FÖRINTELSEKONFERENSEN och De nutida folkmorden i Världen

Världssamfundets 47 mäktiga aktörer samlas i dagarna för att ännu en gång fördöma förintelsen under Andra Världskriget. Sverige är värdlandet för denna viktiga konferens. Det är naturligtvis ytterst viktigt att de nya generationerna får vetskap om vilka grymheter har utspelats i självaste Europa för bara drygt femtio år sedan.

Mänskligheten måste minnas de miljontals offren, först och främst judar, romer och oliktänkande som har förlorat sina liv. Än idag får vi ständiga färska rapporter om vilka andra länder som var medskyldiga till Nazisternas folkmord. Dessa länder kommer förstås att alltid bära detta skam på sitt samvete p g a de misstagen som begåtts under kriget.

När vi tittar närmare på dagens värld kan vi se att liknande folkmord fortfarande begås på andra folkgrupper. Med häpnad kan vi konstatera att världssamfundet inte reagerar kraftfullt mot de nya inkräktarna. I vissa fall har man visat starka reaktioner och angripit de regimer som begår folkmord bl a i Bosnien och Kosovo. Men världssamfundets lyhördhet tyvärr inte har varit konsekventa.

Det kurdiska folket uppgår idag mer än 30 miljoner människor som fortfarande saknar sina nationella och grundläggande mänskliga rättigheter. Trots detta, har kurder blivit utsatta både för etnisk rensning och folkmord flera gånger under förra seklet. Turkiet, Irak, Iran och Syrien har flera gånger försökt att förinta det kurdiska folket. Saddam regimen i Irak har till och med använt kemiska och biologiska stridsmedel i irakiska Kurdistan och försökt utplåna staden HALABJA med dess invånare. Även Turkiet har i åratal försökt assimilera kurder och har upprepade gånger försökt att rensa kurder från de kurdiska områdena.

Mer än 4 miljoner kurder är idag hemlösa och flyktingar i sitt eget land. Liknande etniska utrensningar har ägt rum i Iran och i Syrien. Världssamfundet som bryr sig om Kosovoalbaner, Bosnier, Tjetjenier- vilket välkomnades av världsopinionen- har inte visat samma medkänsla för kurdernas mer utsatta situation.

Länder och folkgrupper som har under historiens lopp blivit föremål för förintelse och folkmord har idag tyvärr starka diplomatiska och ekonomiska förbindelser med regimer som utövar systematisk etnisk rensning mot andra folkgrupper. Det här leder till förbiseende och likgiltighet inför nya brott mot mänskligheten.

EU länderna har nyligen med USA:s aktiva stöd, antagit Turkiet som kandidatland till EU. Men dagens militärstödda regim i Turkiet använder liknande metoder som nazisterna gjorde under Andra Världskriget. Idag finns det diskussioner om att man skall "ompröva folkrätten" och att "Världssamfundet måste ges större möjlighet att gå in i stater för att stoppa folkmord" att " Denna Förintelsekonferensen skall visa på behovet av internationella mekanismer som kan stoppa folkmord och etniska rensningar".

Vi tycker att dessa ansträngningar inte minst från Sveriges Statsminister Göran Persson, är oerhört viktigt men vill tillägga att man inte skall prioritera vissa folkmord och etnisk rensning framför andra. Det gäller att vara konsekvent och verkligen följa folkrätts principerna.

Det kurdiska folket lever idag under hotet av folkmord och etnisk rensning. Världssamfundet måste ta sitt ansvar och reagera med kraft mot Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Att inte vara konsekventa i denna fråga kan bädda bana för nya brott och medskyldigheter inför historien.

KURDISKA RIKSFÖRBUNDET

24 januari 2000

Gulan Avci

Efter ett år på kurdiska ungdomsförbundet har jag börjat tänka om i nya banor. Jag har delvis fått lärorika kunskaper om föreningslivet i allmänhet, men även kommit mitt folk närmare. Det brukar man oftast på svenska kalla för "två flugor i en smäll", men jag vet inte om jag törs tolka detta påstående på ett sådant sätt. Ni som läser Berbang kan ju se det som en ljus aspekt, en kurdisk tjej som intresserar sig för det kurdiska föreningslivet och hon känner sig även relaterad till sitt eget folk etc. Men lyckas man ta sig in i ordens ända så ställer man sig nog frågan! Kan det verkligen vara sådär? Eller vad menar hon med det? Vad jag menar är nämligen att man som ungdom och ej så insatt i just föreningslivet kan både bli skrämd och få avsmak för ett intresse som det ovannämnda, vilket är viktigt att det ej inträffar.

Det är meningen att en förening skall vara mottaglig för alla slags människor oavsett vilket parti man tillhör/tillhört, vilken religion man har, hur gammal man är, vilket kön man har eller vilken del av Kurdistan man härstammar ifrån. Föreningen skall vara ett organ som skall få just dessa kategorier av människor att känna sig hemmastadda i föreningen. Speciellt syftar jag dessa ord för våra kurdiska ungdomar som har det svårt nog ändå med att kunna anpassa sig i det svenska samhället, jag vill inte generalisera och säga att alla ungdomar har det svårt men många känner sig utstötta vilket i många fall leder till komplikationer i skolan, med föräldrar och i det svenska samhället. Dessa svårigheter skulle kunna undvikas om vi hade förmågan att kunna diskutera med varandra istället för att förtränga frågor som är viktiga att diskutera om. Ungdomar som lever bland två olika kulturer, det vill säga det svenska och det kurdiska har hamnat i kläm de är i behov av hjälp.

Man vet varken ut eller in eftersom att det svenska propagerar för en sak medan det kurdiska säger något annat. Vad kan man göra för att få dessa vilsna ungdomar att hitta tillbaks till realiteten? Och vad skall göras för att få de äldre att inse att deras ungdomar har hamnat i något som man kallar för kulturkrock? Precis som blommar behöver vatten och näring för att överleva, så behöver vi ungdomar uppmuntran och någon att kunna luta sig mot och detta för att vi skall kunna hitta en utgångspunkt inför det eventuellt fortsatta livet i det svenska samhället. När jag först kom till ungdomsförbundet så började det gro en massa ideer ur mig, men när jag satt mig in i våran verksamhet och lärt mig en massa så började jag tappa gnistan och ville ett tag inte fortsätta jobba vidare med verksamheten, men jag gav inte upp.

Detta tack vare mina styrelsekamrater, föräldrar, kurdiska riksförbundet och kurdiska kvinnoförbundet, det var de som fick mig att vilja kämpa vidare med det arbete som vi hade påbörjat, men det räcker inte till. Jag vet att det finns ungdomar där ute som vill engagera sig i kurdiska ungdomsförbundet men inte vågar ta initiativet att involvera sig. De myter som uppstått under årens lopp är förvisso inte positiva, men vi får dock inte glömma de misstag som begåtts, detta för att vi ej skall kunna begå samma misstag. Kurdiska riksförbundet måste även våga förlita sig på kurdiska ungdomsförbundet och stärka både sitt förtroende och engagemang för oss.

Vi är förhoppningsvis den generation som kommer att inta era platser när vår tid är kommen, men fortsätter vi i denna takt kommer både riksförbundet och ungdomsförbundets utplåning att närma sig vilket vore drastiskt för oss alla. Eftersom att vi är de förbund som representerar de kurder som bor i och utanför Sverige så får vi inte göra det snedsteg för att det skulle bevisa att kurder ännu en gång inte kan samarbeta, detta får vi inte ge andra grupper att ta nöje av, därför tycker jag att det är på tiden att gräva ned stridsyxorna och börja ta varandra på allvar.

Det som inte heller får förträngas är att det är vi andra och tredje generationens kurdiska ungdomar som förhoppningsvis tar över efter er, och låt oss då inte få börja om från noll, låt oss istället få mötas på en gemensam plattform med er för jag tror att vi ungdomar kan bistå med mer information och kunskaper än vad ni anar.

LÅT OSS BÖRJA HÄR OCH NU VILL NI SÅ VILL VI OCKSÅ!!

Ställ tydliga krav på Turkiet

Jag hoppas att Du som Sveriges utrikesminister kommer att vara tydlig och sätter press på Premiärminister Ecevit i den kurdiska frågan vid Ditt besök i Turkiet. Det räcker inte att tala om den kurdiska frågan på hemmaplan Du måste ta upp den på dagordningen med regeringen i Ankara.

Jag vet att Du, när en majoritet av EU:s medlemsländer ville se Turkiet som kandidatland, ställde som krav att Turkiet först måste bli ett demokratiskt land innan man tas upp som kandidatland. Ett av Dina krav var att Turkiet måste föra en dialog med den kurdiska befolkningen. Trots att Turkiet inte uppfyllt dessa villkor blev Turkiet EU:s kandidatland i december förra året, med svensk välsignelse.

Jag vill gärna att EU:s framtida yttre gränser flyttar till området kring floderna Eufrat och Tigris, men först krävs seriösa reformer och ett konkret handlingsprogram för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet. Jag anser att den kurdiska frågan är den viktigaste politiska frågan i Turkiet och därför också en viktig fråga inför medlemskapsförhandlingar mellan EU och Turkiet. Vägen till medlemskap i EU går för Turkiet via lösningen av den kurdiska frågan.

Därför vill jag:

- att den turkiska regeringen skall redogöra för lösningen av den kurdiska frågan med en lista över konkreta åtaganden, ett handlingsprogram, en road map, samt - att den turkiska regeringen skall gå från ord till handling, till att genomföra dessa åtaganden. Nedan har jag listat de punkter som jag anser skall bevakas särskilt i ett sådant handlingsprogram.

1- Samtliga regleringar i den turkiska lagstiftningen, inklusive den turkiska grundlagen, vilka förbjuder och förnekar kurdernas identitet skall tas bort. Grundlagen och lagstiftningen skall garantera kurdernas identitet som minoritetsfolk i landet. Grundlagen och lagstiftningen skall garantera landets kulturella, språkliga och etniska mångfald.

2- Grundlagen och lagstiftningen skall garantera rätten till användning av kurdiska i undervisning och som utbildningsspråk, rätten till fri användning i massmedia samt rätten att föra partipolitisk propaganda på kurdiska.

3- Turkiska staten skall tillhandahålla en kurdisk "public service" TV-kanal finansierad med statliga medel. Denna skall garanteras i lagstiftning.

4- Kurder skall ha rätt att bilda egna politiska partier på etnisk och kulturell grund samt ha rätt att låta dessa kalla sig kurdiska partier. Det skall inte finnas juridiska hinder för att kalla de sydöstra (kurdiska) delarna av Turkiet för Kurdistan. De politiska partierna skall ha rätten att, om de så önskar, bilda regionala partier och deltaga i valkampanjer i dessa regioner. Partier skall ha rätt att kräva regionala parlament. Regionalt skall andra officiella språk, bredvid turkiska, kunna införas. Alla dessa förordningar skall skyddas i grundlag samt lagstiftning.

5- Lagen om undantagstillstånd samt lagen om tillfälliga byvaktsystem i de kurdiska regionerna måste upphävas. Befolkningen i de byar som bränts ned eller där befolkningen förflyttats med tvång skall få möjligheter att i trygghet återvända till sina hem och deras ekonomiska förluster skall ersättas.

6- Förändrade stads-, by- och ortsnamn skall återfå sina ursprungliga namn. Kurdiska föräldrar skall ha rätt att ge sina barn kurdiska namn. Vuxna skall likaså ha rätt att byta till kurdiska namn.

7- Amnesti skall utfärdas för de personer som dömts för eller anklagas för separatism. Förbudet att verka politiskt skall hävas för de personer som dömts därtill. Amnesti skall utfärdas för samtliga politiska fångar i Turkiet.

8- Dödsstraffet skall avskaffas. Ett handlingsprogram för lösning av den kurdiska frågan kommer att ge den turkiska regeringen trovärdighet i sin vision om Turkiet som en del av Europa.

Mustafa Kalpak

Kontaktman Kurdiska föreningen i Stockholm

"Frihet kan inte beställas med våld"

Under sommar lovet-1999 åker en familj till Kurdistan(norra Irak) för att träffa släktingar och vänner. Glädjen, saknaden, längtan förvandlas till en familjetragedi genom att dottern tvingas att gifte sig med en släkting som hon inte vill acceptera. Hon dödades kallblodigt av en farbror där nere. När sedan lillesystern återvänder till tryggheten i Sverige, avslöjas det hela. Fadern försvinner, farbröderna häktades.

Tragedier liknande detta har hänt bland det kurdiska flykting gruppen här i Sverige och fortsätter att växa. Detta är inte längre acceptabelt. Flickor, kvinnor får inte behandlas så här brutalt och omänskligt. Detta mördandet kan inte vara kultur eller tradition som ibland försvaras av några. Det här heter "MORD" och ingenting anat. När vi kurder flyr undan tortyr, förföljelse och säger att vi vill bli behandlade som människor och kräver att andra ska ge oss friheter osv. men samtidigt vill några av oss mörda sina döttrar och fruar.

Vi vill deklarera att dessa mördare kan inte vara några av oss längre. Vi måste själva börja tänka på "frihetens" innebörd. Friheter kan inte bara vara den manliga könens privilegium. Den måste tillfalla alla individer lika som far, mor, dotter, svensk, utländskt eller vem som helst. Vi måste börja acceptera att våra döttrar och söner själva får bestämma över sina liv och levnadssätt som kan vara annorlunda än det som vi önskar och lever i. De Ska kunna gifta sig obehindrad med vem som helst när de själva vill och ingen ska hindra de eller döda de för det.

Vi undertecknade protesterar mot detta mördandet, tar avstånd från sådana beteenden och vill inte kalla det för varken "kultur eller tradition" och önskar att rättvisan här i Sverige behandlar ärendena under rubriken "brott" och ingenting annat. Brottslingar finns i alla möjliga samhällen, kurderna i majoritet har ingenting med detta att göra. Vi vädjar till alla föräldrar som kommer från vårt land Kurdistan att ta avstånd från detta och börja sluta med dessa dumheter. Försök vara "toleranta, förståndiga, kärleksfulla" mot era egna barn. "Friheten finns hemma hos varje familj, den måste man vårda med "kärlek och tolerans", frihet kan inte beställas med våld", våld föder våld och ingenting annat"...

Den 7 januari 2000

Medlemmar i svensk-kurdiska föreningen.

Resid Battê, Husein Saidi,Sevin Izoli-UPPSALA

Rasismen föder dessa mördare!

Vid mordbränder på gästarbetare i Tyskland hyser de flesta av oss i Sverige ringa tvivel om att det är rasism som ligger bakom dåden. Men när samma saker händer i Sverige har polis och åklagare en tendens att vilja bortförklara och/eller blunda för de rasistiska motiven.

När detta uppenbaras så tydligt som vid utredningen av mordet på Salih Uzel i Skogås, känner vi som riksorganisationer att vi måste reagera innan det är för sent. Efter mordet i Skogås skrev tidningarna att rasister hade utfört dådet. Ett par skinnskallar hade börjat trakassera en förbigående familj av utländsk bakgrund och detta i sin tur hade urartat till ett större bråk när vänner och bekanta kom till familjens undsättning. Det slutade med att en av skinnskallarna knivhögg 19-årige Salih Uzel till döds. Strax efter dådet framkom att de gripna rasisterna hade målat hakkors i häktet med sitt eget blod.

Två veckor efter mordet kom det fram att de inblandade rasisterna var aktiva inom Nationell Ungdom, en nazistisk organisation. I den organisationen har några av de häktade för mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg varit medlemmar och polisen misstänker också att samma organisation ligger bakom bilbomben mot journalistparet i Nacka.

Med anledning av de framkomna uppgifterna i medier och vittnenas samstämmighet i Skogås om att de misstänkta gärningsmännen var rasister är det naturligtvis inte konstigt att vi undrar om åklagare och södertörnspolisen försöker dölja de rasistiska motiven. Om så inte är fallet, är våra frågor till åklagare och södertörnspolisen:

Varför tydliggör man inte att det är rasister som är inblandade i mordet? Varför går både åklagare och södertörnpolisen ut i medier, innan utredningen är klar, och kommenterar att det inte går att se några rasistiska motiv?

Vi som organisationer är mycket tacksamma att länspolischefen Gunno Gunnmo har lyssnat på människorna i Skogås och bytt ut utredarna. Gunnmo har förstått att mordet på Salih Uzel kommer att få principiell betydelse för hur medborgarna, inte bara i Skogås utan även i andra orter, kommer att reagera. Gunnmo har också förstått att fallet är viktigt för den svenska demokratin och förtroendet för polisen och de rättsliga myndigheterna bland svenskar med utländsk bakgrund.

Det finns uppenbara samband mellan rasisternas handlingar och den rasistiska ideologin som de företräder. Ingen får någonsin försöka dölja att rasismen är en ideologi som förespråkar våld och krig som den högsta och mest förädlande politiska handlingen, samt att den egna rasen är den överlägsna och att denna ras kan ta sig rätten att underkuva andra folk eller till och med döda dem.

Alla meningsmotståndare till rasismen är att betrakta som fiender. Har inte rasisterna som utfört ovanstående dåd i själva verket verkställt vad de har lärt sig av sin ideologiska tro? Man måste vara mycket naiv för att inte inse detta. Att inte förstå eller acceptera faktum att det var rasistiska motiv bakom morden är för oss likvärdigt med att inte vilja se rasismen.

Våra organisationer kommer inte att acceptera att de demokratiska myndigheterna och institutionerna hanterar rasismen och de rasistiska brotten på detta sätt. Vi anser att åklagarens och södertörnpolisens uttalande om dessa rasistiska brott är ett allvarligt hot mot demokratin i Sverige.

Åklagarens och polisens uttalanden får direkta konsekvenser för hur allmänheten ser på dessa brott samt vad som blir acceptabel norm för rasistiska dåd. Om mord utförda av rasister och deras organisationer inte erkänns som rasistiska, hur hanteras då misshandel och trakasserier utförda av rasister?

Det är allas vår ansvar att se och förstå att morden på Salih Uzel, John Hron, Björn Söderberg och attentatet mot journalistparet i Nacka inte var fråga om slump eller tillfälligheter. Dessa dåd utfördes av personer med rasistisk ideologi. Deras motiv för att utföra de olika dåden hade sin grund i den rasistiska ideologin om att ta sig rätten att trakassera, hota eller till och med döda en meningsmotståndare.

Det är viktigt att vi alla tar vårt ansvar för att bekämpa rasismen och inte låter den få fotfäste i vårt land. Vi har alla ett stort ansvar att bygga en framtid med trygghet, kärlek, respekt och tolerans, där våra barn och barnbarn tillsammans kan leva och stödja varandra. Politiker, myndigheter, organisationer, media, skola, polis och åklagare - alla har vi ett stort ansvar att bekämpa rasismen och det meningslösa våldet.

Det är därför viktigt att vi erkänner och accepterar de rasistiska brotten som rasistiska.

Ahmet Önal, Turkiska Ungdomsförbundet

Osman Özkanat, Turkiska Riksförbundet

Saied Tagavi, Iranska Riksförbundet

Panos Oulis, Grekiska Riksförbundet

Keya Izol, Kurdiska Riksförbundet

Freddy Weitze ,Chilenska Riksförbundet

Våldtäkt är inte kulturellt betingat

En 14 -årig flicka utsätts för en brutal våldtäkt i Rissne. Förövarna är ett pojkgäng med utländsk bakgrund. I media skildrades brottet som en konflikt mellan svenskar och invandrare i den segregerade förorten. Men en våldshandling som denna har varken en viss nationalitet eller hudfärg.

Våldtäkt är ett avskyvärt brott. Ingen får eller kan någonsin försöka rättfärdiga ett övergrepp som våldtäkt är. Men det går att skönja en farlig attityd i vårt samhälle. När brott begås av svenskar med utländsk bakgrund finns det en tendens till att den kriminella handlingen kopplas till etnisk bakgrund, kultur och religion. Brottslighet får inte kopplas till någon etnisk bakgrund, än mindre kultur eller religion utan måste bedömas efter den skyldige brottsmannens handlande som enskild person. Vi måste alla ta vårt ansvar för att förhindra den typen av mytbildningar och fördomar.

Efter våldtäktsdådet i Rissne mottog våra organisationer brev, e-post och telefonsamtal från enskilda personer som var kritiska till att vi som organisationer inte tar vårt ansvar och gör något åt "invandrarynglen som bara begår brott och våldtar". Man anser att vi minsann inte var sena med att kritisera åklagare och svenskt polisväsende men att vi inte syns till när våldtäktsdåd eller andra kriminella handlingar utförs av svenskar med utländsk bakgrund. Anklagelserna är först och främst grundlösa. Samma dag som dådet i Rissne blev känt gick flera av våra organisationers företrädare ut i media för att kommentera och ta avstånd från övergreppet.

Samtidigt betonade vi också att det är viktigt att illdådet inte får kopplas till någon etnisk bakgrund, kultur eller religion. Den hänsynslöshet och brist på empati som är utmärkande för brott av det här slaget är inte ett "invandrarproblem" utan ett samhällsproblem. För Rinkeby, Fittja, Biskopsgården, Rissne eller någon av alla de andra segregerade orterna ligger inte i ett invandarland. De ligger i Sverige.

Våra organisationer arbetar mycket medvetet och långsiktigt för att förhindra den negativa utvecklingen som vi ser i de segregerade områdena och bland ungdomar som befinner sig i riskzonen. Genom våra förbundstidningar, radiosändningar och seminarier tar vi upp och debatterar om fördomar och vårt eget ansvar för samhällsutvecklingen.

Ingen av oss vill bidra till eller efterlämna ett samhälle bestående av motsättningar, ett urholkat rättsväsende och demokrati eller ett samhälle där människor beväpnar sig och tar lagen i egna händer. För att vårt samhälle inte skall utvecklas dithän måste vi alla ta vårt ansvar. Ansvaret måste tas i tid, det vill säga i detta nu. För att diskutera de ovanstående frågorna vill vi här också passa på att bjuda in allmänheten till två viktiga paneldebatter som våra organisationer anordnar.

Den första paneldebatten har temat "Hur fördjupa demokratin i kampen mot rasismen". Paneldebatten kommer att äga rum den 21 februari kl 18.00. Platsen är ABF, Sveavägen 41, Brantingrummet. Bland annat kommer Britta Lejon (Demokratiminister), Gunno Gunnmo (Länspolismästare), Alice Petren (Programledare). Den andra paneldebatten har temat "Våldtäkt är inte kulturellt betingat". Denna paneldebatt kommer att äga rum den 24 februari kl 18.00. Platsen är Hjulstaskolan. Här har vi bl a bjudit in Ulrika Mässing (Ungdoms-och integrationsminister), Jerzy Sarnecki (forskare), rektorn för Hjulstaskolan.

Ahmet Önal,Turkiska Ungdomsförbundet

Osman Özkanat, Turkiska Riksförbundet

Saied Tagavi, Iranska Riksförbundet

Panos Oulis, Grekiska Riksförbundet

Keya Izol, Kurdiska Riksförbundet

Freddy Weitzel, Chilenska Riksförbundet

"Generationskonflikt" i Eskilstuna

Kurdiska föreningen i Eskilstuna anordnade en informationsträff om projektet "Generationskonflikt" för sina medlemmar. Cirka 100 kurder som bestod av vuxna ungdomar och barn deltog i diskussionerna. Föreningens ordförande Yusuf Demircan öppnade mötet. Därefter informerades medlemmarna om detta projekt av Menaf och Heyman, båda verksam inom arbetsgruppen för projektet i Eskilstuna. Keya Izol informerade deltagarna om projektet och sedan blev det öppna diskussioner kring frågor som "Generationskonflikt" och andra integrationsfrågor. Diskussionerna var mycket givande och livliga då många föräldrar och ungdomar kom till tals och berättade om sina erfarenheter och synpunkter kring sådana svårigheter. Mötet avslutades med önskemål om nya sådana träffar i fortsättningen.

FORTSÄTTNINGSKURSER FÖR ARBETSGRUPPERNA

Projektet "Generationskonflikt" planerar att anordna en fortsättningskurs för arbetsgrupperna som representerar 8 av våra lokala föreningar och som ingår i vårt Projekt. Fortsättningskursen kommer att äga rum i Kursgården Nynäsgården i Nynäshamn den 1,2 april 2000. Arbetsgrupperna som består av 40 personer kommer under dessa dagar dels redogöra sina verksamheter i sina orter och lyssna olika föreläsare.

Till index

Tel: 08-6446622

Fax: 08-6502120

Berbang Box 5013, 131 05 Nacka

berbang@kurdiskarf.org

Ansvarig utgivare

Keya izol

Layout

F. Marsil