Vart är vi på väg?

Amer Salih amer@kurdcity.com

Av Kurdiska Ungdomsförbundet, vice ordförande:

Ofta undrar jag om vi kurdiska ungdomar är på rätt väg in mot framtiden, har våra kurdiska föräldrar misslyckats med att ge sina barn en bra grund att stå på och står vi inför en orolig framtid? Har vi ungdomar påverkats på fel sätt?

Utan tvivel har vår generation och den kommande generation stora problem och vi kurder vägrar inse hur stora problemen egentligen är. Alla har skapat sig en liten värld runt omkring sig och visar ingen sympati för andra kurder eller ens ett intresse för att påverka det för de inte tror att det angår dem. Uttrycket "kurder ufff… jag håller mig borta från de" jag hör det ofta av mina kurdiska bekanta men är det rätt att tänka så?

Många kurdiska ungdomar lider och går genom depressioner, dock kurdiska föräldrar inte förstår sig på dem och svenska myndigheter är ofta likgiltiga. Att vara kurd i Sverige är inte lätt med tanke på alla krav på att vi ska följa våra traditioner. Samma problem finns för kurder i Danmark, Norge, Kanada, osv.

Frågan är :

Är våra traditioner och den kurdiska uppfostran primitiva och efterblivna? Det är en fråga som kan svaras med tusen och tusen svar. Dock en sak är säkert, NÅGONTING stämmer inte. Visserligen har många kurdiska ungdomar lyckats i sitt liv, men ofta glömmer vi andra ungdomar som är vilsna och på väg att förstöra sina liv. Nyligen dömdes en kurdisk pojke för det värsta brottet Sverige har åskådat och annan pojke begick självmord, en tjej blev mördad av sin pappa och farbror för knappt ett år sedan. Vi kallar de gärna för "dumma" och säger "låt de förstöra sina liv", men ingen sträcker en hjälpande hand. Det är lätt att vända ryggen och gå sin väg men det tar en stark person för att verkligen göra något åt situationen. Våra händer är blodiga och ungdomars brottshandlingar är skulden som vi kommer att bära in i framtiden.

Man kan dra en slutsats av att den generella kurdiska uppfostran som vi får hemma passar inte med det "västerländska" samhällets tillvaro, utan kurdiska föräldrar måste till att börja med utveckla uppfostran . Här kan man lätt missförstå påståendet, så för säkerhets skull vill jag gärna påpeka att kurdiska uppfostran är mycket nyttig men behöver vissa ändringar. Kurdiska föräldrar måste genom kärlek, respekt, uppmuntran och samförstånd uppfostra sina barn och lära de livets farhågor, istället för förbjud, rädsla eller hot om utfrysning från familjen. Den sorts uppfostran som är stark bunden till kärlek och respekt är absolut inte "svenskt" eller "västerländsk" utan världslig. Den har ingen ursprung eller nationalitet, den har funnits där för alla. Inom ramen av den verklighet som jag uppfattat och målat för mig själv den enda lösningen är att vi kurdiska ungdomar ska hålla ihop och hjälpa varandra på ett förståndigt och solidariskt sätt.

Vi måste lägga våra politiska och religiösa åsikter vid sidan om och endast se personen vi hjälper som en kurd, som är en bror eller en syster. Våra fiender har lyckats förtrycka oss och försvaga oss, enbart för att vi inte kan hålla ihop. Våra egentliga fiender är våra egna svagheter. När kurdiska musik hörs danser vi tillsammans hand i hand, pojkar och flickor. Visst kan några förstöra dansen lite för att de inte är vana men det finns alltid någon bredvid som försöker lära de rätta stegen. Vi är starka när vi är förenade. Var med och dansa med oss du också.

"En integrationspolitik som syftar på en assimilering kommer att gynna mångfalden i Sverige"

ll Lavoratore: Hur mänga kurdiska föreningar finns idag i sverige och var finns de?

K. Izol:Uppskattningsvis finns det cirka 35 000 kurder i Sverige. Jag säger uppskattningsvis p g a alla kurder som bor i Sverige registreras efter sina "officiella" medborgarskap. Enligt Statens Invandrarverk bor cirka 30 000 kurder i Sverige. Men detta antal kan öka eftersom flyktingar från Kurdistan fortfarande söker sig till olika europeiska länder däribland även till Sverige. Därför har vi medlemmar som har bott i Sverige länge och medlemmar som har nyligen anlänt till Sverige som politiska flyktingar. För närvarande har vi 38 lokala avdelningar i hela Sverige. Cirka 8 500 av de totala antalet kurder är medlemmar hos dessa föreningar. Detta antal varierar dock beroende av nya kurdiska flyktingar.

ll Lavoratore: Finns det en tradition bland kurderna att organisera sig i föreningar, och om det inte har funnits har det varit svårt att anamma det svenska modellen om föreningslivet?

K. Izol: KRF har för närvarande sammanlagt 38 medlemsföreningar välspridda i Sverige. Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Sundsvall och Borås är de största medlemsföreningar hos KRF. Man kan inte säga att vi har en egen tradition när det gäller att organisera sig föreningar. Däremot har vi delvis varit tvungna att lära oss att organisera sig i olika demokratiska intresse organisationer i vårt hemland. Detta var det enda effektiva sättet att organisera kurder kring vår gemensamma frågan för att påverka regimerna i Turkiet, Irak, Iran och Syrien som har delat vårt land Kurdistan. Många gånger har dessa demokratiska och helt lagliga organisationer förbjudits och dess medlemmar har fängslats.

Här i Sverige kan vi se en kombination av s.k traditionen i hemlandet med den svenska modellen. Med tiden har den svenska modellen tagit över och blivit mer och mer den dominerande modellen när det gäller den demokratiska organisering bland kurder. Att kombinera dessa två modeller har varit tämligen svårt men under denna period är jag övertygad att många kurder har lärt sig mycket av den svenska modellen.

ll Lavoratore: En fråga som kan vara interessant för våra läsare; vem är kurderna och varifrån kommer de? I vilka länder är kurderna bosatta sig?

K. Izol: Kurderna är ett urfolk som har levt i Mesopotamien mer än 4 000 år tillbaka. Vårt språk, kurdiska är ett indoeuropeiskt språk och har tre huvuddialekter, Kurmanci, Sorani, Zazaki. Kurderna har inte åstadkommit någon långvarigt statsbildning med en undantag år 1946 då en kortvarigt kurdisk republik bildades i Iranska Kurdistan som kalleds MAHABAD.

Efter 2. Världskrigets många internationella överenskommelser mellan stormakterna försvann detta försök. Annars har Kurdistan accepterats som ett sammanhängande land-provins inom den Ottomanska riket. Pg a att den gemensamma religionen var islam har det varit svårare för kurder att kräva ett självständigt Kurdistan avskild från Ottomanar (Turkar) och Perser. Kurderna har dessutom haft dålig politisk ledarskap som kunde föra talan för kurderna efter 1. Och 2. Världskrigen. En annan viktig skillnad mellan kurder och de andra nationaliteter i området är den kulturella aspekten.

ll Lavoratore: Varför flyr kurderna sina byar och städer för att söka asyl i de olika europeiska länder och bl.a i Sverige?

K. Izol: Kurdistan är idag uppdelat mellan Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Uppskattningsvis finns det cirka 20 miljoner kurder i Turkiet, 6 miljoner i Iran, 4 miljoner i Irak och 1 miljon i Syrien. Det finns kurder även i Georgien, Armenien, Azerbejcan och i Libanon.

Tusentals kurder har sedan decennier varit tvungna att fly sitt eget land p g a förtryck, krig och den politiska och väpnade kampen för sina rättigheter. Bara de senaste 30 åren som utgjorde den huvud orsaken för kurdernas flyktingskap var bl a kriget mellan Iran och Irak (1980-1988), militär kupper i Turkiet (1971 och 1980) Väpnade kampen mellan PKK och den turkiska armen. Och den politiska osäkerheten i irakiska Kurdistan (Norra Irak). Alla dessa faktorer plus förtryckarregimernas pågående förtryck mot kurderna är främsta orsaken till flyktingskap av kurder.

Alla vet att kurderna inte har ett eget land, men det finns idag ett landområde som ni kallar Kurdistan. Var ligger den?

K. Izol: Landet Kurdistan sträcker sig från Östra Turkiet, Norra Irak, Nordvästra Iran och Nordöstra Syrien. Landet mellan floderna Tigris och Eurofirat. Civilisationens vagga. Naturligtvis har många andra folkslag levt och bott i detta område. Jag kan nämna de viktigaste av dessa Assyrier-Syrianer, Armenier, Araber. Idag är kurder den dominerande folkslag i området. Både Assyrier-Syrianer och Armenier har med våld fördrivits från området i början av seklet då man genomförde en av historiens värsta folkmord mot de icke muslimer i området. Folkmordet planerades av den Ottomanska-Turkiska regimen men genomfördes även med hjälp av en del muslimska kurder som utnyttjades av regimen.

Betraktar ni detta område som en början för att kunna skapa ett eget land för kurderna?

K. Izol: Förr eller senare kommer även kurder få sina nationella fri och rättigheter. Som alla andra nationaliteter som har sina egna nationella stater vill också kurder ha ett självständigt Kurdistan. Eftersom området är så pass strategisk och komplicerat ser det i dagens perspektiv jätte svårt med ett självständigt kurdiskt stat i området. Det skulle innebära ny karta som kommer att beröra fyra mäktiga länder i området. Att det finns stora oljereserver i samma område har gjort saken ännu svårare. Dessutom saknas en politisk enighet bland kurder. Alla dessa faktorer gör att de flesta kurder föredrar en lösning inom gränserna till dessa länder som har ockuperat Kurdistan. Jag tror att denna fråga kommer även i närmaste framtiden vara en viktig fråga när det gäller lösningen av kurd-frågan i området. Självstyre, Federation eller självständigt Stat. Tiden kommer att visa oss en av dessa alternativ som den realistiska.

SIOS finner vi som medlemmar både Turkiska och Kurdiska Riksförbundet. Hur fungerar sammarbetet er emellan?

K. Keya: Inom SIOS upplever vi inga särskilda problem att samarbeta med Turkiska riksförbundet. Så länge vi är överens om normer som "demokrati", "mänskliga rättigheter", " "erkännandet av kurdernas särart" d v s de principiella normerna, så blir det inga svårigheter att samarbeta. Hittills har vi inte upplevt några särskilda samarbets-svårigheter med dem. Dessutom vet vi alla att SIOS är ett samarbetsorgan som fungerar kring de gemensamma frågor som berör oss alla och som har accepterats av oss alla.

Vilka problem möter kurderna i det svenska samhället? Jag tänker på kulturkrockår, arbetslöshet, bostadsegretation osv.

K. Izol: Största svårigheten kurderna i Sverige upplever är väl ändå den kulturkrock människorna upplever här. Även den utspridda arbetslösheten och den kända bostads segregationen är naturligtvis frågor som skapar svårigheter för kurder. Vår grupp får dagligen nya flyktingar till hela Europa och däribland till Sverige också. Den dramatiska upplevelser dessa människor i nöd genomgår är ett stort problem för oss. Vi vet att dessa människor utnyttjas av de internationella ligor genom stora materiella uppoffringar ibland med sina egna liv. Europa måste börja ta itu med denna fråga. Vi är mycket oroliga över denna tragiska utvecklingen.

Vad tycker ni om det "nya" integrationspolitik i Sverige?

Sverige måste inse att människor med andra etnisk bakgrund kommer att fortleva i det här landet. Och denna faktum måste betraktas som en rikedom för det framtida landet Sverige. Integrationspolitik måste innefatta även integration av de inhemska till de nya svenskarna. Vi ser brister just i det området. En integrationspolitik som syftar på en assimilering kommer inte gynna mångfalden i Sverige. En ömsesidig tolerans måste föregå integrationspolitiken.

Öcalan fallet. Hur upplevde ni det och hur bedömmer ni den italienska regeringen agerande?

K., Izol: När Öcalan kom till Italien gjorde vi den bedömningen att det var allra viktigast att hålla honom bort från Turkiet. Därför var det viktigt att vädja den Italienska regeringen via dess ambassad här i Sverige att inte utvisa Öcalan till Turkiet. Tiden visade att våra farhågor var riktiga. Öcalan fallet var sårbar och känslig både för Europa och för kurder. Därför att han och hans parti var kontroversiell. Öcalan greps i Kenya och sitter idag i fängelse i Turkiet. Därmed fick Turkiet oväntad ett mycket stort övertag. Enda till idag vill Turkiet utnyttja honom för att förnedra kurder och krossa kampen. Både Europa och den kurdiska frågan skulle må bättre om man undvek detta. Idag kan vi bättre se denna verklighet.

KRF har med en pressmeddelande berömt den Italienska regeringens modiga och rättmättiga agerande i Öcalan fallet. Jag tror att både den italienska regeringen och den italienska allmänheten var redo att göra mer för den kurdiska frågan men lämnades ensamma av en del av den europeiska gemenskapen. Även påtryckningar från Clinton administrationen har påverkat negativt den italienska regeringens fortsatta positiva planer för den kurdiska frågan. Trots denna utveckling kring fallet Öcalan och trots den följd hans ingripande har skapat för kurder kommer den kurdiska folket att alltid uppskatta den italienska opinionens solidaritet för vårt kamp.

Föds vi verkligen lika?

Shilan A.

En underbar, blå natt ur mitt liv. En natt som med sin vind blåser igenom alla mina minnen. Mina minnen som tillhör mitt barndom, mitt liv som tonår och mitt liv som ungdom, mitt 22åriga liv. Minnena guider mig runt i mitt liv. Jag ser en flicka födas till världen, födas utan sina rättigheter. "Vi föds" lika säger några och jag ser en flicka födas annorlunda, annorlunda än många andra som föds med sina rättigheter. Flickans språk har förbjudits av några i hennes land. Några som inte ens tillhör hennes land eller hennes folk, har kommit till det landet och förbjudit folket att prata sitt eget språk. Flickan börjar växa upp.

Det är dags för henne att börja prata. Hon säger sitt första ord "pappa", men inte på kurdiska. Ty, hon har ju aldrig fått chansen att växa upp med sitt eget språk. Hennes andra, tredje, tionde ord, de är aldrig på kurdiska. Hon ska aldrig kunna uttrycka sina känslor eller tankar på sitt eget språk. Hon ska aldrig kunna få chansen att säga "mamma, jag är hungrig", "pappa, ska vi leka" eller "jag älskar dig" till sin kära på sitt språk kurdiska. Ska man då säga att det är hennes öde? Säga att det är hennes öde att alltid vara tvungen att använda andras språk för att kunna uttrycka sina kurdiska känslor? Ett öde som inte har bestämts av Gud, utan människorna själva!

Nu är flickan 7 år. Det är dags att börja skolan. Tror ni att det ska vara en kurdiska skola då? Nej, absolut inte! Som språket, är kurdiska skolor också förbjudna. Ja, hon ska gå i skolan för första gången. Tycker ni att skolor överhuvudtaget omfattar inlärning av kunskaper? Nej, skolor för kurdiska barn i Turkiet omfattar till en stor del assimilering. Under den 5-åriga förskolan blir hon tvingad till att älska Ataturk, "Turkiets hjälte". Hon har lärt sig nästan alla Ataturks nerskrivna tal om det hederliga blodet som rinner bara i turkiska ådror. I den 7-åriga hjärnan har de försökt att stoppa i att den som pratar om ett kurdiskt land eller språk, eller den som säger att hon/han är kurd är en terrorist, en fiende som vill Turkiet och det turkiska folket illa. De har hela tiden förnekat existensen av det kurdiska folket och sagt att hon ska vara glad och stolt över att vara en turk, tillhöra den turkiska rasen som är hederligast bland alla raser. Under 5 år har hon varje måndag morgon och fredag kväll tvingats till att sjunga den turkiska nationalsången. Det har funnits lärare som har gått runt och kontrollerat så att alla sjunger med under den stunden då man stått med hundratals andra elever i skolans gård och sjungit nationalsången.

Hon är 12 år och börjar grundskolan nu. Under den 3-åriga grundskolan läser hon Turkiets historia och det står inte ett enda ord om det kurdiska folket. Som sagt, det kurdiska folkets existens förnekas hela tiden. Kurder förtrycks på alla sätt. Flickan ser hotbreven som skickas till sin pappa. Han kämpar för kurdiska rättigheter, för kurdiska barns framtid och hotas jämnt och ständigt. Familjen vänjer sig vid att finna sitt hus genomsökt av polisen. Pappan blir tvungen att fly. Efter två år åker familjen också till det landet som pappan har pratat så mycket om. Ett land där alla barn har rätt till samma saker. Ett land där man inte behöver gå igenom assimilerings försöken hela tiden utan har rätt till att vara den man är. Ett land där man har rätt ATT VARA KURD.

Flickan, alltså jag, är nu en 22årig tjej som har kommit till Sverige och levt här i 6år. Efter 6år har Sverige blivit mitt andra land. Ett land som har gett mig möjligheten att uppleva mina rättigheter och min kultur. Jag har blivit en del av Sverige och Sverige en del av mig. Jag har funnit Sverige som ett stöd i kampen för mina och alla kurders mänskliga rättigheter.

Turkiet som har förnekat mitt folk och våra rättigheter vill nu vara en del av EU. Jag ser inte så mycket gemensamt mellan EU-länderna och Turkiet. Turkiet går fortfarande på sin smutsiga väg när det gäller mänsklige rättigheter men försöker dölja det för världen och kanske lyckas med det också. Det finns fortfarande inte en enda kurdisk skola. Det finns fortfarande folk som torteras för sina åsikter i de avskyvärda turkiska fängelser. Turkiet fortsätter fortfarande med sin assimilerings politik mot kurdiska barn. Jag är emot att ha Turkiet i EU så länge de fortsätter med sina omänskliga handlingar. Sverige, jag vill känna ditt stöd som betyder mycket för mig. Slut inte dina ögon för ett land som med sina blodiga händer försöker kväva mina drömmar om att någon gång kunna se ett kurdisk barn födas med sina rättigheter.

Slut inte dina ögon för ett land som har försökt att förinta mitt land och sudda bort mig och mina rötter från världen. Jag vill känna dina händer i mina och inte tillåta Turkiet komma med i EU förrän de verkligen har fyllt alla krav när det gäller alla mänskliga rättigheter och slutat med sin assimilerings politik mot kurder. Jag vill en dag kunna säga att vi verkligen föds lika, slut inte dina ögon för min vilja.

Kultur Minister Marita Ulvskog

"Det är väldigt viktigt att vi forstätter att sätta press på Turkiet, när det gäller den Kurdiska frågan"

Tror att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att sätta press på Turkiet, när det gäller den Kurdiska frågan och dom Kurdiska rättigheterna… Därför att det är oacceptabelt för oss att med dessa brott mot mänskliga rättigheterna som jag anser att det handlar om.

Cemil DEMIRCAN: Som regel, brukar vi överlämna fyra rosor, där varje ros sym-boliserar en del av den delade Kurdistan… Och här är två exemplar av vår tidskrift, som Ni ser i den här hade vi intervjuat Er kollega Anna Lindh.

Marita ULVSKOG: Tackar så mycket!

C. DEMIRCAN: Och här följer mina frågor: M. ULVSKOG: Jag är inte säker på att jag kan svara på dina alla frågor…

C. DEMIRCAN: Er kollega Ulrika Messing säger i en kommentar att: " Ett språk som inte används i vardagen i det offentliga såväl som i det privata livet slu-tar att utvecklas och riskerar att utarmas." Tror Ni att insatstser som görs i detta sam-manhang för hemspråks undervisning är tillräckliga och tillfredställande?

M. ULVSKOG: Jag kan inte svara på det, därför att jag vet för lite om hemspråks-undervisningen när det gäller kurdiska språket. Men däremot så, så tror jag inte att någon behöver tvivla om, att vi från rege-ringens sida är djupt engagerade i att män-niskor som inte, som inte tillåts ha ett eget språk eller tala eget språk… eller ha en egen identitet, att inte tillåtas att vara kurd!.. Det är något som vi tycker är ett brott mot den mänskliga rättigheterna. Vi har påtalat det väldigt tydligt o stark när det gällt Turkiet, just när det gäller EU:s utvidgning. Vi har engagerat oss ekono-miskt på andra sätt på kurdiska biblioteks verksamhet i Stockholm, som ju nu börjar vara ett av de stora kurdiska bibliotek i västvärlden, om jag uttrycker mig så. Så att förvägras ett språk och sen allt annat som följer på det som handlar om diskrimine-ring, våld, etnisk gränsning… Men som det kanske börjar med språket, något som vi absolut säger nej till. Sen vet jag inte om hemspråksundervisning nog bra eller om den är otillräcklig.

C. DEMIRCAN: Det finns en del kritik…

M. ULVSKOG: Jag är övertygad om att det finns saker som vi behöver bli bättre på.

C. DEMIRCAN: I fakta bladet om Er, säger Ni att: "Utan språk, utan läsförst-else utan läslusta är risken stor att man inte fullt ut får chansen att utvecklas till en människa med närhet till kulturen men också demokratin." Men Turkiet, det turkiska grundlagen förbjuder kurderna att använda sitt språk… Vad borde göras mot detta inom såväl EU som FN?

M. ULVSKOG: Jag tror att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att sätta press på Turkiet, när det gäller den Kurdiska frågan och dom Kurdiska rättigheterna… Därför att det är oacceptabelt för oss att med dessa brott mot mänskliga rättigheterna som jag anser att det handlar om. Och det är ju naturligtvis också i FN samanhang, men det ställs ju mot sin spets när det gäller EU frågan.

C. DEMIRCAN: Med hjälp av vilka åtgärder och när, kommer mångfalden att ses som kvalitetskriterium i landet?

M. ULVSKOG: Jag vågar inte säga någon tidpunkt därför att Sverige har ju varit ett relativt ogent land, kulturellt, etniskt, språkligt. Även om vi har haft invandring och vi är en blandning av olika grupper av människor. Men vi ligger lite vid sidan av. Vi har ändå legat lite grant i en geografiskt avlägset, på en halvö norrut i Europa. Och det har gjort att den mångfald som vi nu ser, den har kommit sent. Och på några decennier har vi blivit en väldigt blandat Sverige. Vi har inte klarat att hantera det på det sätt vi borde ha gjort. Men jag tror att det är.. har hänt mycket på de sista 10 åren. Jag tror att vi har hunnit mycket mer på de sista 10 åren än vad vi gjorde under de 30 åren dessförinnan. Vi börjar bli ett blandat Sverige och allt fler människor tycker att mångfalden inte är ett nödvän-digt ont utan att det är nåt som är oerhörd rikedom för oss alla. Men det är klart att det tar tid. Men jag hoppas att vi inte ska bli som dom där länderna där det blir en segmentering av motsättning. Det kommer ibland en del uppmuntrande såna oppositi-onsmätningar som ändå visar att svenska regeringen som tycker att det är härligt att vi är ett blandat folk…att vi inte lever här avknoppade från alla andra. I vår ensam-het. Jag tror på det. Man måste vara opti-mist.

C. DEMIRCAN: Själv anser jag att en "amerikanisering process" är på gång och hotar den svenska kulturen. En hel genera-tion är bedövad av amerikanska tv-serier, magasin, ameriansk musik och t.o.m. en amerikansk livsåskådning, som går ut på att "sköta sig själva och strunta i de and-ra" … Bekymrar det inte Er?

M. ULVSKOG: Vi är ju väldigt amerika-niserade i Sverige och det finns ju ett antal andra europeiska länder som är det. Det finns ju en del i den amerikanska kulturen som jag tycker är positiva inslag, men problemet är ju, när vi får som i Sverige och vi kommer säkert att få det i kanske i det gamla Östeuropa, nu när det finns en väldig satsning naturligtvis från ameri-kansk filmindustri o andra delar kulturin-dustrin, där som satsar hårt på en ny mark-nad. Att vi får en utarmning av den egna kulturen av det egna språket .. av de egna värderingarna kan man nog säga. Att vi inte får en mångfald och att allt blir väldigt stereotypt, det är ju det, som är det intres-santa för oss att behålla mångfalden.. sär-skilt vi som har ett litet språk o en liten kultursfär så att säga… så att våra ansträn-gande när det gäller filmpolitiken, när det gäller litteraturpolitiken, när det gäller mycket annat av det som handlar om kultu-ren i vårt land. det handlar ju om att bevara det som är vårt eget, men inte avstängt från omvärlden. För vi vill ju ha ett mycket intensivt kulturbyte…vi vill ha ett mång-fald, men den mångfalden handlar ju om allt från kurdisk kultur till också delar av den amerikanska… och det är klart att mycket av EU-arbetet för oss kulturmi-nistrar handlar ju om, att också sätta upp en effektiv konkurrens mot allt för mycket av den amerikanska inflödet.

C. DEMIRCAN: Ungdomar idag, medan översvämmas av ett kommersiellt budskap, som spelar på deras kultur och identitet, har de i stort sätt ingen aning om den "svenska modellen". Man vet inte riktigt heller varför påsken, Valborgmässafton, pingstdagen, midsommarafton etc. firas… Är tiden över för det kulturella arvet?

M. ULVSKOG: Det finns säkert delar av vår kultur som kommer att vara förborgat för en del människor, medan andra kom-mer att vårda det, kommer att minnas det och man kanske får leva med det. Det vik-tiga är att vi har det kollektivt minne sam-lat på vårt museer, våra bibliotek, arkiv så att när unga människorna vill skaffa sig kunskapen så att den finns. Vi kan nog inte tvinga på dom. En del kommer kanske att försvinna, samtidigt så tycker jag ju att det finns väldigt många unga människor, dom står för mer av hopp tycker jag än en del av den generationen som jag själv tillhör, där det inte ändå är så, att värderingar som solidaritet och rättvisa det är inte omodernt för dom, utan det är i högsta grad något som dom inte vill snacka om, utan vill faktiskt leva efter. Jag är optimist. Jag tycker att det finns många i den unga generationen som är mycket bättre än vi som är födda på 40-50-talet.

C. DEMIRCAN: Jag har en artikel, som har rubriken "Varje ny generation är överlägsen den gamla…" i det andra numret av Ararat…

M. ULVSKOG: Precis… Jag håller med dig. Kan du ta en sista fråga? För nu står de där och stampar… Ta den viktigaste!…

C. DEMIRCAN: Varför finns inte en sändningstid på kurdiska i "Riksradion"? Hur får man det?

M. ULVSKOG: Jag har blivit uppvaktad av olika kurdiska organisationer för att vi skall åstadkomma detta. Nu är det ju så, att jag kan ju inte bestämma att Sveriges radio ska ha det. Men jag har haft en del kontakt med ledningen för Sveriges radio och dom vet hur angeläget det är med kurdiska sändningar. När dom kommer det kan jag inte svara på. Men min övertygelse är att de kommer så småningom. Men jag kan inte tvinga dom. Men jag har tagit emot kurder i Stockholm som har uppvaktat mig i den här saken. Och jag har varit och talat med Sveriges radio.

C. DEMIRCAN: En sista fråga…Det är viktigt!

M. ULVSKOG: OK..

C. DEMIRCAN: Det är omöjligt att kunna få en statistisk om kurder som bor i Sverige, eftersom de registreras som tur-kiska, iranska, irakiska eller syriska med-borgare. Finns det inte något sätt, som möjliggör för kurderna att åtminstone här i Sverige kunna utnyttja likadana rättigheter, som alla andra grupper har, och som upphäver stämpeln om "icke existens"? (den stämpel som de 4 länderna i mellanöstern skapade för att förneka det kurdiska folket).

M. ULVSKOG: För oss existerar ju kurder. Varje kurd i Sverige är oberoende i vilken nationalstat man är född, är ju medvetna om sin kurdiska tillhörighet. Och att man fritt får utöva det. Det är det viktiga…Det andra…det kan jag inte svara på det. Men jag tror att det är nåt som ligger i frågan om att man måste lösa kurdernas situation. Jag tar med mig detta och jag tror att det kommer säkert att dröja längre tid, innan det där formella kurdiska legitimiteten som ni söker, innan man kan ordna den på något sätt. Men däremot som kurd i Sverige kan man vara kurd.

C. DEMIRCAN: Tack så väldigt mycket!.. Vi vet att det inte bara Mitterand som är kurdernas vän, utan vi har flera…

M. ULVSKOG: Absolut!… Tack så hemskt mycket, tack så mycket för blom-orna.. Jag vet att ni har mycket, de berättade just att ni är väldigt involverade och att ni har gjort bra saker.

C. DEMIRCAN: Det är vår uppgift… Tack så mycket!…

Tel: 08-644 66 22

Fax: 08-6502120

Berbang Box 5013, 131 05 Nacka

berbang@kurdiskarf.org

Ansvarig utgivare

Keya izol

Layout

F. Marsil