Välkomna till dagens konferens som kommer att handla om Turkiets kandidat status till EU och den kurdiska frågan. När EU toppmöte beslöt att anta Turkiet som kandidatland gav man också en vägvisning till Turkiet på väg till full medlemskap.

Närmaste fyra åren kommer att ha en avgörande betydelse för Turkiets väg till EU. Turkiet står idag inför mycket viktiga förändringar som förhoppningsvis kommer att ske. Dessa förändringar kommer inte bara handla om små justeringar som ofta gjorts för att ge omvärlden en sken bild av situationen i Turkiet. Utan tvärtom grundläggande juridiska och konstitutionella förändringar både i grund och straff lagen. Med dessa nödvändiga förändringar kommer förmodligen kurder att få sina kulturella och språkliga rättigheter. Det är EU s förväntning från Turkiet. Tredjedel av Turkiets befolkning består av kurder ungefär 20 miljoner.

När Turkiets medlemskap nämns i olika internationella sammanhang glömmer man bort denna sanning. Inte nog med det, kurdernas egentliga situation får inte chans att komma fram. Därför att kurder saknar representation i dessa frågor. EU förhandlar om kurdernas rättigheter med Turkiet men utan att fråga den kurdiska befolkningen. Då är det upp till Turkiets samvete hur mycket man kan sträcka sig och vilken omfattning den kommer att få när det gäller kurdernas rättigheter. Turkiet har den senaste 15 åren förstört och ödelagt större delen av Kurdistan. Om vi kan nämna bara ett exempel av många, kan vi nämna bara minst 4000 kurdiska befolkningsorter och byar har förstörts och mer än 4 miljoner är flyktingar i sitt eget land.

Nu när Turkiet kommer att accepteras mer och mer som kandidatland av EU kommer man säkert att planer hur man skall restorera dessa orter samt hur man kan hjälpa alla kurder som pga Turkiets behandling av kurder blivit av med sina hem och flyktingar. EU kommer att skicka hjälp till Turkiets myndigheter. Hjälpen går alltså till förtryckaren och förgöraren. Då är det upp till Turkiets samvete hur vänlig man kan vara gentemot kurder. Hur mycket eftergifter man kan tänka sig för kurderna. Det är ett oacceptabel situation för kurderna. Det betyder att det är inte Turkiet som anpassar sig till EU utan tvärtom EU som anpassar sig till Turkiet. Det betyder också att Turkiet har sina egna krav för att tillhöra Europa. Det är ett självklarhet för oss att inte visa någon tolerans för en sådan tendens inom vissa europeiska länder. Därför krävde vi att Turkiet måste erkänna den kurdiska folkets nationella egenart och dess rättigheter garanteras av grundlagen innan man accepterade Turkiets medlems kandidatur. Nu blev det som det blev. Fortfarande är det inte för sent.

Vi kurder måste ha en egen vägkarta för ställer tydliga krav på Turkiet. Vi bör också anstränga oss för att informera de europeiska länderna om Turkiets avvikelser från de europeiska normerna. Kurdiska demokratiska organisationer utomlands måste naturligtvis börja bygga samverkan och nätverk för denna process. Vi måste vara både målmedvetet och starka för att kunna påverka EU och för att ställa krav till alla berörda parterna i denna process. Vi måste på officiellt sätt uppnå statusen som den viktiga parten inför Turkiets medlemskap till EU. Vi kan inte vara passiv åskådare när matchen handlar om oss också.

Vi kommer även att för-söka utvidga detta samarbete till att omfatta fler kurdiska organisationer i Europa.

Stockholm den 4 juni 2000

Kurdiska Riksförbundet i Sverige

Kurdiska Kultur Stiftelsen i Stockholm

Stiftelsen Kurdiska Biblioteket

Kurdiska Institutet i Paris

KOMKAR (Verband der Vereine aus Kurdistan) i Tyskland

Kurdiska Information och Relationskontor i Bryssel

Kurdisk Demokratisk Förening i Rogaland i Norge

Internationella Föreningen för mänskliga rättighter i Kurdistan i Tyskland

"Vi kommer att fortsätta från svensk sida och vi kommer att samarbeta med de andra nordiska länderna för att verkligen ta upp Kurdernas frågor och problem i EU. Det har vi gjort hittills och det kommer vi att fortsätta att göra"

Ararat: Innan vi börjar , vill vi överlämna fyra rosor, där varje ros symboliserar en del av det DELADE KURDISTAN.

Anna Lindh: Ja, just det!… (skratt…) Det är spännande… De är väldigt fina… Tack så mycket!..

Ararat: Inledningsvis skulle vi vilja börja med att ge en sammanfattning av hur vi ser på utvecklingen.

Ararat: inför FN:s kommission för mänskliga rättigheter, den 31 mars 1999, säger ni: "Kurderna förnekas sitt språk, sin kulturella identitet och för oss självklara demokratiska rättigheter." Den 25 november 1999 har ni ett möte med Turkiets utrikesminister Ismail Cem. Han har med sig säckenfull kurdiska tidningar, tidskrifter, kasetter och cd skivor för att bevisa och understryka att demokratin råder i Turkiet…

Ararat: Den 12 december 1999 godtas Turkiets EU medlemskap… I februari besöker ni Turkiet. Där träffar ni kurdiska representanter och vid olika tillfälle påpekar ni att: "Turkiet måste hitta en lösning för den kurdiska frågan, uppfylla kriterierna för demokratin och reglera yttrande friheten"… Men?… Det som sker i Turkiet är helt det motsatta… Många borgmästare i Kurdistan blir arresterade… två svenska journalister från Dagens Nyheter blir illa behandlade av turkiska polisen i Viransehir… Ni reagerar med det samma. Kurdisk författare Mehmet Uzuns böcker plockas ur affärer och förbjuds… I april, uttalar sig dessutom Turkiets stats minister Ecevit, inför de gästande Europa parlamentarikerna, att "kurdiska inte är ett språk, utan en dialekt…" Efter allt detta, inser man att ett fortsatt förtryck förefaller mest sannolik… Vad är Er högst personliga åsikt? Hur resonerar ni kring detta?

Anna Lindh: Jag tycker att det är väldigt alvarligt det som har skett, och vi har tagit upp både med Cem och den svenska ambassaden och formellt även med Turkiets regering. Men med den utveckling som jag har sett efter att jag hade varit i Turkiet, arresteringarna av borgmästarna, beslagtagandet av Uzuns böcker, och fängslandet av Afton bladets journalister är flera exempel på att det går åt fel håll. Jag tror att det här är, jag har en känsla av att det finns två riktningar i Turkiet, En tycker att det här är pinsamt och genant för Turkiet och en som myndigheter, polis, militär som inte accepterar en utveckling mot mänskliga rättigheter och demokrati. Och här är det viktigt att alla EU-länder fortsätter att tala om Turkiet inte får börja förhandla om medlemskap om det här fortsätter men Turkiet måste uppfylla dom politiska kraven innan man får bli medlem. Innan man ens för börja förhandla om medlemskap " vill jag säga".

Ararat: Både Kassimlo och Serefkendi, vilka var berömda socialdemokrater och ledare för Kurdistan Demokratik Parti i Iran, pepprades med kulor mitt i Europa… Var Internationalen ställning och ansvar-tagandet tillfredställande, enligt Er?

Anna Lindh: Problemet är ju ………, trots alla protester som man har gett mot dom ansvariga regimerna så har man inte fått någon lösning eller någon skyldig att ställa till ansvar.

Ararat: I det södra Kurdistan, i Irak, är önskan och förutsättningarna för ett federativt styre mycket stort… Vilken stöd får de? Ifall Saddam faller och en annan ersättare tar makten, vad kommer att hända med den nuvarande statusen?

Anna Lindh: Jag hoppas att man hittar en lösning där Irakiska Kurdistan fortfarande är en del av Irak, jag tror att det är farligt när man börjar diskutera nya länder. En del av Irak men fortfarande med ett stort egenbestämmande, det är nu det rimligaste efter att det har byggts upp under den här perioden. Ararat: Över 100 000 kurder, som födds och lever i det lilla delen av Kurdistan, i Syrien, är utanför medborgarskapet och har ingen offentlig status, t.o.m. har benämnts för "främlingar"… Vad görs åt detta?

Anna Lindh: Jag tog upp det med den syriske utrikesministern när jag träffade honom före påsk och då fick jag och då fick jag inget svar , men det är viktigt att ta upp det här för det gäller inte bara Kurder utan även Palestinier också att alla har rätt till medborgarskapet och passet.

Ararat: Den första januari 2001 övertar Sverige för första gången ordförandeskapet i EU:s ministerråd… Med tanken att "EN kan inte göra allt, men FLERA kan göra något", skulle ni inte kunna skapa en "nordisk grupp" eller övertyga socialde-mokrat gruppen inom EU och lyfta fram det "advokatslösa folkets" rättigheter?

Anna Lindh: Vi kommer att fortsätta från svensk sida och vi kommer att samarbeta med de andra nordiska länderna för att verkligen ta upp Kurdernas frågor och problem i EU. Det har vi gjort hittills och det kommer vi att fortsätta att göra, men sen kan jag inte lova hur bra vi lyckas. Ararat: Lycka till och tack så väldigt mycket för det ni gör…

Människor från odemokratiska länder flyr undan diktatur, polisvåld, militär överhöghet till länder som Sverige och andra Evrupeiska länder för att kunna komma undan förföljelse och tortyr osv.

Samma människor råkar för ännu värre förföljelse som stänger dem in i ett helvete utan återvändo. Skillnaden mellan det nya demokratiska landet och det gamla diktaturen är inte stor. Människan kunde genom mutor och annat rymma till ett land som vi kallar "demokratisk", men kan inte rymma till ett nytt land utan kan med tvång återlämnas till det gamla diktaturen som har beordrats efter "så kallade demokratisk beslut". Rättssystemet i det så kallade "demokratiska" landet kräver att den här asylsökande människan ska visa kvitto, intyg från torteraren, smugglaren från sitt gamla land. Utan intyg från diktaturen är människan inte värt ett öre i det så kallade "rättsstaten".

Staterna: Sinsimellan" demokratiska och odemokratiska" har alla sorters diplomatiska förbindelser, dem har handelsförbindelser och diktaturen köper vapen från det så kallade "demokratiska" landet.

Vad händer människan som verkar vara en ny byttbar vara mellan dem här länderna? Ju, efter en tid med förhör, advokat hjälp får människan bo i en lägenhet, får sitt uppehälle ordnat, barna börjar gå till skolan och man börjar vänja sig vid det nya landet med hoppet på att kunna stanna och komma undan diktaturen. Väntan på ett positivt beslut från systemet dröjer i månader och år. Den här/de här människorna efter lång väntan får ett enkelt beslut från en tjänsteman där ovanifrån som dem aldrig har set och hört, som kräver ett intyg på att dem är "torterade, fängslade eller någonting annat", annars riskerar dem att skickas tillbaka.

Människorna börjar bli oroliga och försöker en engång genom att skicka pengar till släktingar och vänner i det gamla landet för att ficsa intyg/kvitto. Tjänstemannen i det diktaturiska landet med hjälp av det demokratiska rättssystemets tjänstemän får lönehöjning. Vilken underbar samarbete!!! Sedan får man fram falska intyg, vilka som i värkligheten ekcisterar inte någonstans i Världen. Hur en torterare skriver intyg till sina offer får man kanske i "Rättssystemets namn" fråga tjänstemännen på Statens Invandrarverk här i Sverige...

Det värsta kommer sedan efter sista beslutet från Utlännings nämnden. Människorna tappar all mänsklig kontakt med myndigheterna. Inga pengar att försörja sig med, ingen advokat ställer upp, man får ingen läkarvård och det värsta måste man gömma sig undan det demokratiska landets polis. Man kan inte sova en natt utan måste byte plats så ofta för att kunna vara säker. Barna blir oroliga, kan inte gå till skolan längre, föräldrarna tappar sina värden som människor och framförallt gentemot sina barn.

Dem är ingenting utan lögnare och parasiter som försörjer sig på andras bekostnad. Ingen heder och ingen ära är kvar efter att ha kommit till det så kallade "asyllandet den demokratiska". Två år, fyra år eller längre kan människorna i detta land bo utan all mänsklig, statligt hjälp. På det här sättet skapar Sverige "TRASIGA" familijer, individer som sedan längre fram kommer att ställa till problem för båda samhället och sig själv. Det finns förr närvarande flera tusen människor gömda här i Sverige för att någon gång i framtiden kunna få rätten att vara acsepterad som människor och stanna här i Sverige...

Dem här människorna får den hjälp dem behöver av andra människor som är motståndare till den här omänskliga behandlingen, t.ex kyrkliga samfund, läkare, psykologer , vanliga svenskar och andra medmänniskor. Vad gör staten Sverige med andra EU staterna? Ju dem vill hjälpa flyktingarna som kommer till någon annanstans utanför EU. Staterna ska kunna hjälpa dem där människorna genom att samarbete med deras torterare och diktaturer utanför och innanför EU gränser... Hur länge ska dem här människorna gömma sig och varför Sverige hjälper inte dem här gömda flyktingarna som har väntat och väntat i åratal? €r detta rättvis, finns det verkligen "mänskliga rättigheter" när det gäller dem här människorna som gömmer sig i åratal???

Vi kurder har en dröm om att få ett eget land, men hur ska detta gå till om vi inte kan komma överens inom vår egen folkgrupp?

För att uppnå drömmen krävs samarbete och överenskommelse inom folket. Därför är det viktigt att vi kurder inte har olika föreningar, som kan splittra och skapa oenighet mellan oss. Vi är starkare tillsammans. Inte förrän vårt folk blir till ett, kan vi börja kämpa för att få ett eget land. Men vad är det för mening med det vi önskar, om allt kommer att rasa samman på grund av all oenighet. Mer än fyra länder har redan särat på oss. En del förbjudit vårt språk och nekat vår existens. Därför är det viktigt att vi slår oss ihop och står emot all diskriminering. Även om vi inte kan få ett eget land, så kan vi hålla ihop som ett folk med en dröm, som inga länder kan förinta.

Det finns många kurder som har kämpat under en lång tid, för att få ett eget land. En anledning till att det inte har blivit så mycket resultat, kan vara att kurderna inte har varit tillräckligt eniga om hur de ska kämpa. Alla vill kämpa och nå samma mål, men problemet är att vi arbetar i små grupper och på olika sätt. Utvecklingen skulle säkert vara snabbare om alla dessa små grupper slog sig samman och hittade ett sätt att tillsammans kämpa på. Vi vill ta fram en annan fråga, som är livsviktigt enligt vår uppfattning.

Vi håller med att det är svårt för föräldrarna att vänja sig vid det nya samhället, men ännu svårare är det för ungdomarna. Invandrarungdomar lever i två världar varje dag. Den ena världen är utanför hemmet, där de får möta nya levnadssätt. Den andra världen är hemma, där man har sitt ursprung och sina föräldrars levnads-sätt.

Föräldrar måste kunna kommunicera med sina barn för att hjälpa dem i det nya samhället, så att barnen kan hitta en balans mellan de två olika världarna. Föräldrarna ska även lära sina barn mer om den egna kulturen, traditioner, språk och ursprung. På så sätt kan barnen föra de här sakerna vidare och hålla dem vid liv. Trots allt är barnen vår framtid och kan med hjälp av sina erfarenheter kämpa vidare, så att alla kurders dröm om ett eget land så småningom går i uppfyllelse.