Uppvaktning hos Utrikesminister Anna Lindh
Kurdiska riksförbundets ordförande Keya Izol och kulturansvariga Selam Ciziri besökte Sveriges Utrikesminister Anna Lindh den 22 november 1999. Martin Rahm, ansvarig för Turkiet deltog också i mötet.
Keya Izol redogjorde Sverige kurdernas och riksförbundets syn kring diskussionerna om den kurdiska frågan och Turkiets medlemskap i EU. Han tackade utrikesminister för den svenska inställningen angående denna fråga. Delegationen överlämnade också en rapport till ministern. Anna Lindh berättade utförlig situationen när det gäller relationerna till Turkiet och den kurdiska frågan och påpekade att Sveriges hållning i frågan kvarstår oförändrad. Att Turkiet hade brister när det gäller respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och beträffande lösningen av kurdfrågan i Turkiet. Ministern uttryckte också sin förhoppning om de nödvändiga förändringar som Turkiet måste göra inför kommande förhandlingar i EU toppmöte i Helsingfors. Mötet avslutades med riksförbundets önskan att fortsätta med sådana möten även i framtiden.
Sveriges Utrikesminister, Anna Lindh
För närvarande saknar kurder någon politisk representant som erkänns av den internationella samfundet. När hela världens ledare samlades i Istanbul för OSSE s möte fanns det inte en enda kurdisk representant. Likaså när EU toppmöte samlas i Helsingfors. Turkiet kommer troligtvis antas som kandidatland till EU. Vi skall inte glömma att tredjedel av Turkiets befolkning består av kurder. Frågan är i högsta grad också en europeisk fråga. Alla kurder i Sverige följer noga Sveriges och dess utrikesminister Anna Lindhs ansträngningar i frågan.
Vi stöder naturligtvis denna politik och framför vår djupa tacksamhet till Er personligen. Vi hoppas att denna svenska inställning blir vägledande politik för att åstadkomma de nödvändiga förändringar i Turkiet. Vi anser att för att Turkiet ska bli aktuell som EU kandidatland bör landet förstgenomföra följande juridiska och strukturella förändringar:
Grundlagen som även av sina egna betraktas som militäriskt och odemokratiskt bör med en folkomröstning ändras. Den kurdiska folkets existens som folkgrupp och dess språkliga och kulturella rättigheter garanteras i den nya grundlagen. Det kurdiska språket tillåts officiellt.
Staten bör ansvara för strukturella ändringar inom utbildningsväsendet samt för utvecklingen av det kurdiska språket.
En ändring av lagen för politiska partier som tillåter även kurder att representeras inom det politiska livet med sin identitet. Allmän amnesti för politiska fångar bör omedelbar träda i kraft.
Yttrandefriheten som dagligen kränks i Turkiet bör garanteras i grundlagen.
Byvaktsystemet och undantagslagar i kurdiska provinser bör avskaffas med omedelbar verkan.
Alla kurder som förlorat sina byar och egendomar bör tilldelas ersättningsskadestånd. Bybor som flyt kriget bör tillåtas att återvända hem med hjälp av internationell övervakning.
EU bör spela en avgörande roll för uppbyggandet av den kurdiska delen av Turkiet.
En allmän folkomröstning om den kurdernas framtid bör förberedas inom en bestämd tid.
1999.11.22
Med vänliga hälsningar Keya Izol ordförande
Ställ krav på Turkiet!
Keya Izol
Nu på fredag samlas statsministrarna i Tammerfors för att bl a diskutera Turkiets medlemskap i EU. Redan i förväg har EU kommissionen föreslagit Turkiet som kandidatland till EU. Men Turkiet måste göra vissa konkreta förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter. Under mötet i Tammerfors kommer förslaget ta tydligare former. Den svenska linjen som framfördes av utrikesminister Anna Lindh har redan blivit mål i de turkiska medier. Hon och Sverige utmålas som Turkiets fiende nummer ett. Turkiet försöker med all kraft påverka Sveriges hållning. Den diplomatiska apparaten har satts igång för att isolera Sverige och dess utrikesminister Anna Lindh. Denna offensiv förs även i pressen i Sverige.
I en debattinlägg (DN 13-10) skriver Magnus Karaveli och Ernst Klein om Sveriges utrikesminister Anna Lindhs inställning gentemot Turkiets medlemskap till EU. De menar att Sverige med sin hållning utgör ett hinder för Turkiets medlemskap i EU. Lindh anklagas ha dåliga rådgivare på UD i Stockholm Vidare menar de att Lindh, och i motsats till Sveriges ambassadör i Turkiet, Henrik Liljegren driva obegripligt hårdare linje mot Turkiet. De fördömer nästan Lindhs krav som hon ställde till Turkiets utrikesminister Ismail Cem i New York för drygt en månad sedan. Att Anna Lindh och därmed Sveriges syn på demokrati och mänskliga rättigheter avvek väsentligt från Ismail Cem och därmed Turkiets, låter konstigt i Karavelis och Kleins öron. Författarna beskriver Cem som en sann socialdemokrat med långt engagemang för mänskliga rättigheter bakom sig. Lustigt nog anklagas Lindh dessutom för att göra Turkiets EU-ansökan till en egen profilfråga och nästan i mild ton varnar skribenterna Sverige för eventuella konsekvenser i den hårda svenska hållningen gentemot Turkiet.
Man hade förväntat sig en bättre artikel av Linköpinsskribenterna Karaveli och Klein! Sverige och dess utrikesminister Anna Lindh är medvetna om sin Turkietpolitik. En sak är mycket klar: hennes rättmättiga krav mot Turkiet har en bred uppslutning från många håll i Sverige. Karavelis och Kleins synsätt är mycket lik förtryckarregim Turkiet. Därför har jag lätt att förstå orsakerna och tankegången bakom Karaveli och Kleins artikel. De ingår i Turkiets lobbyverksamhetsgrupp i utlandet.Deras uppdrag verkar vara att göra propaganda för Turkiet i Sverige. Samtidigt vill de presentera sig som sanna demokrater som respekterar de mänskliga rättigheter. Dagens Turkiet är långt ifrån en demokratisk stat. Turkiet, med militärkupperna 1960,1971,1980 styrs fortfarande av militärer. Militärens roll och befogenheter har garanterats av grundlagen som utformats av militärer själva.
I Turkiet finns ingen riktig yttrandefrihet, mänskliga rättigheter kränks dagligen systematisk, fängelserna är fulla med politiska fångar som behandlas omänskligt, korruption har nått enda till toppolitiker som styr landet och hela statsapparaten stinker med miltärstödda hemliga operationer mot de oliktänkande. Kurdernas existens och språk förnekas officiellt. Turkiet nonchalerar sina åtaganden och skyldigheter gentemot de internationella överenskommelse och lagar som landet undertecknat. Kan Karaveli och Klein förklara ärligt, var ska vi placera Turkiet om den antas som medlem i EU? Tycker de att ett sådant land passar ihop med dagens EU.? Kan de ge ett annat exempel där vi kan jämföra Turkiet med ett europeiskt land med så pass dåliga referenser.?
Tror de att EU accepterar Turkiet p g a man tycker synd om dem efter jordbävningskatastrofen.? Vad är skillnaden med en naturkatastrof och en mänsklig katastrof som senaste 76 åren har dominerat 20 miljoner kurders dagliga tillvaro med oändliga mänskligt lidande som följd.? Ju, skillnaden är den katastrof som orsakas och styrs av stater, är mer allvarligare och de utsatta behöver mer hjälp. Europa förtjänar inte att bli delägare i Turkiets brott mot mänskliga rättigheterna. Man skall inte stressa med Turkiets EU-ansökan! Låt Turkiet först rätta sig efter de normer, värderingar och medborgarskap-respekt som finns i Europa.
Varför är det så svårt för en Karaveli och Klein att syna Turkiets allvarliga brister när det gäller demokrati ? Är det kurdernas fel att demokratin brister i Turkiet eller är det Sveriges nya utrikesminister som förhindrar den demokratiska utvecklingen i Turkiet.? Sanningen är tvärtom, det är de styrande som förhindrar och förhalar demokratin i Turkiet. Och det är i första hand de som måste ändra sig inte andra som har och utövar demokratin. Europa skall inte anpassa sig efter Turkiet utan tvärtom .
Keya Izol ordförande
Tiden är mogen nu
Rudi Guven
Jag vill gratulerade Anna Lindh med anledning av de internationella insatser för fred, frihet, demokrati och människovärde. Efter Lindhs utnämning till utrikesminister har vår utrikespolitik blivit mycket bättre än förr.
Under diskussionen om Kosovos och Öst Timors framtid var hennes reaktion kraftfullt. När diskussionen om Turkiets medlemskap i EU dök upp, var hennes ställning helt rätt och korrekt när det gällde demokrati, mänskliga rättigheter och att lösa Kurdfrågan på ett fredlig sätt. Om man väljer sin egen utrikespolitiska linje oftast blir man attackerad av de som inte gillar den oberoende politiken. I Turkiska tidningar kallades hon Turkiets fiende nummer ett. I Sverige kritiserade Moderaternas partisekreterare Per Unckel hennes utrikespolitik, beträffande det turkiska EU medlemskapet. Särskilt attackerad blev Lindh av Magnus Karaveli i tidningen Östgöta Korrespondenten, där han agerade som om han vore turkiska statens europeiska försvarsadvokat!
Vid ett toppmöte i Köpenhamn 1993 slog EU fast att ett absolut krav för EU-medlemskap är demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, inklusive skydd för minoriteters rättigheter. Med hjälp av U.S.A har Turkiet börjat en stor kampanjen för att kunna komma in i EU. Innan kampanjen startade stod en majoritet i EU bakom att Turkiet måste ratificera FN konventioner, inleda en dialog med valda kurdiska representanter, slopa dödsstraff och tillåta granskning av en komission från den europeiska organisationen för säkerhet och samarbete. Men nu ser det lite mörkt ut efter påtryckningar från USA och Turkiet. De flesta av EU länderna har blivit övertalade att sträcka ut armarna för Turkiet att komma in i EU utan att Turkiet uppfyller de krav som nämns här ovan.
Turkiet spelar mycket smart under förhandlingarna. "Först kommer vi in och sen löser problemet sig självt". De kan också börja genomföra några reformer (som är helt och hållet ointressanta för kurderna) före toppmöten. Under Tullunionens förhandlingar hade de gett många löften.
Därefter har det gått flera år utan att de har tagit ett enda steg fram i Kurdfrågan. I Grundlagsförfattningen är det fortfarande förbjudet att skriva, läsa och studera Kurdiska. Fortfarande går det inte att säga "jag är kurd" i Turkiet. Enligt lagen ska alla vara turkar och muslimer. I skolan bör man säga varje dag : "Jag är turk. Jag är stolt över att vara turk. En turk är lika med hela världen.Det är bara turken som är turkens vän". Det är racistiska lagar. Det är en öppen Apartheid. Till och med landets högste jurist, chef för apellationsdomstolen, Sami Selcuk kräver en fullständig revidering av författningen och konstaterar att politikerna inte ens korrekt tillämpar de konventioner de har skrivit under. Turkiets riksdag och regering regerar enbart som en formalitet. Militärer styr i praktiken landet genom nationella säkerhetsrådet. Tiden är inne att stoppa Turkiets krig mot Kurdistan. Det måste ske genom utländska ingripanden. I dagens läge kan Kurdistan inte längre få förbli en intern Turkisk angelägenhet. Turkiet är medlem i OSSE (Den Europeiska säkerhetoganisationen). Kurdistan är Europas sak. Kriget bör stoppas. Kurdistans ställning är ett politiskt problem som kan lösas med politiska förhandlingar.
En internationell Kurdistan-Konferens kan vara en startpunkt. Sveriges regering kan ta initiativ till detta. Jag tycker att Anna Lindh visar ett stort personligt mod när det gäller dessa stora och svåra frågor. Jag är helt övertygad om att Sverige kommer att stå för vad man har sagt och försvara detta under Helsingforsmötet. Jag vill också understryka att kurder i Kurdistan inte är minoriteter. Vi har levt där i flera tusen år. Vi är det ursprungliga folket i området. Vi är 93 % av alla som bor i området. Turkar kom till Kurdistan och övriga Anatollien i början av 1100 talet. 1923 bildade vi och turkar gemensamt republiken Turkiet. Men Ataturk och regimen svek kurderna. Min vädjan till Sverige är att ställa följande krav på Turkiet. · Erkänna kurdernas politiska och demokratiska rättigheter i grundlagen. · Öppna en dialog med folkvalda kurdiska representanter. · Slopa dödsstraffet helt och hållet. · Införa allmän amnesti för alla oliktänkande politiska fångar. · Avveckla undantagstillstånd i kurdiska städer.
· Öppna ett observatörkontor i Diyarbakir. · Underteckna FN konventioner. Vid OSSE mötet som ägde rum i Istanbul den 18 - 19 november lyfte tyvärr inte en enda regeringschef fram ordet Kurd. Det gjorde många Kurder ledsna och besvikna. Mötets stora del handlade om Tjetjenien och där togs ett beslut att medla mellan Tjetjenien och Ryssland.
Det hade varit värdefullt om man också hade kunnat ägna Kurdfrågan någon uppmärksamhet. 200.000 människor har blivit tvångs förflyttade i Tjetjenien men i Kurdistan har 5000 byar jämnats med marken av turkiska staten och över 5 miljoner kurder har tvångs förflyttats i huvudsak till Turkiska men också till Europeiska storstäder.
Det är en skamfläck för demokratin i modern tid att 25 miljoner kurder i Turkiet saknar politisk status. Jag hoppas innerligt att mötet i Helsingfors under december kommer att bli annorlunda än mötet i Istanbul. Någon måste våga säga öppet att Kurderna har lidit tillräckligt. Det lidandet måste få ett slut.
Podium har publiserat lexikon på kurdiska
Det kurdiska folkets nationella och språkliga existens har i åratal förnekats av den turkiska regimen. När mänskligheten närmar sig till 21. Århundraden fortsätter den omänskliga behandlingen av kurder i oförminskad skala även idag. Den turkiska regimens förnekande av det kurdiska folkets nationella och språkliga existens är ett av historiens allvarliga övergrepp på ett folkslag som består av mer än 30 miljoner människor. Vi alla måste arbeta aktivt för att bli av med denna skam. Podium som har gett ut detta lexikon kommer med detta verk uppfylla ett viktigt tomrum. Den kommer även bidra till det kurdiska språkets utveckling. Författaren Mehmet Tanrikulu, Podium och Kurdiska Bibliotekets samarbete kring denna verk är uppskattad steg för oss kurder. Vi hoppas att den turkiska regimen som fortfarande insisterar med sin förnekande av kurder och dess språk drar lärdomar av denna värdefulla verksamhet och rättar sig efter den civiliserade världens värderingar och normer.
Att hålla tyst är att hålla med!
Hajar Vi lever i ett samhälle där alla människor, som vågar stå upp mot rasism och främlingsfientlighet, gör det med risk för sitt eget liv. Anhängare till rasistiska och nationalsocialistiska organisationer härjar fritt i vårt land.
Dessa människor rånar t.ex. banker för att ekonomiskt kunna stödja sådana organisationer och de drar sig inte för att skjuta poliser för att uppnå sina syften. Journalister och fackliga företrädare blir, med olika metoder, hotade till livet och mördas kallblodigt, för att de har vågat syna dessa gruppers våldsbenägenhet och brutalitet. Den "vanliga" medborgaren vågar inte längre säga vad han eller hon tycker då det finns stora risker att man bli mördad utanför sitt eget hem. Gemensamt för dessa grupper är att man påstår sig ha en medfödd fiende i form av judar, invandrare och icke vita världsmedborgare.
Dessa grupper har skapat sig en fiende och är beredda att offra sina liv för att kunna utplåna fienden. De har den ultimata drömmen om att den vita rasen ska segra och de andra, enligt dem, mindre värda raserna ska utplånas på ett eller annat sätt. Hittills har flertalet i samhället blundat för problemen. Vi har sett det rasistiska våldet som några ungdomars sätt att dra till sig uppmärksamhet, och visst kan det vara så till en viss grad. Vi har tidigare försökt att sopa problemen under mattan, men nu börjar verkligheten hinna ikapp oss. Vi börjar nu inse att det hat som gror runt omkring oss är resultatet av några personers systematiska utnyttjande av vilsna ungdomar som de har utbildat till renodlade nazister och detta hat måse stoppas. Det är ett hat som jag kan likna vid cancer. Det gäller det samma med cancer som med det rasistiska hatet. Antingen botar man det direkt och då i de flesta fall hindrar det att utveckla sig eller så låter man det växa innombords tills den dagen den gör oss knäsvaga. Dessa nationalsocialistiska grupper håller på att få fäste i hela landet och deras främsta mål, enligt de själva, är att via tillåtna som otillåtna medel verka för att dagens parlamentariska system störtas. Jag önskar att vi alla kunde börja tänka om. Jag önskar att vi människor kunde börja mäta tidernas tyngder och sorg med kärlek, rosor och dans istället för hat och blytyngder.
2 dagars båt konferens för arbetsgrupperna Projektet "Generationskonflikter" Efter att KRF s projekt började den 1 juni 1999 har diskussionerna i massmedian varit mycket stora. Flera TV kanaler, radio, dagstidningar, veckotidskrifter samt lokala median har publicerat projektet som en viktig nyhet. Diskussionerna kring detta projekt har även startat inom den kurdiska gruppen.
Även andra invandrargrupper har uppmärksammat vårt projekt och kommer förmodligen starta liknande projekt inom sina grupper. Projektet täcker 8 städer som pilotområde och för närvarande har vi 8 arbetsgrupper som består av 3 medarbetare i varje grupp. Det är meningen att vi skall ordna utbildningar för dessa så att de kan själva arbeta med sådana frågor i sina orter. Arbetsgrupperna kommer att få utbildning i 4 olika tillfällen.
Den 27-28 november hade arbetsgrupperna 2 dagars båt konferens där man diskuterade om projektet och planerade den framtida verksamheten kring detta. Arbetsgrupperna kommer på våren och sommaren år 2000 ha fortsättningskurser. Projektet kommer att pågå i ter (3) år. Alla som är intresserade om detta kan ringa riksförbundet för mer information.
SPRÅKLIGT FOLKMORD OCH KURDERNA
Bakgrund till inlägg på presskonferens 16 november 1999 Tove Skutnabb-Kangas, dr.phil., Roskilde Universitetscenter
Folkmord är en möjlig strategi om en stat vill bli av med ett folk. Folkmord ses i folkrätten som ett brott mot mänskligheten. Folkmord är förbjudet i FN Konventionen från 1948 (UN International Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide). Den mest direkta formen för folkmord är ett direkt fysiskt dödande av en grupps medlemmar.
Om ett folk är sa stort som kurderna, är ett totalt fysiskt folkmord i dag en omöjlighet (trots att fysisk likvidering av stora grupper av kurder under folkmordsliknande förhållanden har skett i Kurdistan under de senaste decennierna). Det som däremot sker i dag, både i olika delar av Kurdistan och i diaspora i den västliga världen är andra typer av folkmord, som är lika forödande för det kurdiska folkets framtid som fysiskt folkmord. Det som kurderna är utsatta för i Kurdistan, speciellt den turkiska delen, och också i dagens Sverige, kommer in under tre FN-definitioner av folkmord. En definition som var med i det slutgiltiga utkastet av Konventionen 1948 men som röstades ned när FS s generalförsamling godkände den slutgiltiga konventionstexten, samt två definitioner som ingår i nuvarande FN-konvention.
Den första är den speciella definitionen av sprakligt folkmord från det slutgiltiga utkastets Artikel III(1). Trots att Artikel III inte är med i den slutgiltiga konventionen eftersom den blev nedröstad i generalförsamlingen av 16 stater som var FlKs medlemmar 1948, rådde det bred enighet om själva definitionen. Article III (1):
"Prohibiting the use of the langusge of the group in daily intersourse or in schools, or the printing and cirsulation of publisations in the langusge of the group." (" Att förhindra bruk av gruppens sprak i daglig samvaro eller i skolor, eller tn-ckning och cirkulation av publikationer på gruppens sprak", min översättning) Man kan "förhindra bruk av gruppens sprak" direkt genom tortyr, fängsling, böter osv. som i Turkiet i dag) eller indirekt.
Om det inte finns minoritetslärare i förskolan och skolan som talar gruppens sprak, och om gruppens sprak inte används som det huvudsakliga undersisningsspraket i skolan, förhindrar man indirekt bruket av spraket och da är det fråga om sprakligt folkmord enligt FS-definitionen. Min senaste bok Linguistic genocide in education - or worldwide diversity and human rights? (Mahwah, NJ. & London: Lawrence Erlbaum, 850 sidor, utkommer i december 1999) ger hundratals exempel på detta.
Artiklama II(e) and II(b) i den nuvarande konventionen definierar bl.a. följande som folkmord: Article II(e), "forsibly transferring children of thegroup to anothergroup' Article II(b), "causing serious bodily or mental harm to members of the group' emphasis added). ("att tvångsmässigt överflytta barn från en grupp till en annan grupp"; "att orsaka allvarlig kroppslig eller mental skada till gruppens medlemmar", mina översättningar). Det finns en mängd av både forskningslitteratur och skönlitteratur från de senaste åren som beskriver hur det är att mista modersmålet/det först spraket. Sandra Kouritzin beskriver i en ny bok (Face[t]s of first language loss, 1999) många fall i Kanada där invandrare har förlorat sitt första språk till och med inom en generation så barn inte längre är i stånd till att tala med sina föräldrar. Lily Wong Fillmore (1992) har beskrivit konsekvenserna av detta för familjer i USA. Peter Mhlhäusler diskuterar följder av denna språkliga imperialism i Stillahavsområdet i sin bok (1996). Pirjo Janulf (1998) visar i en doktorsavhandling att inte en enda av de finskspråkiga invandrare i hennes studie som hade gått i klasser med svenska som undervisningsspråk talade finska med sina egna barn.
Trots att de själva kanske inte hade förlorat sin finska helt, blev alltså deras bara språkligt sett tvångsmässigt förflyttade till majoritetsgruppen. Och detta är vad som sker för miljoner av talande as- utromingshotade sprak överallt i världen. Eftersom skolsystemen inte erbjuder alternativ sker överflottningen till majoritetsspråken tvångsmässigt. För att den skulle kunna betecknas som frivillig borde alternativa skolor och klasser på modersmålet finnas, och föräldrarna borde ha saklig information om långtidskonsekvenserna av de olika alternativen. Inget av dessa villkor blir vanligtvis uppfyllt. Det finns en mängd forskning om den mentala skada som denna tvungna assimilation orsakar. Subtraktiv utbildning där ett majoritetssprak inlärs på bekostnad av modersmålet, inte i tillägg till modersmålet, kan betecknas som folkmord.
I stället för detta folkmord borde inlärningen av andra sprak, inklusive majoritetsspråket (som de flesta minoriteter givetvis ser som i sitt bästa intresse att lära sig bra), ske additivt, i tillägg till det egna språket. Detta är också tolkningen av folkrätten i den mest framsynta rekommendationen om hur undervisningen av minoriteter borde organiseras Fhe Hague Rekommendations Regardi, ng the Education Rights of National Minorities, från OSCE's High Commissioner on National Minorities, Max van der Stoel; se ). Tillbaka till kurderna. Den tvångsassimilering som kurderna är utsatta för kan ofta definieras som språkligt och kulturellt folkmord. Ju mer kurdiska barn gar i skola - och det sker till allt övervägande del på andra språk än kurdiska, överallt i världen - desto mindre kurdiska använder de.
För miljoner av kurder är det redan nu mycket lättare att diskutera de flesta saker utanför hem, familj och vänner på ett annat språk än kurdiska. De flesta kurder som är läs- och skrivkunniga, kan inte läsa och skriva kurdiska. Det kurdiska språket och den kurdiska kulturen, som är kulturella kärnvärden i den kurdiska etniciteten, fortunnas från insidan. Vad finns så kvar av det kurdiska? Det som fysiskt folkmord inte förmar att utplåna, dödas (delvis med deltagande av kurderna själva, som i all hegemonisk maktutövning) i det långsamma språkliga och kulturella folkmordet, genom n-angsassimilationen och skolornas språkdränkningsprogram, i Turkiet och andra kurdiska områden, och ännu mer effektivt i länder som Sverige. Det som ofta kallas "etnisk konflikt", och som givetvis har sin grund i en kamp om fördelningen av politiska och ekonomiska resurser, uttrycks i "etniska" termer när politiska och ekonomiska klyftor sammanfaller med språkliga, kulturella och etniska gränser.
Att förvägra ett folk fundamentala språkliga och kulturella mänskliga rättigheter - till exempel rätten att använda modersmålet, också som det huvudsakliga undervisningsspråket, och rätten att uttrycka kulturen - hör till effektiva sätt att skapa och upprätthålla "etniska" konflikter. Att garantera språkliga och kulturella mänskliga rättigheter är ett sätt att förhindra etniska konflikter. Lexikonet som presenteras på presskonferensen kan förebygga konflikter. Det ger folk verktyg för att skapa förutsättningar för de språkliga och kulturella mänskliga rättigheter som kurderna måste ha för att konflikter kan börja diskuteras, och lösas. Den är också ett hjälpmedel för de kurder som redan helt eller delvis har förlorat sitt språk genom det språkliga och kulturella folkmordet. Den är en viktig del i det långsamma arbetet med att förebygga, revitalisera, och hela.
"Globalization carries with it a danger of uniformity [...] Peace means diversity [...] it means multi-ethnic and multilingual societies" (UNESCO: The Human Right to Peace. Declaration by the Director-General, 1997, p. 9).
Tel: 08-6446622
Fax: 08-6502120
Berbang Box 5013, 131 05 Nacka
Ansvarig utgivare
Layout