P R E S S M E D D E L A N DE

Fredagen den 9 mars 2001 fick en vanlig trafikkontroll i Jönköping tragiska konsekvenser. En ung flykting, Idris Demir från den turkiska delen av Kurdistan sköts ihjäl av polisens. Offrets identitet och händelseförloppet blev inte känd för oss i Kurdiska Riksförbundet i Sverige förrän söndagen den 11 mars.

Vi som lyssnade på nyheterna i fredags kväll och i lördags konstaterade att "en person hade skjutits ihjäl av polisen p.g.a. nödvärn". Detta var polisens officiella förklaring i medierna vad som hade förorsakat polisens agerande.

Men, det dröjde inte länge innan vi i Kurdiska Riksförbundet och allmänheten i Sverige fick veta att polisens officiella version om händelsen i Jönköping inte var riktig.

Sanningen är att Idris Demir hade fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige och var på flykt för att slippa skickas tillbaka till förtrycket och förföljelsen i den turkiska delen av Kurdistan. Därför flydde han från polisen, men lyckades inte. Platsen där Idris Demir blev skjuten, uppgifter från Idris Demirs vän och hans flickvän, uppgifter juridiska ombud visar det. Ödet ville inte ge honom en fristad i Sverige heller.

Kurdiska Riksförbundet i Sverige protesterar polisens agerande. Kurdiska Riksförbundet anser att själva händelseförloppet är ett resultat av den restriktiva inställningen som migrations myndigheter har som praxis mot kurdiska flyktingar från den turkiska delan av Kurdistan.

Med anledning av det som har hänt i Jönköping den 9 mars 2001 kräver Kurdiska Riksförbundet i Sverige;

Att händelsen i Jönköping utreds så snabbt som möjligt.

Att ansvariga för händelseförloppet och de manipulerade uppgifterna i medierna ställs inför rätta.

Att ansvariga migrations myndigheter omprövar sin restriktiva inställning mot kurdiska flyktingar som söker skydd i Sverige från förtryck och förföljelse.

12.03.2001

Kurdiska Riksförbundet

"Det självstyre som byggts upp måste respekteras"

Morgan Johansson (s)

12.03.2001Anförande i Riksdagens MR-debatt 28 mars 2001

Fru Talman,

Jag ska koncentrera min korta tid på en fråga, om kurdernas situation, och närmare bestämt på en del av detta, nämligen det kurdiska självstyret i norra Irak - eller irakiska Kurdistan, beroende på hur man ser det.

Jag skulle självklart också vilja säga något mer om situationen i Turkiet och Iran, där händer ju mycket nu, både positiva och negativa saker, men jag väljer att just idag tala om irakiska Kurdistan.

Skälet är att det ju nu i FN diskuteras att häva eller i vart fall mildra sanktionerna mot Irak. I det sammanhanget diskuteras också flygförbudszonerna, som infördes av USA, Storbritannien och Frankrike 1991, för att skydda befolkningen mot Saddam Husseins angrepp. I norr gäller flygförbudet för irakiskt flyg norr om 36:e breddgraden.

Det finns en stark, och berättigad, oro i detta område för vad som kan komma att hända om sanktionerna och flygförbudet hävts. Minnena av Saddam Husseins tidigare övergrepp mot kurderna är starka. Om Saddam Hussein återigen skulle få fria händer i norr, så riskerar vi ett blodbad. Sådana är realiteterna, och det är inte konstigt om människor nu flyr från området. Det är extremt viktigt att omvärlden talar om att kurdernas säkerhet i norra Irak måste garanteras av FN, om sanktionerna och flygförbudszonerna hävs. Det duger inte i längden med allmänna deklarationer - säkerheten måste garanteras handfast och konkret av FN. Jag tror att FN har lärt av de fruktansvärda krigen på Balkan, att man aldrig kan lita på despoter, och på enkla ord skrivna på papper.

I Utrikesutskottet har man i fullständig enighet enats om en formulering på denna punkt att om flygförbudszonerna hävs, så bör kurdernas säkerhet garanteras genom fortsatt FN-närvaro. Det är ett viktigt steg i rätt riktning av Sveriges Riksdag. Visst skulle man kunna önska sig starkare skrivningar, men det viktiga är att ta fasta på vad detta egentligen betyder, att tolka det offensivt och att med detta i ryggen driva frågan vidare framför allt i FN. Skrivningen blir ju också starkare av att det råder partipolitisk enighet kring den. Moderaternas och folkpartiets reservation gäller ju inte den formuleringen.

Jag lyssnade också noga på Marianne Andersson, centern, tidigare idag, det är ju hennes motion som ligger till grund för dessa skrivningar, och det känns bra att vi har en samsyn om att dessa skrivningar ska tolkas offensivt. På det sättet kan riksdagsbeslutet faktiskt medverka till att uppmärksamma omvärlden på att det man inte kan avveckla sanktionerna och flygförbudet hur som helst. Det finns ett folk i norr som är i behov av skydd, och de människorna får FN inte svika. Förutom att säkerheten ska garanteras, så måste också det kurdiska självstyre som byggts upp sedan 1991 garanteras om det blir tal om att häva sanktionerna och flygförbudet.

Det kurdiska självstyret, med ett valt parlament, är unikt på många sätt. Det har också varit framgångsrikt när det gäller att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns i detta självstyre en storartad chans för kurderna att visa de andra staterna i regionen just vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär i praktiken. Det är ju tunnsått med demokratier i Mellanöstern. Det är viktigt att omvärlden slår vakt om detta självstyre. I botten finns dessutom ett avtal om autonomi mellan den irakiska regimen och kurderna från 1970. Jag har ingen som helst tro på att Saddam Hussein vill hålla sig till det - tvärtom skulle han nog göra allt för att avskaffa det om han bara fick chansen. Han har ju gjort det tidigare. Det är därför viktigt att från omvärldens sida tala om att det självstyre som byggts måste respekteras av Irak, om sanktionerna och flygförbudet hävs.

Samtidigt ska man hålla i minnet att Irak folkrättsligt sett alltjämt är en suverän stat. Det är svårt för en stat som Sverige, som ju historiskt sett alltid låtit sig styras av folkrättsliga principer, att föreskriva för andra länder hur de ska organiseras, t ex att säga att en annan stat bör ha en federal uppbyggnad. Men en bit på den vägen kan man gå, och det gör utskottsbetänkandet också när man skriver att hänsyn bör tas till den demokratiska institutionaliseringen som skett i norra Irak, om flygförbudszonerna hävs. Det här är nog så långt man kan gå inom fokrättens principer. Men det gäller också för omvärlden att visa sitt stöd också på andra sätt än bara genom riksdagsbeslut.

Vi kommer därför att från Socialistinternationalens sida försöka sända en delegation till irakiska Kurdistan under våren, för att se situationen på plats, se de framsteg man gjort och också markera stöd för de förhandlingar som nu pågår mellan KDP och PUK. Det är viktigt att dessa förhandlingar blir framgångsrika.

Fru Talman

Sammanfattningsvis vill jag säga att när och om sanktionerna ochflygförbudet i Irak hävs eller mildras, så måste säkerheten för kurderna i norra Irak garanteras av FN. Också det självstyre som byggts upp måste respekteras. I utskottsbetänkandet tas steg i denna riktning, och det är bra. Nu gäller det att offensivt ta dessa frågor vidare, till FN och till andra parlament, för att se till att kurderna inte sviks av omvärlden igen.

Tack.

KRF:s ordförande Keya Izol:s tal

NEWROZ 2001

24 mars 2001)

Jag vill hälsa er alla välkomna till det här årets Newroz fest. Idag hade vi en stor manifestation när EU toppmöte avslutades i Älvsjö Mässan. Vår manifestation handlade om den kurdiska frågan och vår vädjan till de europeiska länderna för en fredlig lösning av kurd frågan i Turkiet. Tusentals av våra medlemmar och vänner från hela landet var enade om en viktig fråga. Nämligen att söka stöd för kurderna men också än en gång avslöja Turkiets omänskliga ansikte. När vi alla är eniga om detta syfte är det viktigt att vi hittar nya och effektiva vägar för att påverka den europeiska opinionen för att uppnå resultat. För att lyckas med en sådan uppgift har vi både mod, kapacitet och tillräckligt mycket stöd i Europa. Dessutom är vår kamp berättigade medan Turkiet som insisterar i sin avskyvärda politik blir alltmer isolerad i omvärlden.

En del av de europeiska politikerna som hade hoppas på en rejäl förändring i Turkiets politik gentemot kurdernas fri och rättigheter är idag mer skeptiska. De styrande i Turkiet har redan bestämt sig för att fortsätta med sin förnekelse och assimilationspolitik gentemot kurderna. Och vårt beslut är att avslöja och bekämpa detta. Och det kommer vi att fortsätta som riksförbund tills kurderna får all sina fri och rättigheterna.

Trots att årets Newroz firas under förtryck och ofrihet har entusiasmen varit enorm i alla delar av Kurdistan. Den ökade massiva uppslutning och intresse för Newroz i år bekräftar miljontals kurders törst till frihet och demokrati.. Denna styrka som får sin höjdpunkt i Newroz firandena, ger klara signaler om kommande bättre dagar med full frihet och demokrati. Och denna frihet och demokrati kommer vi själva att uppnå, med vår egen styrka. Det finns ingen makt i världen som kan stoppa denna utvecklingen. I irakiska Kurdistan har kurderna redan uppnått sin frihet.

Det regionala kurdiska självstyret försöker överleva trots att regionen är omringat av ockupationsmakterna Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Gång på gång har dessa förtryckare regimer försökt strypa det hopp som har skapats för alla kurder i irakiska Kurdistan. Fiendens planer att krossa denna befriade delen av Kurdistan kommer även i fortsättningen att misslyckas eftersom kurder i alla delar av Kurdistan kommer att försvara den politiska statusen i irakiska Kurdistan.

Vi uppmanar världssamfundet att agera ansvarsfullt i kurdiska frågan. Internationella samfundet med FN och EU i spetsen bör vara mer lyhörda som det har varit i andra internationella konflikter. Det behövs kraftfulla påtryckningar på Turkiet, Irak, Iran och Syrien för att uppnå ett resultat. Med tanke på fiendens starka attacker och försök att förgöra oss måste vi kurder anstränga oss för att nå en politisk och nationell enighet.

När vi idag firar frihets symbolen Newroz vill vi än en gång utlysa en stark vädjan för en bred enighet bland kurder då vi vet att vägen till friheten går via politiska och nationella enigheten i alla delar av Kurdistan.

KRF:s ordf. Keya Izol:s tal

Manifestation-ge ditt stöd Kurder

Arrangerades av KRF, Sammordningskommiten för kurdiska politiska organisationer i Sverige och Kurdiska Inisativet i Sverige

i Älvsjö, 24 mars 2001

Stockholm är idag värdstad för den europeiska gemenskapen. Där inne har Europas mest inflytelserike statsmän samlats. En av de viktigaste frågorna som EU har i sin dagordning är utvidgningen av EU. 13 länder står i kö för att börja förhandlingarna om sina medlemskap.

Turkiet är en av dessa som sedan 1999 har fått kandidat status. Det närmaste åren kommer vara avgörande för Turkiet beroende på vilka steg de kommer att ta i riktning för demokratiseringsprocessen. Turkiet har fått en konkret färdplan att följa efter. Turkiet har sedan den bildats förnekat kurdernas existensen och dess krav för nationella fri och rättigheter. Förtryck, övergrepp och folkmord har varit huvudsakliga inslag i Turkiets behandling av kurderna. Än idag inför en hel värld fortsätter Turkiet med sin förnekelse och assimilationspolitik.

Trots att Turkiet har förbundit sig i utbytte av landets kandidatstatus till EU, att genomföra de nödvändiga förändringarna i enlighet med "Köpenhamns politiska kriterier" har de inte velat tillmötesgå EU:s krav. De har hela tiden insisterat att behålla sin position när det gäller att erkänna kurdernas fri och rättigheter och visa respekt för mänskliga rättigheter. Snarare är det Turkiet som har ställt krav på EU och visat klart irritation över den konkreta färdplanen. En av de krav som Turkiet ställde till EU var; "undvik använda ordet kurd och den kurdiska frågan". Snarare är det EU som har valt en försiktigare hållningssätt mot Turkiet. EU har därmed indirekt gått med eftergifter till Turkiet genom att man undvikit att nämna ordet "kurd" och "kurdiska frågan".

Då kan man fråga sig; är det EU som söker medlemskap till Turkiet ? EU:s milda attityd mot Turkiet har inte gett något resultat. Våra farhågor som framfördes till alla europeiska regeringar, däribland till den svenska regeringen att det var fel att acceptera Turkiet som kandidatland eftersom landet är i högsta grad odemokratisk och ovillig att ändra sin politik gentemot kurderna har bekräftats under perioden som följde Helsinki snart för två år sedan. Förra veckan presenterade Turkiet sitt nationella program för EU. I den aktuella nationella programmet kan man inte den minsta förändring som krävdes av dem. Deras gamla ståndpunkt kvarstår vad gäller kurdernas nationella fri och rättigheter och andra demokrati frågor som landet plågas dagligen av. Därmed försöker Turkiet ännu en gång diktera sina krav på omvärlden.

Det kurdiska folket är med sin historia, sitt språk och med sitt rika kulturarv en av de äldsta nationerna i Mellanöstern. Såsom all andra nationer har även det kurdiska folket rätten till att leva i frihet i sitt eget land och har själv bestämma över sin framtid. När över 30 miljoner kurder fortfarande saknar rätten till sitt eget språk är det absurt att tala om demokrati. Våra krav är elementer krav som världens alla folkgrupper redan garanterats enligt FN:s Konvention för mänskliga rättigheter.

Om Turkiet inte vill acceptera detta så är det deras ensak. Men EU och omvärlden kan inte blunda för en sådan avskyvärd politik. Turkiet är ingen demokrati och den är långt ifrån att uppnå den. Det behövs inga nya ansträngningar för att förstå vilken regim som sitter vid makten i Turkiet. Det skulle räcka att bara följa dess dagliga politik under en kort tid för att förstå. I Turkiet sitter en korrumperat förtryckarregim med stöd från militären som dagligen behandlar kurder, oliktänkande och politiska fångar omänskligt. Vi har samlats här idag för att visa för omvärlden kurdernas krav inför EU toppmöte här i Stockholm.

"Ett enat folk kan aldrig besegras"

Anförande på kurdisk manifestation i Älvsjö, 24 mars 2001

Morgan Johansson (s)

Mötesdeltagare,

Jag ska börja med att hälsa från det socialdemokratiska partiet. Det är mycket hedrande att ni ger mig tillfälle att säga några ord till er på den här dagen, där ju det kurdiska nyåret nästan sammanfaller med avslutandet av ett av de största mötena Sverige någonsin varit värd för, nämligen det pågående mötet mellan EU:s stats- och regeringschefer.

Vi ska väl ta det som ett gott omen, detta att ert nyår nästan sammanfaller med EU-toppmötet. Världen förändras snabbt nu. Demokratin har vunnit mark över nästan hela världen - i sydamerika, i östeuropa, i sydafrika. Demokrati och mänskliga rättigheter som idé och praktik har förmodligen aldrig stått starkare i världshistorien, än vad de gör idag. Demokrati - denna enkla tanke om att alla människor är födda jämlika, och att de därför - kvinna eller man, svart eller vit, kristen eller muslim - har lika rätt att vara med och bestämma över vår gemensamma framtid. Mänskliga rättigheter - rätten att få uttrycka sina åsikter, att få leva i fred, att få vara fredad från tortyr och övergrepp, att få sjunga sina egna sånger, att få döpa sina barn på sitt eget språk, att få tala sitt eget språk. Demokrati och jämlikhet, rättvisa och fred - det kan verka så självklart. Men ni vet ju att det inte är det.

Ni är ju ett folk som i århundraden utsatts för systematisk politisk och kulturell förföljelse från de stater som delat upp Kurdistan mellan sig. Och det är klart att när ni nu sett hur demokratin segrat i Chile och Argentina, i Spanien och Grekland, i Polen och Ungern, i Sydafrika - det är klart att när ni sett allt detta, att ni ställer frågan - när kommer demokrati och mänskliga rättigheter till Kurdistan?

När blir det kurdernas tur? Det är en berättigad fråga. Men samtidigt finns det skäl att vara optimistisk, åtminstone när det gäller delar av Kurdistan. I norra Irak finns det ett kurdiskt självstyre, med ett valt parlament. Där har vi kunnat se stora framgångar när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns i detta självstyre en storartad chans för kurderna att visa de andra staterna i regionen just vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär i praktiken.

Det kurdiska självstyret existerar i skydd av flygförbudszonerna, som håller Saddam Husseins trupper borta. Samtidigt diskuteras nu i FN-sammanhang att kanske avveckla sanktionerna. Det är extremt viktigt att kurdernas säkerhet i norra Irak i så fall garanteras av FN. Och det duger inte med allmänna deklarationer - säkerheten måste garanteras handfast och konkret av FN, och jag tror att FN har lärt av de fruktansvärda krigen på Balkan, att man aldrig kan lita på despoter, och på enkla ord skrivna på papper. På onsdag behandlar vi i riksdagen en motion om irakiska Kurdistan. Riksdagen kommer där att uttala att kurdernas säkerhet i norra Irak måste garanteras med FN-närvaro, och att de demokratiska institutioner som byggts upp i norra Irak måste respekteras, om det blir tal om att häva sanktionerna och flygförbudszonerna. Det är ett viktigt ställningstagande av den svenska Riksdagen.

Det är en av sakerna som gör en hoppfull - att vi fått upp kurdernas situation på dagordningen i diskussionen om sanktionerna mot Irak. En annan hoppingivande sak, är vad som nu händer i de självstyrande områdena. Där vet vi att fredsprocessen tagit ny fart, när det gäller förhållandet mellan KDP och PUK. Jag är ju socialdemokratiska partiets representant i Socialistinternationalens arbetsgrupp när det gäller kurdiska frågan. Arbetsgruppen består av representanter för de socialdemokratiska och socialistiska partierna i Sverige, Frankrike, Holland, Italien, Österrike, Tyskland och Finland, och den leds av en annan svensk, Conny Fredriksson. Vi träffades förra fredagen i Bryssel, och då fanns det också med representanter för KDP och PUK i Irak, för Hadep i Turkiet och för KDP i Iran.

Vi fick då en genomgång av läget i regionen, och när det gäller irakiska Kurdistan, enades vi snabbt om att säkerhetsfrågan när det gäller diskussionen om sanktionerna mot Irak måste lyftas på alla nivåer - i de nationella parlamenten, i EU, i FN. Vi enades också om att den process som Talabani och Barzani nu återinlett, är mycket viktig och glädjande, och att vi från de socialdemokratiska partierna i Europa måste göra allt för att ge vårt stöd.

Vi beslutade därför att under våren sända en delegation från Socialistinternationalen till irakiska Kurdistan, för att besöka området, se framstegen med egna ögon och tala med de politiska ledarna. Det är en viktig markering från Internationalens sida, på hur viktigt vi anser det vara att samtalen mellan PUK och KDP blir framgångsrika. Också när det gäller Turkiet finns det skäl att vara optimistisk, åtminstone på sikt. Här borta har EU:s stats- och regeringschefer nyss avslutat sitt möte. Nästa gång de träffas, blir i Göteborg senare i vår, och då är huvudpunkten EU:s utvidgning. Och då kommer vi förstås in på Turkiet.

Turkiet är ju det enda kandidatland som ännu inte fått börja förhandla om medlemskap i EU. Och det är väldigt enkelt varför: Turkiet uppfyller helt enkelt inte grundläggande krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter som EU ställt upp. Jag besökte i höstas Tünceli och Diyarbakir. Träffade borgmästare och guvernörer, talade med människorättsorganisationer, advokater och läkare. Det blev mycket tydligt att även om den turkiska regimen nu åtminstone har bytt språk - de talar åtminstone om mänskliga rättigheter nu, och erkänner att det finns problem - så har inte mycket hänt i praktiken. Det är fortfarande lika många människor som torteras och misshandlades av polis och militär. De straffskärpningar man gjort mot poliser som torterar är verkningslösa skenmanövrar. Trots att kriget i det närmaste är slut, så bränns det fortfarande ner byar.

Dessutom har det ju börjat försvinna människor och det sker oförklarliga mord. Jag var i Ankara för tre veckor sedan, och talade med representanter för två turkiska partier och tre kurdiska partier. Kurderna lyfte fram Turkiets strävan efter EU-medlemskap, och det blev tydligt att man nu betraktade EU-processen som det viktigaste instrumentet för att flytta fram kurdernas rättigheter. Det är en historisk chans, som vi måste utnyttja maximalt. Men de kurdiska partierna varnade också. Turkiska regeringen pratar numera gärna med Europa om demokrati och mänskliga rättigheter, men det måste ju hända i praktiken.

Det får inte bara bli munväder. Och Europa får låta sig luras av fagra löften. För då blir också EU-processen ett nytt svek mot kurderna. Då blir det ett nytt Lausanne. Vi ska inte ha ett nytt Lausanne. Därför måste vi vara glasklara när vi säger att Turkiet inte kommer att få börja förhandla om medlemskap förrän man uppfyller grundläggande kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. När vi talade med turkarna, så blev det tydligt att man känner av pressen från Europa mycket påtagligt. Man har försökt att möta det med det nationella programmet för EU-anslutningen, men för var och en som tagit del av det är det uppenbart att det inte på långa vägar räcker till. Men samtidigt är jag optimistisk - EU-processen har en inneboende tyngd, och när man väl satt igång en rörelse för ökade mänskliga rättigheter, så kan den inte hejdas hur lätt som helst.

Men om det trots allt finns skäl att kanske känna viss optimism för Turkiet, så kan man inte säga detsamma om Iran. Här tändes ju ett hopp för fyra år sedan, när Khatami valdes till president. Men nu verkar det som om försöken att reformera Iran helt kommit av sig. Tvärtom kan vi se hur repressionen och förtrycket växt sig allt starkare, ju närmare presidentvalet i juni vi kommer. Mullorna förbjuder tidningar var och varannan dag, oppositionrörelser förbjuds, reformpolitiker kastas i fängelse och förbjuds att verka. Detta hårdnande klimat går naturligtvis också ut över kurderna.

KDP i Iran är medlemmar i Socialistinternationalen, och var förstås med på vårt möte förra fredagen. Vi enades om att undersöka förutsättningarna för att kunna sända en delegation från Socialistinternationalen också till Iran, för att kanske i någon mån försöka stödja oppositionskrafterna i stort inför valet, men också naturligtvis kurderna.

Världen har allt för länge varit tyst, och världen måste reagera med kraft mot mullornas ökande förtryck. Mötesdeltagare. Drömmarna om frihet, rättvisa och fred är eviga. Folkens rop på jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter ekar genom århundradena, och kraven kommer att leva så länge det alls finns någon mänsklighet kvar. Men historien lär oss också att frihet, rättvisa, jämlikhet och fred, demokrati och mänskliga rättigheter bara kan uppnås om människorna håller ihop, att de visar solidaritet med varandra, att de kan se sig själv i andra. Solidariteten har alltid varit den förtrycktes viktigaste vapen mot förtrycket. Och i det här fallet gäller det inte bara att omvärlden visar solidaritet med kurderna, utan också att kurderna visar solidaritet med varandra. Att man håller ihop. För så enkelt är det ju.

Ett enat folk kan aldrig besegras. Ett enat folk kan aldrig besegras. Gelleki yekgirti nikari bê bindestkirin. Gelleki yekgirti nikari bê bindestkirin. Tack.

Tel: 08-644 66 22

Fax: 08-650 21 20

Berbang Box 5013, 131 05 Nacka

berbang@kurdiskarf.org

Ansvarig utgivare

Keya izol

Layout

F. Marsil