KRF: s ordförande Keya Izols tal vid 20 års jubileum
" Vi är stolta att vi har skapat en demokratisk uppbyggd dynamisk kurdisk organisation"
Kära gäster och medlemmar,
Först vill jag hälsa integrationsminister Mona Sahlin och alla andra våra gäster hjärtligt välkomna till KRFs 20 års jubileum. Det är en stor ära för oss att integrationsminister Mona Sahlin skall inviga denna jubileum. Och det är också stor ära för oss att idag vi har många vänner och bekanta från olika politiska partier och invandrar organisationer som är här med oss och firar vår 20 års jubileum.
Den kurdiska gruppen i Sverige har vid sidan av de politiska problemen som finns i vårt land Kurdistan också varit involverat av andra sociala frågor som kom på ytan p g a flyktingskap i det nya landet. Vår kultur och tradition kom ibland i konflikt med majoritetens kultur och värderingar. Våra familjer, enskilde tjej och killar har drabbats av detta. Vi som grupp har fått lida mycket för en del enskilda händelser som ägde rum. Vi kurder måste agera mot orättvisor oavsett var den kommer ifrån. Vi måste klart och tydligt fördöma allt som inte har att göra med vår kultur. Kriminella handlingar kan aldrig betraktas som en kulturell fenomen. Inom vår grupp som i alla andra invandrar grupper i Sverige pågår en ständig samhällelig förändringsprocess. Egna värderingar och de nya värderingar sammansmältes med varandra. Denna process är lång och kräver allas insats både från invandrargrupper och den majoritetssamhället.. Det är viktigt att tillsammans hjälpas åt så att den nya samhällsstrukturen ta sin form. Om 50 år är jag övertygad om att de kommande generationerna kommer att på ett annorlunda sätt uppleva vad ordet mångfald innebär.
Den kommande generationerna av den kurdiska gruppen kommer inte behöva uppleva de svårigheter som gruppen upplever idag. Men det krävs enorma insatser och engagemang från vår sida också. Vi tillsammans, våra politiska och demokratiska organisationer tillsammans med familjer och ungdomar kan engagera oss för att integrationsprocessen blir så smärtfritt som möjligt. Vårt förbund är välmedvetna om sin uppgift och är jag övertygat att vi är på rätt väg.
Det är viktigt att kort nämna den politiska läget i Kurdistan. Trots att den kurdiska frågan finns ständigt i omvärldens dagordning saknar vi ändå en stark internationell engagemang för vårt folk. Vi måste se till att kurdernas utsatthet inte behandlas enbart i samband med "mänskliga rättigheter". Det är redan känt för omvärlden att vårt folk förtycks av Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Kurdfrågan är en politisk fråga som väntar på sin lösning. När vi menar politisk fråga så menar vi kurdernas självbestämmande vad gäller nationelle och demokratiska rättigheter. I den befriade delen av Irak finns sedan 10 år en kurdisk styre som är omringat av fiender. När FN överväger att upphäva sina sanktioner mot Irak så finns det stor risk att vårt folk förglömmes ännu en gång. Vi kräver att Sverige som ordförandeland för Europa i enlighet med den Sveriges tidigare engagemang i andra internationella sammanhang gör en plan för kurdfrågan i allmänhet och för den kurdiska självstyret i Irakiska Kurdistan. Som en medlem i detta förbund och som en medlem från den kurdiska gruppen i Sverige vill jag framföra till våra gäster att vi känner oss stolta.
Vi är stolta att vi har skapat en demokratisk uppbyggd dynamisk kurdisk organisation. Vi är stolta, att trots våra inre skiljaktigheter, kunnat utveckla och bevara denna unika organisationen. Vi är stolta därför att vi tillsammans har förverkligat det som var svåra. Nämligen att samla kurder från alla delar av Kurdistan och från alla politiska grupperingar. Vi har förverkligat en dröm som finns hos oss alla kurder. Nämligen att vara enade trots olika politiska och kulturella bakgrund. Alla våra medlemmar som finns idag har varit och bidragit med sina värdefulla insatser för att föra vidare och utveckla denna organisation. Därför vill jag tacka er alla som har målmedvetet kämpat för att bevara denna organisation.
Tack för ordet
Integrationsminister Mona Salin
"Jag vill utrycka min stora solidaritet med er som folk, med er kamp för ert land, med er kamp för er rätt till ert kultur till er tradition och till er språk"
Kära vänner!
Jag känner mig för det första väldigt hedrad över att få vara den som inviger den här festivalen och får vara med också att fira 20 års jubileet för kurdiska riksförbundet.
Jag vill verkligen gratulera er till den organisation ni har, precis som er ordförande sa också till att er organisation i sig är ett strålande exempel på det som är mångfald. Att kunna förenas på ett sätt som är unikt som ni har gjort i det Kurdiska riksförbundet. Det har min stora respekt också beundran så jag vill uttrycka ett stort tack till de bidrag ni gör till det svenska samhället och också välkomna er till en ordentlig diskussion tillsammans med mig om några frågarställningar om integration och mångfalden som jag tror ni har väldigt mycket att bidra med. Men först ett stort gratulation till ert jubileum. Och jag vill också uttrycka min stora solidaritet med er som folk, med er kamp för ert land, med er kamp för er rätt till er kultur, tradition och språk. Det är en kamp som förtjänar all solidaritet och mycket större uppmärksamhet än vad det som kallade kurdfrågan ibland har. Ni har min starka solidaritet och fortsatta stöd för det kurdiska folkets sak, då hoppas jag ni vet att jag hör till här inne och jag vill också säga att jag kunde känna mig hedrad över att få vara med och inleda den här diskussionen som ni ska ha här idag, imorgon och på söndag. Och jag vill säga så är jag en av dom som är med och har ansvar för att Sverige ska vara ett land för alla och när jag säger alla så menar jag verkligen alla.
Sveriges integrationspolitik är inte politik för ganska många. Det är inte en politik för nästan alla utan integrationsfrågorna berör verkligen alla och då menar jag det. Och tänker man på vad integrationspolitiken har förändrats genom åren så får man också en väldigt spännande av dom mycket viktiga och svåra frågorna vi måste ställa oss idag. För några årtionde sedan då pratade vi i Sverige om utlänningspolitik. Det fanns till och med några som sade "svenskar" och "utlänningar". Det där förändrades så småningom och man pratade om invandrarpolitik. Det var fortfarande vi och dom. Svenskar och invandrarna. Nu har förskjutits ännu mer till en diskussion om integration. Och vad är integration? Ja, det är till och börja med så är det en process. Det är inte bara en grupp, som nyligen har kommit hit som ska anpassa sig till allt som vi har i Sverige, det är inte integration. Integration är två sidor, för varje ny person som kommer till vårt land, för varje nytt barn som föds i Sverige så förändrats vårt land.
Det som varje invånare i Sverige som tillsammans utgör vårt land och det förändras. Ni som en del av förändringen, jag är också en del av förändringen och det är vi tillsammans som måste vara tydligare på en sak. Vad är som binder oss samman? Vad är det som gör att alla vi som bor i Sverige ska kunna känna respekt, solidaritet ock kärlek med det land vi nu finns i. Det är det viktiga också oerhört svåra frågan i integrationen. Och det är två frågor som jag bara kort vill nämna och som jag vill hitta andra sätt att diskutera med er. Det ena är att Sverige verkligen behöver skärpa kampen mot rasismen och mot diskrimineringen. Sverige är inget rasistiskt land men det finns rasism i Sverige. Och svenskar är inget rasistiskt folk men det finns rasister i Sverige. Framför allt så finns det fortfarande allt för många som inte tar hotet från rasismen och främlingsfientligheten på tillräckligt med stort allvar. Det måste vi göra. Sverige måste var ett land som tolererar och respekterar alla människors eget värde och precis som er ordförande sa så finns det då saker vi måste kunna diskutera som handlar om något väldigt viktigt nämligen den totala respekten.
Jag vill respektera alla individens rätt till sitt eget liv, till sin egen kultur, till sin egen religion, till att kunna välja väg i livet och då finns det gränser för vad man kan tolerera. om toleransen utförs kärleksfullt har den alltid gränser. Vi kan aldrig tolerera rasism, vi kan aldrig tolerera främlingsfientlighet, vi kan aldrig tolerera homofobi, vi kan aldrig tolerera förtryck av människor eller förtryck av flickor eller förtryck av kvinnor. Toleransen har alltid gränser och det är dom värderingarna om hur vi gemensamt ska forma vårt land Sverige så att alla individers rätt till sina egna liv i ett självklart val och där jämställdheten omfattar alla och inte bara några. I den kampen och den debatten så är ni ett väldigt gott föredöme som jag gärna vill fortsätta bygga på ett närmare samarbete. Jag har pratat med er ordförande om och uttryckt en stor respekt hur ni diskuterar frågeställningarna och jämställdhet om respekt och jag tror också att vi skulle kunna komma mycket längre med att diskutera tillsammans hur man på ett ömsint sätt diskutera detta svåra och inte på det sätt som massmedia ibland gör detta till ett enkelt problem. Man säger hedersmord och dömer man ut en hel grupp.
Det är så fel och det är så farligt. Men att alltid stå på den förtryckta sida, att alltid försvara varje individs rätt oavsett om individen är en pojke eller flicka, det har jag oerhört starkt ansvar för och vill diskutera mer med ert förbund om hur vi kan hjälpas åt för att bevaka min diskussion om integrationspolitiken. Därför att mångfalden Sverige är ingenting som kanske kommer, det är här och det handlar om att slåss för rättigheter för kurder i olika delar av världen och slåss för rättigheter där vi nu finns, lever och bor vilket är Sverige. Så att än en gång ett stort grattis till ert jubileum. En stor respekt för er kamp för det kurdiska folkets rättigheter och en stor inbjudan till att fortsätta debatten om hur vi gemensamt ska slå vakt om alla människor lika värde och därmed respektera olikheten, men aldrig tolerera förtrycken...
Tack så mycket
Denna skrift är avsedd att ge information, analys och kommentarer angående processen kring Turkiets inträde i Europa och Kurdfrågan.
Om Turkiets framsteg på vägen mot anslutning
Mustafa Kalpak- Ordförande i kurdiska föreningen i Stockholm
EU-kommissionen uttrycker i sin årliga översiktsrapport "Om Turkiets framsteg på vägen mot anslutning" sin oro över Turkiets bristande respekt för mänskliga rättigheter och minoriteternas rättigheter och skydd. Samtidigt konstaterar kommissionen "att trots att de grundläggande dragen i ett demokratiskt system existerar i Turkiet lever det fortfarande inte upp till de politiska Köpenhamnskriterierna" (1999 Regular report). .
"The basic failures of democratic system continue to exist but Turkey is slow in implementing the institutional reforms needed to guarantee democracy and the rule of law" (2000 Regular report).
Dessutom anses Turkiet fortfarande ha problem med de ekonomiska Köpenhamnskriterierna.
När det gäller minoriteternas rättigheter och skydd kan man läsa följande rader: "Kommittén för Europarådets medlemsländers fullgörande av förpliktelser och åtaganden ansåg i sin rapport från januari 1999 att det viktigaste är att turkiska medborgare av kurdiskt ursprung får tillfälle och materiella resurser till att använda och bevara sina egna språk och kulturtraditioner under de omständigheter och på de villkor som numera tydligt och skäligen definieras i två viktiga Europarådskonventioner (Ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och den europeiska konventionen för regionala språk och minoriteters språk) och parlamentariska församlingens rekommendation 1201 (1993) om ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteters rättigheter till Europakonventionen om mänskliga rättigheter" (1999 Regular report).
"Turkey has not yet signed the council of europé framework convention for the protection of national minorities and does not recognise minorities other than those defined by the Lausanne treaty" (2000 Regular report).
Turkiet har fortfarande inte godtagit ovan nämnda konventioner och rekommendationer.
Lausannefördraget undertecknades 1923 och delade den ottomanska delen av Kurdistan mellan det nya Turkiet, ett Irak under brittiskt mandat och ett Syrien under franskt. Enligt detta fördrag skall de Turkiska minoriteterna vara ickemuslimska religiöst individuella medborgare: "Inga officiella restriktioner kommer att existera mot varje Turkisk medborgares rätt att använda det språk han önskar vare sig det gäller inom privatliv, handel, i religiösa frågor, i tryck eller vid offentliga sammankomster. Oavsett förekomsten av ett officiellt språk ska nödvändiga åtgärder vidtas för att varje icke turkisktalande turkisk medborgare skall kunna använda sitt eget språk inför domstolar". I detta fördrag omfattas inte kurder eller kurdiska, eftersom kurder är muslimer, kallades de först "muslimska bröder" och sedan "bergsturkar". Deras etniskgeografiska och historiskkulturella existens förvrängdes och förnekades totalt, vilket fortfar än idag.
· Köpenhamnskriterierna
Köpenhamnskriteriernas förklaring om "minoriteternas skydd", Europakonventioner som ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter (1993) och den europeiska konventionen för regionala språk och minoriteters språk, samt parlamentariska församlingens rekommendation 1201 (1993) om ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteters rättigheter till Europakonventionen om mänskliga rättigheter är alla en följd av de omvälvningar som ägt rum i Östeuropa och EU:s utvidgning.
Länder som önskar medlemskap i den Europeiska unionen måste innan de kan anslutas uppfylla ett antal politiska och ekonomiska kriterier som fastställdes vid Europeiska rådet i Köpenhamn 1993. Anslutningen av ett land kommer att ske när de politiska och ekonomiska villkoren är uppfyllda.
Villkoren är i korthet: demokrati, rättsäkerhet, mänskliga rättigheter, respekt för och skydd av minoriteter, en fungerande marknadsekonomi samt förmågan att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen, förmågan att påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap och anslutning till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen, samt att genom lämpliga administrativa och rättsliga strukturer se till att EU:s lagstiftning faktiskt tillämpas.
På grund av rådande politiska och ekonomiska förhållanden bedöms Turkiet ännu inte uppfylla anslutningskriterierna. I Köpenhamnskriterierna saknas minoriteternas rättigheter. Med minoriteternas skydd menar man att behålla sin egen kultur och identitet. En minoritet är enligt en vedertagen juridisk definition en folkgrupp inom ett land som ifråga om härstamning, språk, kultur eller religion avviker från befolkningsflertalet.
Minoriteternas skydd och minoriteter är inte en entydig definition av minoriteternas status. Det finns religiösa, nationella, kulturella och språkliga minoriteter. Det finns dubbla minoriteter där ett folk är i minoritet både i sitt geografiska område och inom det landet, t.ex. samerna. Kurderna är en minoritet i landet Turkiet men i majoritet i sitt geografiskt anknutna område. Efter 14 års arbete antog FN:s generalförsamling en deklaration om minoriteternas rättigheter 1992. FN som har brottats med frågan i åratal har fortfarande inte någon riktig lösning på hur minoriteter egentligen skall definieras.
EU:s ramkonvention anger inte vissa kriterier för att ett språk skall klassas som ett minoritetsspråk. Det är upp till det enskilda landet att bestämma för vilka det gäller. För att bli tillskriven minoritetsstatus krävs också att medlemmarna av minoriteten så önskar. När den svenska regeringen 1999 undertecknade Europarådets konventioner om skydd av nationella minoriteter gavs särskilt starkt skydd till samiskan. Samerna ansågs som historiskt, kulturellt och geografiskt knutna till Sverige och behandlas med minoritetsfolksstatus.
Lagen om att få använda det egna språket hos förvaltningsmyndigheter och domstolar började gälla från 2000. Den nya lagen kommer att ge rätt att begära äldreomsorg och förskoleverksamhet på det egna språket, där de geografiskt knutna språken finns. Det har varit val till sametinget den 20 maj 2001 och tio partier ställde upp. Romani, jiddisch, finska och tornedalska, som inte har territoriell eller historisk bindning med Sverige erkänns som minoritetsspråk på grund av att de räknas som svenska kulturarv eller del av den svenska kulturhistorian och fick därför svagare skydd. Speciella satsningar kommer att göras inom utbildning, språk, kultur och medier.
De här språken ska finnas med i läroplanen för grundskolan och gymnasieskolan. Minoritetsskolor följer grundskolans läroplan och är statsbidragsberättigade. Vissa minoriteter kräver rätt till självbestämmande, kurderna är en av dessa. Även från världens olika urbefolkningar hörs krav på självbestämmande. World Council of Indigenus People menar att alla urbefolkningar har rätt till självbestämmande. FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 1, säger: "Alla folk har självbestämmanderätt." (1966). "Varje folk har rätten att fritt och utan yttre inblandning bestämma över sina politiska förhållanden och fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling." (Friendly Relations-deklarationen 1970) ·
Partnerskap för anslutningen med Turkiet Efter samråd med Turkiet lämnade EU-kommissionen den 8 november 2000 ett program för "partnerskap för anslutningen med Turkiet" till den turkiska regeringen. Partnerskapsprogrammet bygger på de principer, prioriteringar, mål och villkor som Europeiska rådet har fattat beslut om. Programmet utgörs av förordningar om upprättandet av ett partnerskap för anslutningen. Av programmet för partnerskap för anslutning framgår vilka områden Turkiet bör prioritera i förberedelserna inför medlemskapet i EU. Partnerskapsprogrammet är en färdplan - road map - som visar vad Turkiet måste göra för att förbereda sig för att leva upp till kraven för EU-medlemskap och så småningom börja förhandla. Programmet definierar vilka områden Turkiet måste koncentrera sig på för att uppnå Köpenhamnskriterierna. Partnerskapsprogrammets politiska kriterier har delats upp i två grupper, de på kort sikt och de på medellång sikt. I ingendera delen nämns orden kurder eller kurdiska. Programmet preciserar inte dessa. Under programmets kortsiktiga politiska kriterier kan man läsa dessa rader: "undanröja alla rättsregler om förbud för turkiska medborgare att använda sig av sitt modersmål i radio- och TV-sändningar".
I den andra delen av medellånga kriterier läser man följande: "Sörja för kulturell mångfald och garantera alla medborgare oavsett ursprung, kulturella rättigheter. Alla rättsliga bestämmelser som förhindrar utövandet av dessa rättigheter bör avskaffas, även på utbildningsområdet.".
EU-kommissionens utvidgningsansvarige Gunther Verhaugen och hans talesman Jean Christophe Filori gav under sina besök i Ankara ett s.k.non paper message till regeringen som låter så här: "Eftersom vi vet att ordet Kurd och publicering och undervisning på kurdiska är känsligt för Turkiet visar vi aktsamhet genom att inte använda detta ord. När vi pratar om rättigheter menar vi det allmänna och omfattar alla turkiska medborgare och inte bara specifikt för ett etniskt ursprung. Det finns några inskränkningar för de icke-turkiska språken, vi vill att de upphävs." (Milliyet, 20 juli 2000, jämför med Yilmazs uttalanden nedan.)
Detta budskap och själva partnerskapsprogrammet visar att de präglas av en anpassning till de turkiska makthavarnas officiella syn i kurdfrågan. Partnerskapsprogrammet ger indirekt ett svagt stöd till kurdiskan. Kurdernas status behandlas inte som ett nationellt folk med territorial bindning i sitt eget område och programmet tar inte hänsyn till eller ger starkt stöd för särskilda rättigheter och skydd för kurderna. Partnerskapsprogrammet behandlar kurdfrågan som en indirekt språklig minoritetsstatus, jämför med romani, jiddisch, finska och tornedalska i Sverige, och utgår inte från nationella minoriteters rättigheters fullständiga koncept utan ger det svaga stödet inom ramen för individuella "kulturella rättigheter".
Det svaga stödet för att den kurdiska kulturella identiteten skall kunna uttryckas obehindrat ger inga rättsliga konstitutionella garantier. Stödet gäller inte heller rättigheter av politisk natur. Programmet känns mest som plåster på såren. Givetvis är kurderna värdiga mer än kulturella rättigheter eller språkliga friheter. Att använda sitt modersmål och utöva sin egen kultur är människornas omistliga grundläggande rättigheter, man förhandlar inte om dem man bara accepterar dem. Det turkiska politiska och militära etablissemanget accepterade inte partnerskapsprogrammets politiska kriterier angående den kurdiska frågan och inte hela avseende Cypern.
Jag refererar nedan deras uttalanden angående programmet och jag vill att läsaren får göra sin egen bedömning av toleransnivån hos maktens representanter. "Vi varken godtar eller tar hänsyn till de beslut som ger palts för kurdfrågan och de krav som innebär att den turkiska militären skall dra sig tillbaka från Cypern." (Presidenten A. Sezers tal vid utrikes ekonomiska relationers årsmöte, 20 november, 2000.)
"Vissa av Europaparlamentets språkrör strävar efter att visa upp en oseparerad del av majoriteten av våra medborgare som "minoriteter". Turkiska nationens magar är mätt inför sådant vansinne och våra öron är stängda. I turkens europeisering finns ingen plats för sådant strunt." (Premiärministern Ecevits riksdagsgruppstal, 22 november, 2000.)
"Om EU skulle vilja en försoning i Cypernfrågan går dess väg genom att smälta samman två självständiga stater." (Premiärministern Ecevits riksdagsgruppstal, 22 november, 2000.) "EU:s partnerskapsprogram och vårt nationella program måste inte täcka varandra. Det som står i partnerskapsprogrammet är inte Guds ord." (Utrikesminister I. Cem, Radikal, 13 december, 2000.)
"Vi har sagt (till EU-kommissioner, utvidgningsansvarige m.fl.) att vi inte kan acceptera minoritetsbegrepp i Turkiet utöver de religiösa som accepterades i Lausanne. Om ni (EU-kommissionen) kommer med ett dokument som nämner detta kommer det att redan från början underkännas av oss. Vi godkänner inte etniskt baserade rättigheter, därför måste ni absolut ta hänsyn till vår känslighet i ert dokument. Vi såg med nöje att partnerskapsdokumentet behandlade vårt bekymmer med försiktighet, det vill säga det har inte nämnts något minoriteters rättigheter. De rättigheter som nämns i dokumentet och som krävs från turkisk sida är inte religiöst eller etniskt baserade är bara turkiska republikens medborgares fundamentala rättigheter. För oss finns det inga tecken på allvarliga störningar på grund av dokumentets inställning."(Vice statsminister, M. Yilmazs riksdagsgruppstal, 14 november, 2000.)
"Det är omöjligt för Turkiet att visa en varm inställning till "kulturella" eller "etniska" rättigheter. Även om dokumentets dolda och otydliga förklaringar försöker dölja dessa kommer det inte att ändra resultatet." (Vice statsminister D. Bahcelis riksdagsgruppstal, 14 november, 2000.)
"Partnerskapet för anslutning till EU-dokumenten med sin omfattande skrivning kring individens rätt och friheter försöker under namnet kulturella rättigheter kräva rätten till undervisning på modersmål och publiceringsrätt. Med detta önskas vårt lands uppdelning. Denna utveckling stöds både inom landet och utomlands och förstör vår nationella enhet och hotar vår territoriella integritet." (Brigadgeneral T. Simsek, tal till befälhavare på Krigsakademin, 11 januari, 2001.) Turkiet godtar inte lösningen för Cypernkonflikten under grupperingen av det kortsiktiga målets politiska kriterier. Turkiet anser att detta inte bör villkoras för anslutningen till EU. Turkiets politiska attityd är att frågan bara berör öns två folkgrupper.
Turkiets invändningar och påtryckningar gav till resultat att de lyckades uppskjuta lösningen av Cypernproblematiken från kraven på kortsiktiga mål till framtida. Kurder accepteras fortfarande inte som ett folk med nationella rättigheter och behov av skydd. EU:s ekonomiska stöd till Turkiet ansågs också för litet. · Nationella programmet Turkiet har utarbetat ett nationellt program som beskriver hur partnerskapsprogrammet skall genomföras. Detta, flera hundra sidor långa, program kom ut i mars 2001.
Man kan fundera över om det mångordiga nationella programmet är ett försök att i ordflödet dölja sin bristande vilja att leva upp till Köpenhamnskriterierna. I det nationella programmets medellångsiktiga del, under rubriken "Kulturliv och individuell frihet" läser man följande rader: "Turkiska republikens officiella språk och undervisningsspråk är turkiska. Detta förhindrar inte medborgarnas vardagliga skilda språk, dialekter och accenter. Denna frihet får inte användas som mål för separatism" Nationella programmet upprätthåller nuvarande status för kurderna. Programmet är reaktionärt och ett hån för kurdfrågan, det ligger långt efter EU:s partnerskapsprogram och motsvarar inte Köpenhamnskriteriernas krav. Detta är inte en vägbeskrivning för en fredlig lösning på kurdfrågan. Turkiet har med det nationella programmet inte förmågan att uppfylla de grundläggande politiska kriterierna och når inte förhandlingspositionen för förhandlingar med EU. Nationella programmet motsvarar inte Köpenhamnskriteriernas förväntningar.
Turkiets nationella lagstiftning passar inte EG-rätten och Turkiet har problem att anpassa sin lagstiftning. Jag hoppas att EU-kommissionen anser att Turkiet med sin nationella plan inte kan uppfylla Köpenhamnskriterierna. Ansökan bör läggas på is eller diskvalificeras till dess att ett nytt entydigt partnerskapsprogram där man ställer tydliga krav när det gäller kurdfrågan och kallar den vid sitt rätta namn har utarbetats. EU-kommissionen skall också avkräva Turkiet ett nytt nationellt program som skall omfatta en vägbeskrivning för en politiskt lösning på kurdfrågan utan att medge undantag, kompromisser eller rabatter.
· En vägbeskrivning för en politiskt lösning på kurdfrågan
Jag vill gärna att EU:s framtida yttre gränser flyttar till området kring floderna Eufrat och Tigris, men först krävs seriösa reformer och ett konkret handlingsprogram för kurdernas nationella och demokratiska rättigheter i Turkiet. Jag anser att den kurdiska frågan är den viktigaste politiska frågan i Turkiet och därför också en viktig fråga inför medlemskapsförhandlingar mellan EU och Turkiet. Vägen till medlemskap i EU går för Turkiet via lösningen av den kurdiska frågan. Därför vill jag:
- att den turkiska regeringen skall ratificera följande Europakonventioner: a) ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, b) konventionen för regionala språk och minoriteters språk,
- att den turkiska regeringen följer parlamentariska församlingens rekommendation 1201 om ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteters rättigheter till Europakonventionen om mänskliga rättigheter,
- att den turkiska regeringen skall redogöra för lösningen av den kurdiska frågan med en lista över konkreta åtaganden, ett handlingsprogram, samt
- att den turkiska regeringen skall gå från ord till handling i dessa frågor. Nedan har jag listat de punkter som jag anser skall bevakas särskilt i ett sådant handlingsprogram.
· Kortsiktiga politiska kriterier
1-Samtliga regleringar i den turkiska lagstiftningen, inklusive den turkiska grundlagen, vilka förbjuder och förnekar kurdernas identitet skall tas bort. Grundlagen och lagstiftningen skall garantera landets kulturella, språkliga och etniska mångfald. Alla rättsregler om förbud för kurder att använda sig av sitt modersmål i radio- och TV-sändningar skall upphävas.
2- Lagen om undantagstillstånd samt lagen om tillfälliga byvaktsystem i de kurdiska regionerna måste upphävas. Befolkningen i de byar som bränts ned eller där befolkningen förflyttats med tvång skall få möjligheter att i trygghet återvända till sina hem och deras ekonomiska förluster skall ersättas.
3- Förändrade stads-, by- och ortsnamn skall återfå sina ursprungliga namn. Kurdiska föräldrar skall ha rätt att ge sina barn kurdiska namn. Vuxna skall likaså ha rätt att byta till kurdiska namn.
4-Amnesti skall utfärdas för de personer som dömts för eller anklagas för separatism. Förbudet att verka politiskt skall hävas för de personer som dömts därtill. Samtliga politiska fångar i Turkiet skall frisläppas.
5-Dödsstraffet skall avskaffas.
· Medellångsiktiga politiska kriterier
1-Grundlagen och lagstiftningen skall garantera rätten till användning av kurdiska i undervisning och som utbildningsspråk, samt rätten till fri användning i partipolitiskt syfte.
2- Alla rättsliga bestämmelser som förhindrar utövandet av att bilda politiska partier på etnisk och kulturell grund bör avskaffas. Det skall inte finnas juridiska hinder för att kalla de sydöstra delarna av Turkiet för Kurdistan. De politiska partierna skall ha rätten att, om de så önskar, bilda regionala partier och deltaga i valkampanjer i dessa regioner. Partier skall ha rätt att kräva regionala parlament. Regionalt skall andra officiella språk, bredvid turkiska, kunna införas. Alla dessa förordningar skall skyddas i grundlag samt lagstiftning.
Ett handlingsprogram för lösning av den kurdiska frågan kommer att ge den turkiska regeringen trovärdighet i sin vision om Turkiet som en del av Europa. En integrerad del av den civiliserade världen.
Asylrätt eller visumrätt?
Antalet människor med utländskbakgrund är snart över miljon strecket av hela svenska befolkningen. Under de senaste 20 åren har tusentals människor fått stanna i Sverige genom att utnyttja rätten till asyl, under begreppet "asylrätt". Men en mycket liten procent av alla har beviljats asyl i riktigt mening utan de flesta har fått stanna med så kallade " humanitära skäl".
Att ha en lag som har en mycket fin mänsklig innehåll men tolkas och praktiseras felaktigt av handläggare som är inte experter på lagar och ordningar, gör att man tänker på odemokratiska länder som inte har några som helst mänskliga rättigheter.
Det samma gäller rätten att få komma hit och besöka sina anhöriga eller nära. Att söka visum från utlandet till Sverige har blivet en "rättighet" för konsulaten ute i världen och deras tjänstemän för att misshandla, trakassera och nedvärdera miljontalet människor med utländskbakgrund som bor här i Sverige och är redan svenska medborgare. Följande exempel på detta kan belysa hur detta behandlig av människor är inhuman eller med andra ord grym , det påminner om nazitysklands behandlig av judar med "jude" lappar på bröstet.
En svensk medborgare som har bott i Sverige i 25-30 år måste åka från Gävle till Uppsala för att hämta en formulär som Migrationsverket har (eller beställa). Formuläret med personbevis skickas till en förälder i östra Turkiet. Föräldern som inte talar turkiska måste ha sällskap för att åka till Ankara ca 100mil. Där lämnar man sin ansökan till Svenska Konsulatet. Konsulatet kan säga till den sökande att denna får komma tillbaka om 2 veckor. Efter två veckor får man beskedet att personens ansökan har avslagits, skäl; personen kan söka asyl i Sverige!!!
När den anhörige ringer från Sverige och klagar på behandlingen då får man höra att , man kan söka på nytt. Kan detta vara humanism? Asylrätt fungerar inte, visumrätt har man inte, migrationsverkets beslut kan inte överklagas och allt detta stryker man för i Sverige att landet är en riktigt demokrati som respekterar mänskliga rättigheter osv. Jag, det som fattas är att Migrationsverket tillverkar lappar som innehåller " svensk med utländskbakgrund" och sätter lapparna på oss alla som ser annorlunda ut.
Hur vågar man behandla 100 tusentals människor med sådana regler och byråkratiska omvägar? Vill Sverige skapa en ny underklass med svensk medborgarskap eller vad är det som håller på och händer?
Föräldrar och syskon till svenska medborgare måste ha "rätt till visum " sluta krångla med dumma byråkratiska regler, detta är inte värt Sverige med de goda rykten som man redan har skapat !!!
Tel: 08-644 66 22
Fax: 08-650 21 20
Berbang Box 5013, 131 05Nacka
Ansvarig utgivare
Layout