeiska språken förbjöds. Det förbjudet gäller fortfarande.

- Det är en skam för EU att ha Turkiet vid sin sida när man ser skillnaderna mellan Turkiet och EU. Tar Bozarslan några exemplar. ( 20 .000 samer i norra Sverige betraktas av svenska staten och det finns t.o.m. ett samiskt parlament. Men Turkiska regimen erkänner inte ens 20 miljoner kurders existens). ( Alla nationaliteter i EU länderna skriver om sina förflutna och ger ut sina historiska dokument. Men kurdiska författare och forskare får inte ens skriva sina historiska arv eller nämna historiska - vetenskapliga verkligheter). ( 300 .000 finlandssvenskar har rätt att få utbildning, t.o.m vid universitetet på svenska och har rätt att bilda sina egna politikparti i Finland. Men kurderna får inte bilda ett författarförbund i sitt eget land. Kurdiska folket får inte ens använda sina egna orters och trakters namn på kurdiska. Regimen har ändrat , turkifierats, alla Kurdistans orter.

Miljöpartiets delegations slutsatser av sin resa i turkiska Kurdistan. För mer beskrivning om det militära tillvägagångssättet, träffar jag Lotta N Hedstrom från Miljöpartiet. Hon var en av de fem personer från Sverigesriksdag med en delegation som skulle resa till Irakiska Kurdistan för ett studiebesök De hämnade i Turkiet och fick inte passera gränsen. De var kvar i en stad nära gränsen fem dagar, och försökte fortsätta sin resa. Men de fick inte och inte bara det utan beväpnade polisen var efter dem hele tiden.

- Två dagar innan vi skulle tillbaka bestämde vi att vara i turkiska Kurdistan istället. Då visste vi att det inte finns något demokrati. I Turkiet är det militären som står över civila och demokratiska institutionera. Säger Lotta Vi hade svenska pass, riksdags legitimation och även visum från turkiska ambassaden. De kallade allt värde papper som vi hade med oss för toaletpapper. Lotta berättar om otroliga hemska händelser som de upplevde under en vecka i Turkiet.

- Det var både plågsam och nyttig. Säger hon. För vi har sett och upplevt själva om hur det är med militära regimen i Turkiet. Vi har fått åtskilliga vittnesmål från människor i mindre byar som säger att de vågar inte rösta enlig sin egenvilja i nästkommande val.

- Vi har drabbats av militärens godtykte. r Lotta. Internationella normen bör upprätthållas. Snart är det val i Turkiet. Vi får se hur det blir med demokrati. Men om Europa inte lägger sig i och tvingar Turkiet, så hittar demokrati inte vägen till Turkiet.

Tel: 08-644 66 22

Fax: 08-650 21 20

Berbang Box 5013, 131 05 Nacka

berbang@kurdiskarf.org

Ansvarig utgivare

Keya izol

Layout

F. Marsil