TURKIET M Å S T E ANPASSA SIG TILL EU`S REGLER
Den 8 november 2000 offentliggjordes EU-kommissionens översynsrapport om utvidgningen. EU-kommissionen har i sin bedömning om Turkiets demokratisering riktat kritik till regimen i Turkiet beträffande de politiska Köpenhamnskriterierna.
Sveriges Utrikesminister Anna Lindh har i sitt tal i Sveriges riksdag sagt att regeringen instämmer med EU-kommissionens bedömning och att Turkiet inte uppfyller de politiska kraven och därmed är inte aktuellt med medlemskapsförhandlingar. Anna Lindh utlyste också konkreta åtgärder från Turkiet efter hon påpekat en del brister i Turkiets demokratiska reformer däribland Turkiets behandling av kurderna.
När Turkiet accepterades som kandidatland i EU toppmöte december 1999 har vi deklarerat att det kommer inte bli några konkreta steg i demokratisk riktning av den turkiska regimen trots EU s utspel i Helsingfors. Tiden som gick visade ännu en gång att vår konstaterande var riktiga. Turkiet har inte ändrat sin inställning när det gäller behandling av den kurdiska befolkningen i Turkiet. Tvärtom försöker Turkiet diktera sina egna krav på EU.
På grund av kurderna saknar politisk representation på officiell nivå har vi ingen möjlighet att påverka förhandlingarna mellan EU och Turkiet. Vi skall inte glömma att tredjedel av Turkiets befolkning består av kurder, cirka 20 miljoner. Därför bör EU s förhandling innefatta kurderna också. EU bör hitta vägar till att ta samtal med olika kurdiska politiska och demokratiska organisationer för att höra den kurdiska ståndpunkten.
Det är vår vädjan till den svenska regeringen att göra ansträngningar i detta område när Sverige tar över ordförandeskapet. Det är också beklagligt att i EU-kommissionens rapport inte alls nämns ordet kurd eller kurdiska. Vi anser att det är helt fel att inte nämna den kurdiska frågan i rapporten som en följd av Turkiets diplomatiska påtryckningar. EU-kommissionens rapport innehåller suddiga formuleringar när det gäller den kurdiska frågan.
Att kurderna fortfarande saknar sina grundläggande fri och rättigheter utgör idag det största hindret till demokratisering av Turkiet. EU bör vara medvetna om detta faktum. Utan att göra grundliga ändringar i Turkiets författning och utan att den turkiska regimen erkänner kurdernas nationella särart och existens blir det ingen demokrati i Turkiet och därmed ingen genväg till EU. Kurdernas nationella och kulturella rättigheter måste garanteras i grundlagen i Turkiet om Turkiet ämnar bli en del av EU. Andra lösningar i detta avseende är inte acceptabel för tredjedel av Turkiets befolkning. Att inte skrämma bort Turkiet är ett felaktigt närmande till frågan. Turkiet måste anpassa sig till EU s normer och regler.
KRF har nyligen i sin 19. Kongress tog ett beslut att uppmana svenska regeringen och alla politiska partier i Sveriges riksdag att agera i frågan för att påskynda demokratiseringsprocessen i Turkiet.
Kurdiska riksförbundet
21 november 2000
Ordförande Keya Izol s tal inför förbundets 19. Kongress
21-22 oktober 200, ABF Huset i Stockholm
Mötes ordförande, delegater och kära gäster,
Först vill jag hälsa alla våra gäster hjärtligt välkomna till denna kongress.
Jag ser med stor glädje att majoriteten av de organiserade kurderna har samlats här från alla delar av Sverige idag. Det är också en stor glädje att se varje Kongress som går hur vi kan ansträngt oss för att förbättra vår organisation. Att ta lärdom från de gångna åren i alla avseende tillhör den processen som pågår inom vår organisation. Att dels etablera sig som en viktig representant för majoritet av kurder i Sverige och dels att utveckla denna mycket viktiga gemenskapen för oss kurder i Sverige.
Vi har trots många svåra och dramatiska utvecklingen inom vår organisation lyckats skapa en viktig platform-gemenskap för annars mycket svåra politiska situationen i vårt land Kurdistan. Alla som finns idag, både delegater och andra känner en stark gemenskap med Kurdiska riksförbundet. Vi kan ha olika politiska och andra motsättningar men den som förenar oss är just denna organisation som vi alla har skapat tillsammans. Alla har gjort sin insats för att utveckla och berika vår gemenskap. Kurdiska riksförbundet tillhör oss alla.
Varför är det så viktigt att ta upp detta. Ju, därför att vi kurder p g a många olika faktorer har haft stora svårigheter att samarbeta över konstgjorda gränser som har delat vårt land och över olika dialekter som är en gränslös rikedom för vårt vackra språk kurdiskan.
Denna negativa tendens som annars är dominerande inom det politiska livet för kurder har vi tillsammans lyckats att bryta. Idag är vår modell av organisation en respektabel förebild för det framtida politiska livet för oss kurder.
Om vi inte som en nation kan ställa krav på oss själva när det gäller det samarbete bland oss kan vi inte ställa krav till omvärlden för hjälp till lösning av den kurdiska frågan. Det är uppenbart att Kurdiska riksförbundet som en del av svenska folkrörelsen fyller en viktig funktion i Sverige.
Att vi har lyckats att samla alla kurder oavsett politisk tillhörighet eller ursprungsland har gjort oss en unik organisation. Vi har genom åren skapat en livlig, händelserik och spännande gemenskap bland kurder i Sverige. Kurdiska riksförbundet tillsammans med sina medlemmar har en viktig uppgift framför sig det närmaste året.
Vi fyller 20 år samtidigt Sverige har ordförandeskapet för EU. Vi alla vet att vi genomgår en känslig period p g a Turkiets relation till EU och den pågående medlemskaps processen. Förra perioden anordnade vi en viktig konferens där vi kunnat samla 7 kurdiska organisationer i Europa för att diskutera den kurdernas ställningstagande inför denna process. Vi har ett beslut från Stockholms Konferensen att följa denna utvecklingen noga och både informera och påverka de europeiska regeringarna för den kurdiska saken. Jag hoppas att denna Kongress med sina beslut tar steg för det fortsatta arbete för detta mål.
"Ett folk har rätt till självbestämmande"
Anförande på Kurdiska Riksförbundets kongress,Stockholm 21 oktober 2000
Av Morgan Johansson (S)
Först ett varm tack för inbjudan och för möjligheten att besöka kongressen. Det känns både hedrande och viktigt att vara här, och att få möjlighet att sända en hälsning från det socialdemokratiska partiet.
Jag ska inte bli långdragen, men ska bara säga några korta ord till kongressen. Först vill jag berätta att det snart kommer ske ett byte av personer när det gäller Socialistinternationalens bevakning av Kurdistanfrågan. Det förklarar i någon mån varför jag är här.
Det är nämligen så att det uppdrag som Carl Linbom och vår biträdande partisekreterare Urban Ahlin har haft för Socialistinternationalen, kommer inom kort att lämnas över till Conny Fredriksson och till mig. Beslut om själva överlämnandet ska tas av Socialistinternationalen i början av november, och då kommer Conny att utses till ordförande i Internationalens arbetsgrupp, och jag själv kommer att utses till ledamot från Sverige. Om allt går enligt planerna, vill säga - det kan man aldrig vara säker på!
Arbetet inleds för min del redan på måndag i nästa vecka, då jag åker med en riksdagsdelegationen för att besöka Turkiet och Kurdistan under några dagar. Det är viktigt uppdrag. Det är inget man kan lätt på. Den självklara utgångspunkten för socialdemokratin är tanken om alla folks frihet, hela världens fred. Men här finns också en insikt om att det aldrig kommer att uppnås så länge de mänskliga rättigheterna förtrampas och förtrycks världen över. Långsiktig fred är inte möjlig någonstans, så länge de mänskliga rätigheterna undertycks I de mänskliga rättigheterna finns själva grunden för långsiktigt fred. Det gäller universellt.
De är inte förbehållna någon särskild del av världen, eller någon särskild religion, eller några särskilda folkslag, eller någon särskild kultur. De ska respekteras överallt, oavsett omständigheterna. Det är aldrig acceptabelt att människor riskerar att torteras i fängelse och häkten, att byar jämnas med marken av en brutal krigsmakt, att människor förbjuds att tala sitt eget språk, att de trakasseras och förföljs för sitt ursprung och sin kultur.
Det är aldrig acceptabelt att människor förbjuds att ge ut tidningar på sitt eget språk, och att de riskerar att förföljas, torteras och till och med mördas bara för att man sagt sin åsikt. Ett folk har rätt till självbestämmande, det har rätt till respekt för sin kultur, de har rätt att sjunga sina egna sånger. Så enkelt är det. Och varje regim och varje stat som förvägrar ett folk dessa mänskliga rättigheter, är socialdemokratins fiende. Övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i de olika delarna av Kurdistan är talrika. De begås i Turkiet, i Iran, i Syrien.
I Irak finns ett kurdiskt självstyre, och det har förstås vårt stöd. Men hoten mot detta självstyre från framför allt Turkiet har varit många, senast manifesterat genom flygangreppet i augusti. Vi fördömer förstås detta angrepp med kraft. Det är inte acceptabelt att Turkiet kränker såväl folkrätten som de mänskliga rättigheterna med den här typen av angrepp. Kurdistanfrågan har alltför länge varit glömda på den internationella arenan. I decennier har Kurdistan tjänat som en bricka i ett ofta cyniskt storpolitiskt maktspel. Aktuell ibland, när det tjänat stormakternas intressen, bortglömd och undangömd när det inte längre passat. Från svensk sida har vi den fördelen att vi inte tillhör någon militär allians. Vi har inga särskilda säkerhetspolitiska intressen att se om i det här området. Vi är ett litet land i norra Europa. Vi inbillar oss inte att vi styr världen.
Men ibland, och i vissa sammanhang, kan vi faktiskt göra nytta också i storpolitiken. Ta mig därför på orden, när jag säger Kurdistanfrågan ska sättas högt på dagordningen för det socialdemokratiska partiet i Sverige under de kommande åren Jag hoppas på ett nära samarbeta med Kurdiska Riksförbundet för en internationell konferens om Kurdistan.
Vi som är uppvuxna i Sverige, har förstås på många sätt haft en skyddad tillvaro. Jag tror inte att någon av oss på riktigt kan sätta sig in i hur det är att tvingas lämna sitt land på grund av förföljelse, att få lämna sina släktingar och sitt hem och etablera sig i ett annat främmande land. Och att sedan, år efter år. Kanske få se hur situationen i hemlandet förvärras och hur lidandet ökar. Att ständigt hoppas, men också ständigt få se sina förhoppningar grusas.
Jag inbillar mig inte att någonsin kommer att kunna sätta mig in i sådan situation fullt ut. Det vore förmätet av mig att tro. Men jag lovar att göra gott jag kan. Det är ju det solidaritet egentligen handlar om att försöka sätta sig in i hur andra människor har det, och steg för steg agera för att det ska bli bättre. För er är kurder i Sverige kan det säkert många gånger kännas uppgivet, ja , på gränsen till meningslöst, att arbeta mot ett förtryck som kan verka så totalt svart och så totalt övermäktigt. Att hålla hoppet levande - är det kanske inte något av det svåraste som finns? Låt mig därför allra sist skicka med ett citat.
I Malmö Folkets Park finns en minnesstaty av Olof Palme, och på fonden står några korta rader, sagt en gång om Vietnam, men väl så giltigt också om Kurdistan.
Det stor: " Ett folks längtan efter frihet kan inte nedslås.
Den kommer att leva och den Kommer till sist att segra."
Tack.
Mordet på den svensk-kurdiska flickan
Ingen vet hur många så kallade hedersmord eller svåra misshandlar som förekommer i Sverige. Men en expert varnar för att "hedersmorden" kan öka om klyftorna växer mellan invandrare och det övriga samhället. 19-åriga Sarah gömmer sig för att hon är rädd för sina släktingar.
Segregation ökar risken för "hedersmord"
Av Annika Ånnerud
Om klyftorna mellan invandrargrupperna och det övriga samhället inte minskar är det risk för fler så kallade hedersmord och andra kulturrelaterade brott. Det befarar Martin Stein vid Rikspolisstyrelsen som arbetat länge med sådana frågor.
- Jag misstänker att med en ökad segregering och en ökad alienation mellan invandrargrupperna och det övriga samhället, så får de här tendenserna till slut ett starkare fotfäste, säger kriminalinspektör Martin Stein.
Han brukar tala om "kulturrelaterade brott", men menar att man ska vara försiktig med etiketter. - Man får inte generalisera när det gäller mord som begås i invandrargrupper, så att man betraktar alla som kulturrelaterade. Man måste sätta sig in i varje enskilt fall för att avgöra vad som är motivet - om det finns ett mönster som relaterar till en tradition eller ett kulturmönster.
De fall som svensk polis stött på gäller framför allt människor med bakgrund i länder från Mellanöstern: människor med olika religiös bakgrund, både kristna och muslimer. Att påstå att det handlar om islam är en grov generalisering, framhåller Martin Stein. Religion, kultur och traditioner går hand i hand, och traditionerna är gemensamma för den delen av världen.
Frågan hur pass vanligt det är saknar svar. - Man måste räkna med att det finns ett mörkertal. Jag har stött på många exempel där jag inte vet om det som berättats för mig är sant eller ej. Det har varit historier som liknat den här.
Men vare sig det är sant eller ej har ryktesspridningen effekt; många fogar sig när man hör att någon annan drabbats.
Hur spridd uppfattningen att det är rätt att använda våld i sådana här sammanhang är svårt att säga.
- Det här handlar om ett socialt tryck som man bär med sig och som kan vara svårt att bryta. Det finns en hård kärna som delar de här uppfattningarna. Sedan finns en gråzon som egentligen inte gör det, men som genom det sociala trycket ändå måste dela uppfattningen.
Två uppmärksammade fall är mordet på Sara i Umeå och mordförsöket på Körsbärsvägen i Stockholm då en ung man stack ner sin syster.
Kriminologen Mikael Rying forskar om dödligt våld i Sverige vid Stockholms universitet:
- Det är mycket sällsynt att unga invandrarflickor dödas av sin släkt i Sverige. Men om man med begreppet hedersmord även räknar in de fall där män dödar sina kvinnor så blir antalet ett annat, säger han.
Keya Izol, ordförande i Kurdiska riksförbundet tar, liksom många andra kurder, starkt avstånd ifrån det synsätt som ledde till 19-åringens död.
- De skyldiga måste få sitt straff. Och det får inte bli några förmildrande domar som i den kurdiska domstolen (se artikel nedan), säger han.
- Majoriteten av kurderna här i Sverige är främmande för tanken att en kvinna eller flicka som inte lyder ska straffas med döden. Att en del fortfarande har den här uppfattningen ska inte skyllas på kurdisk tradition. När svenska män misshandlar sina fruar då säger man inte att detta är svensk kultur. Mord och misshandel är brott hos oss precis som hos er.
Denna artikel har publiserats i DN 001118
Skyldig till "hedersmord" slapp straff i Kurdistan
Av Lena Alfredsson
Den 37-årige man som i går åtalades för att ha skjutit ihjäl en 19-årig kvinna i irakiska Kurdistan behövde aldrig avtjäna något straff i hemlandet - trots att han ansågs skyldig i en lokal domstol.
Eftersom flickan "levt ett ohedersamt liv" och brottet "begåtts i syfte att tvätta bort den skam som drabbat familjen", utdömde den lokala domstolen endast villkorlig dom.
Den döda 19-åringens två farbröder, 37 och 49 år, är nu åtaladevid Stockholms tingsrätt för mordet och kommer att ställas inför svensk domstol i slutet av nästa vecka.
Pappan, som tog på sig brottet vid domstolen i Kurdistan förra sommaren, är häktad i sin frånvaro och efterlyst genom Interpol.
Familjen, som bor i en förort till Stockholm sedan fem år, var tillfälligt på besök hos sina släktingar i staden Dhouk, på gränsen till Turkiet, när 19-åringen mördades den 24 juni 1999. Pappan och tre av hans bröder ställdes till svars för mordet.
Två av dem friades helt. Pappan och hans då 36-åriga bror dömdes för brottet och fick ett års villkorlig dom, vilket betyder att de inte behövde avtjäna sitt straff.
"Av obduktionen framgår det att hon förlorat sin oskuld trots att hon ej varit gift. Detta är ett avgörande bevis på att offret levt ett icke hedersamt liv", skriver domstolen. Dessutom var de skyldiga "obildade bybor som inte förstår ansvaret för sina brottsliga handlingar" ansåg domstolen.
De två farbröderna greps i början av året i Sverge. Det var 19-åringens ett år yngre syster som ringde svenska polisen någon timme efter att hon blivit vittne till mordet på sin syster.
I polisens förhör har hon senare berättat att pappan ville att både hon och hennes storasyster skulle gifta sig i Kurdistan. Han ville inte att de skulle återvända till Sverige där de levde alldeles för fritt, gick på fester och hade pojkvänner.
Åklagaren Tomas Lindstrand skriver i sin stämningsansökan att de två farbröderna tillsammans med flera andra släktingar, redan under våren, beslutat att döda den 19-åriga flickan för att hon inte skötte sig.
Systern beskriver hur farbröderna en förmiddag kommer till det hus där familjen bor i Dhouk. 19-åringen är på övervåningen och städar. Systern hör två pistolskott.
När hon kommer upp på övervåningen hittar hon sin syster på golvet med blodet rinnande från huvudet. Tillsammans med sin mamma försöker hon stötta upp systern så att hon ska komma ned för trappan och ut ur huset till en läkare.
Då möter de den 36-åriga farbrodern som åter riktar pistolen mot 19-åringens huvud. - Jag springer emot honom för att ta pistolen ifrån honom, fast jag kan inte.
Jag ser bara att min syster blöder från huvudet, från öronen, från munnen. - Hon talar inte längre. Hon kan inte rädda sig, berättar systern för svensk polis som nio månader senare hjälper henne att fly till Sverige.
Här bor hon nu på skyddad adress, ständigt bevakad av poliser. På torsdag i nästa vecka ska hon möta sina farbröder i tingsrätten och berätta vad hon varit med om.
De båda åtalade männen säger att de är oskyldiga, och att det var deras bror, flickornas pappa, som sköt.
Denna artikel har publiserats i DN 001118
Årets Tucholskypris tilldelas Salim Barakat
Årets Tucholskypris går till den syrisk-kurdiska författaren SALIM BARAKAT, en av arabvärldens främsta författare. Salim Barakat är fristadsgäst hos Stockholms Stad och har vistats i Sverige i drygt ett år. Salim Barakat och hans familj har ansökt om asyl i Sverige, men fått avslag från Migrationsverket och hotas nu av utvisning.
Ärendet är överklagat till Utlänningsnämnden. Svenska PEN, medlemmar ur Svenska Akademien, partiledarna och gruppledarna för de politiska partierna samt Kulturborgarrådet i Stockholms Stad har tillsammans med många enskilda medborgare vädjat till Utlänningsnämnden att Salim Barakat och hans familj skall få stanna i Sverige. Ärendet är av sådan principiell betydelse att, om Utlänningsnämnden tvekar, ärendet bör överlämnas till regeringen för beslut. Salim Barakat är de facto statslös, då han varken kan återvända till sitt hemland Syrien eller till Cypern, där han bott under många år.
Svenska PEN tilldelar Salim Barakat årets Tucholskypris mot bakgrund av hans synnerligen utsatta situation i Sverige och för att han skall ges möjlighet att skriva i lugn och ro. Motiveringen att tilldela Salim Barakat Tucholskypriset är; att Salim Barakat genom sin närvaro i Sverige och sitt författarskap, bl.a. den i Sverige nyligen utkomna självbiografiska kritikersuccén "Järngräshoppan" i hög grad bidrar till den kulturella mångfalden i svensk litteratur.
Tucholskypriset är uppkallat efter den tyskjudiske författaren Kurt Tucholsky, som flydde undan nazisterna och sökte fristad i Sverige. Priset instiftades 1985 och därefter tilldelats förföljda och hotade författare, som härmed erbjuds en prissumma på SEK 150.000 och en tid av arbetsro för att kunna skriva. Tidigare har bl.a. Salman Rushdie (England), Svetlana Alexievitch (Vitryssland) och Faraj Sarkoohi (Iran) erhållit priset.
Tel: 08- 644 66 22
Fax: 08-6502120
Berbang Box 5013, 131 05 Nacka
Ansvarig utgivare
Layout