En historisk räkning

Nishan Bamerni

Det var en varm sommar dag. Solen dansade på en klar himmel. Svetten trängde ut genom dess sprickande hud. Det var som en värmeregn tåg sig över hela landet. Man kunde inte tro, att det var Sverige.

Tidigt på morgonen var det ganska tyst över hela stan. Till och med fåglarna tappade sin vackra röst och var tysta. Det var bara några kråkor, som skrek då och då. Dessutom hörde man ibland några ljud av bilar på de tomma gatorna.

Allt folk tyckte om, att ha en semester på en svalare strand och njuta av den soliga dagen. Men hur gick det för Aram på den dagen? Han vaknade som en galning i gryningen. Han var svettig och trött. Han kastade sitt överkast på golvet och satte sig på sängens kant. Han tänkte så djupt på sina mardrömmar, som han upplevde en gång i staden Halabdja. Vilka hemska mardrömmar det var.

Det var den 16 mars precis i början på våren 1988, när blommor och lyckligheten skulle öppna sig för livet. När kärleken började bli en verklighet och Aram kände sig som en brudgum. Då började solen gråta och himlen tappade sin färg. Det var själva helvete, som trampade med sina svarta fötter på staden Halabdja. Allt blev mörkare än själva natten. Vattnet blev torrare än öknen! Luften blev ett osynligt mönster och avrättade allt omkring sig. Allting dog: fåglar, djur, träd, växter, blommor och själva staden tillsammans med marken. Det var bara skräck och rädsla, som tog sig över dödande Halabdja. Barnen sprang till sina föräldrar, de trodde, att de kunde andas där. Föräldrarna höll i de, som kött och ben, men de var hjälplösa ändå. Det var endast dödens kalla kram, som han med alltihop på en gång.

Efter bara några minuter, dog över fem tusen människor. Och över tio tusentals blev skadade och handikappade. De flesta var äldre människor, kvinnor och barn. Så här skapades ett andra Hiroshima i världen. Men inte i Japan, den här gången blev det i Kurdistan. Det var hjältar av Irakiska regimen, som gjorde det. Sadams stridsflygplan, som regnade kemiska vapen över staden Halabdja. Vilken tur jag hade, att jag inte var hemma, tänkte Aram. Vad då för tur? frågade han sig själv. Hur skulle jag kunna glömma min omsorg, tänkte han. Det var kanske lättare för mig, om jag var död nu. Hela familjen, kärlek, vänner, den godaste, den vackraste, den som gjorde mig lycklig och allt omkring mig är borta. Hur kan min skräckande röst över deras kroppar släppa mina tankar? Hur kan mina tåra slutar, som krossar mitt hjärta fortfarande, utan att någon kan se eller veta om det? frågade han för sig själv.

Plötsligt såg han skimret som dök in genom hans fönster. Nej men herre Gud, sa han högt. Soluppgången är redan på gång och jag sjunker så djupt ner till botten på det tänkbara havet. Nej, sa han. Jag måste bli av med de här mardrömmarna. Men hur?

Han reste sig upp från sängkanten och öppnade balkongdörren. Han tog ett djup andetag och kollade på soluppgången. Det är samma sol, som vi hade på hemlandet, men inte samma liv, sa han. Nu bor jag ensam i en liten lägenhet här i Sverige. Jag är ingen stor familj längre. Jag känner mig, som en kropp utan hjärta. Ingen kan förstå mig i detta land. Det känns, som att jag är annorlunda här, men det är jag inte. sa han med bestämda ord.

Han lämnade balkongen och gick ut till köket. Medan han kokade te, ordnade han lite frukost på köksbordet. Sedan gick han fram och tillbaka och satte på kurdisk musik. Han försökte slappna av och tänka på något annat. Första sången var det om staden Halabdja. Det blev ännu svårare för honom. Nej, det är inte mardrömmar, sa han. Det är en verklighet. Verkligheten kommer aldrig att glömmas eller att försvinna från mina blickar. Det är jag själv, men jag måste hitta mig, inte bara jag. Det är många andra, sa han.

Vi måste hitta varandra. Han stängde av bandspelaren och började spela själv med sitt kurdiska instrument, Saz. Då kände han sig bättre efteråt. Sen ställde han den på en stol framför sig vid köksbordet och satte sig på den andra. Han åt frukost och tittade på sitt instrument. Det är bara du, som kan hjälpa mig bäst, sa han. Han kysste den och hängde på dess speciella plats. Dagen blev ännu varmare och solen kom närmare och närmare. Vinden var så stilla, att den inte kunde skaka något trädblad vidare. Efter en kopp te svettade han i hela kroppen. Han kände sig isolerad från den som han behöver. Vilken värld, sa han, som inte har något samvete. Ingen vill lyssna på mig, men jag är säkert att de kommer och göra det någon gång. Han plockade sina grejer från köksbordet och tänkte göra något roligare på den dagen.

Stämningen började bli mer aktiv i staden där han bodde. Folket gick ut och försökte att utnyttja den soliga dagen. Barnens prat och lek utanför husen kändes, som den vackraste melodin för livet och tryggheten. Det påverkade Aram också. Man ska inte stanna hemma en sån här varm dag. Sa han. Jag måste ut och sjunga med vinden, dansa med solen, älska kärleken och krama havets största vågor, för att kunna möta livets starkaste blick. Annars sväljer den svagaste blicken dig som en klunk.

Ja, det blir ingenstans bättre än på själva stranden, tänkte han. Han tog med sig sin väska, med en badhandduk och lite kläder i. Han cyklade till den största stranden i staden, med väskan bakom sig. Det var en lång bit att cykla dit, men hans tankar lämnade all väg bakom sig. Plötslig var han framme på stranden. Det var så mycket folk där, redan på för middagen, att han inte kunde hitta någon plats. Han stod lite bakåt och kollade på stranden i fem minuter! Hans kropp pratade på flera språk, som bara hade sorliga ord.

Det var en äldre man där, som upptäckte direkt, att det var hemskt för Aram på stranden.

_ Du ursäkta mig, du kan sitta här, om du vill, sa äldre mannen till Aram.

_ Nej, jag måste här ifrån, sa Aram.

_ Varför skulle du göra det? Frågade äldre mannen.

_ Det påminner mig Halabdja, sa Aram. Ser du inte hur många ligger på marken och de andra springer till vattnet.

_ Är du kurd? frågade äldre mannen.

_ Jag, jag är från Halabdja, sa Aram. Den äldre mannen var tyst en stund och kunde inte titta på Aram. Han ville gråta så högt som möjligt, men han gjorde inte det. Han låtsades se vanlig ut.

_ Jag är kurd också, från Badinans området, sa äldre mannen.

_ Men det verkar som att du har bra här, sa Aram.

_ Ja, det verkar så, sa äldre mannen. Mitt liv har blivit som teater. Jag spelar bara på.

_ Vad menar du med teater? frågade Aram.

_ Jag kan inte förklara det nu, sa äldre mannen. Om du inte vill sitta här på stranden, kan vi gå till den där cafeterian. Då ska jag förklara det för dig.

_ Ja, det blir nog bättre där, sa Aram. På vägen till cafeterian, presenterade männen sig för varandra. Efter lite småprat satte de sig i en tyst och lite avlägset i cafeterian. Där fick de att dricka och känna varandra bättre.

_ Okej farbror Metin, kan du berätta nu om din teater? frågade Aram.

_ Nej, sa Metin. Först måste jag veta, varför det var så svårt för dig på stranden? Aram berättade allt, som hade hänt med honom och staden Halabdja.

_ Jag beklagar sorgen, sa Metin. Det var hemskt egentligen, men vi måste leva vidare. Kom! Vi ska ta en promenad i den vackra naturen. Där ska jag berätta för dig om min teater.

_ Okej farbror Metin, sa Aram. Naturen läker bättre vår sorg egentligen. Det var en mycket koncentrerad och uppmärksam promenad. Varje ord hade en speciell bild på sig.

_ Hur jag kan berätta för dig Aram, sa Metin och tittade på himlen med ett djup andetag. Hans ögon blev fulla av tårar, men de rann in i hans hjärta som en vattenfall.

_ Jag ber om ursäkt, sa Aram. Det var ingen mening att skada dig så djupt farbror Metin. Jag är faktiskt mycket ledsen.

_ Nej, nej Aram, sa Mtin. Han suckade väldigt djup och kollade på Aram. Jag måste berätta det för någon, även för hela världen, annars jag tappar tålamodet ett spela teater längre.

_ Okej farbror Metin, sa Aram. Jag vill jättegärna lyssna på dig då.

_ Du Aram, jag är snart sextio år, sa Metin. Tiden har besegrat mig redan och allt är svårare för mig här. Jag har också förlorat hela familjen som du, men det är allra hemsk för mig är mina fyra barn och min hustru. Han blev tyst en stund och pressade sina leppar mot varandra. Då rann hans tårar ut den här gången på bröstet och han grät som ett barn. Aram var alldeles tyst för sorgen och bara lyssnade på honom. Mina barn sa till mig, pappa hjälp oss vi kommer att dö. De trodde att pappa kunde göra allt, men det var inte det, som de trodde. Jag var hel maktlös och det är jag fortfarande och för evighet. Inte bara jag, sa han. Det är många andra också, som upplevde samma situation, kanske värre. Men … vem bryr sig om oss? De som tror på koranen, eller de som har makt över hala världen. Det var själva koranen, som gav Saddam Hussein ordet anfall, att anfalla oss med. Och det var världens styrelse, som gav honom vapen, att använda mot oss.

_ Jag beklagar sorgen farbror Metin, sa Aram. Men Jag har förstått nu, vilken sorg har ditt leende i din teater. Jag är hemskt ledsen, att jag frågade dig om det.

_ Nej, Aram, sa Metin. Jag är mycket tacksam, att du kunde lyssna så noga på mig, annars kunde mitt hjärta splittra hela kroppen på mig.

_ Då måste vi bygga det som gick sönder inuti oss, sa Aram. Men hur ska vi göra det? frågade han.

_ Ja, det är det, som mitt hjärta frågar också i varje pulsslag, sa Matin. Och min hjärna svarar jämt på denna fråga, sa han.

_ Vad är det för svar? frågade Aram med stor interesse.

_ Du Aram, lyssna noga på mig! sa Metin. ? Första anfallen var mellan 23/februari och 19/mars 1988 i Sergelo, Bergelo och Halabdja, där, som du fick din sorligaste historia. ? Andra anfallen började den 22/mars - 01/april 1988 i Karadak. ? Tredje anfallen var mellan 07/april och 20/april 1988 i Germian. ? Fjärde anfallen var mellan 3 - 8/maj och 1988 i Dola-Zej. ? Femte, sjätte och sjunde anfallen var mellan 15/maj och 26/juni 1988 i Shaklawa och Rawanduz. ? Sista anfallen var mellan 25/juli och 06/augusti 1988 i Badinans område där, som jag fick min sorligaste historia.

_ Okej farbror Metin, jag kan den svarta historien också och det värsta är att den krävde 182000 människors liv! Sa Aram. Men vilken relation har den med min fråga? frågade han.

_ En räkning till hela världen, sa Metin. Har du inte räknat, hur många kurder som hade blev dödade under anfallens perioder varje dag även varje timme?

_ Det är en hemskt och obegripligt räkning. Sa Aram. Om jag räknar den, kommer själva orden och siffrorna att brinna av sorgen.

_ Ja, du har rätt Aram, sa Metin. Ingen kommer att begripa den. Över ett tusen kurder som blev dödade genomsnitt varje dag i sex månader. Men, om de vill veta sanningen, låt de fråga: himlen, solen, vinden och verkligheten. Om de vill se den hemska sorgen, låt de öppna min bröstkorg isär och kolla på mitt hjärta, hur det skriker för denna verklighet.

_ Nu har jag fått nog svar på min fråga, sa Aram. Då måste dm dejnasorer som skapade anfaller betala denna räkning. Annars, hur människor kan bygga sin identitet som har gått sönder inuti sig.

_ Nu har du hittat mig, sa Metin, men allra bäst vi har hittat varandra. Då kommer hela världen, att hitta oss också.

_ Det var det som jag längtade efter, sa Aram, men vi måste dansa med solen, sjunga för vinden, älska kärleken och krama havets största vågor.

_ Vi ska göra det, sa Metin. Kom innan solen går när och havet blir kallt igen. Kom innan vinden forsvinner och kärleken blir drömmar igen. Kom så stranden väntar på oss där. Kom så ska vi räkna sådana varma dagar mer och mer.

2002-09-21 Västerås

Kurdiska Riksförbundets ordförande

TAL - vid Demonstrationen mot Turkiet (8 mars 2003)

Vi är samlade här för att uttrycka vår oro, vrede och avsky. Vår vrede är riktad till Turkiets orättfärdiga ockupationsplaner i irakiska Kurdistan. Vi känner stor oro inför ovissheten av kurdernas framtid i regionen. Vi hyser avsky över att Turkiet fortsätter att föra en kamp mot kurdernas existens och grundläggande mänskliga rättigheter.

Turkiet har under decennier bedrivit en systematisk och brutal assimileringspolitik gentemot kurderna i Turkiet. Hela världen känner numera regimens trakasserier, tortyr och mord av kurder och oppositionella turkar. Det en stor skamfläck för Turkiet att 20 miljoner kurders existens, till och med dess namn fortfarande förnekas av regimen.

Kurderna i Irak har i åratal kämpat för sina rättigheter. Det regionala självstyret i irakiska Kurdistan har under 11 år utvecklat en unik demokratisk ordning som visade hela världen att kurderna kan styra sig själva som alla andra folkslag i världen. Kurdiska företrädare har vid upprepade tillfällen offentliggjort att dess strävan är en federallösning inom Irak och det inte finns några ambitioner att utropa en självständig stat.

När Bush administrationen försöker övertyga hela världen om det akuta behovet att eliminera Saddam Husseins terrorvälde och dess massförstörelsevapen känns det inte trovärdigt att en annan förtryckarregim, nämligen Turkiet, som har minst lika många torterade och mördade kurder på sitt samvete som Saddamregimen, skall få en avgörande roll i denna konflikt. Kurder kommer denna gång inte blunda för sådana planer och kohandel om vårt folks öde. Varje främmande ingrepp som hotar den kurdiska administrationen i irakiska Kurdistan kommer att bekämpas av oss kurder. Inte bara irakiska kurder utan kurder i hela världen är idag mobiliserade och känner sig redo att till varje pris försvara sitt folk mot Turkiets interventionsplaner.

Vi kräver att den turkiska regimen omedelbart omvärderar sina ockupationsplaner i irakiska Kurdistan och drar tillbaka sina trupper som redan passerat gränsen.. En direkt konfrontation mellan kurder och turkar i regionen kommer att skapa nya mänskliga katastrofer. Det finns fortfarande chans, om Turkiet respekterar folkrätten och därmed även kurdernas nationella existens för att förhindra nya historiska misstag.

Alla inblandade länder i Irakkonflikten bör också ta hänsyn till detta. USA, EU och FN bör respektera folkrätten och därmed även kurdernas eget val för en federation inom ett demokratiskt Irak. Ingen har rätt att trampa på våra nationella intressen och vinningar som vi har uppnått under de senaste 11 åren. Omvärlden bör utan någon förbehåll erkänna kurdernas politiska status och respektera dess val för sin framtid. Med dagens demonstration vädjar vi till världssamfundet att reagera kraftfull mot Turkiets planer på att ockupera irakiska Kurdistan. Bort med den barbariska Saddam regimen, öppna vägen för ett demokratisk och federativ Irak som består av kurder araber och andra minoriteter.

Resit Batti

Svar till Abraham Staifos insändare (assyrier är inte "kristna kurder" 27/2)

Assyrier och kurder Oberoende historiker(Gudens skugga-dansk författare) skriver att assyrier, babilioner är samma släckt och tillhör det samiska folket. Kurderna tillhör den indoeuropeiska folket.

När assyrierna härskade över området år 1273 f.k. , dåvarande assyriska kungen Salmanasser (1) placera assyrier in till gränsen till Kurdistan för att komma åt "folket i norr" med andra ord kurderna. Eftersom assyriska folket i antal var inte så stor och för att kunna fortsätta härska över ett stort område i nuvarande Irak och Syrien ville en annan assyrisk kung med namnet Tiglatpileser år 745f.k. blanda folken i området för att skapa ett nytt nation. Vilket gjorde den nuvarande blandningen av många nationer i nuvarande Kurdistan. Fram till år 612(f.k) härskade assyrier i området. Mederna(kurderna) med hjälp av babilioner störtade assyriska riket. Mederna bestämde då att "alla folk slag ska leva i fred med eget språk och religion" och med detta gjorde man slut på förflytningar hit och dit på olika nationer. Judarna som var tvingade att bo i Kurdistan fick flytta tillbaka till israel.

När kristendomen kom till området blev då assyrier/araméer/kaldéer kristna, men fortfarande levde i fred med majoritets folket kurderna som tillhörde zaradustra religionen. En del av kurderna blev då också kristna, vilket deras språk är beviset till det hela. Kristna kurder tillhör den nationella stambildningen och är blandade med kurder som tillhör en mycket gammal stambildning som nationellt sätt kan inte skiljas från kurder oberoende religion. Detta också bevisar att en del kurder har blivit kristna när kristendomen spred sig. Religion är inte någon grund för nationalitet utan det geografiska och språkliga gör det. Kristna kurder talar enbart kurdiska och har bott i Kurdistan från urminnes.

Den värsta smällen kom när islam nådde området år 600(e.k.) och kurderna dödades i tusental men kristna skonades, eftersom bibeln erkändes av islam som heligt skrift, men kurdernas tro erkändes inte av islam. Kristna kurder kan av rädsla eller andra själ ha kunnat gått med kristendom för att rädda sig och det måste vara naturligt. Kristendom, islam och liksom andra religioner har kunnat sprida sig geografiskt sätt över stora delar av världen och kristendom kan inte bara vara assyriernas religion heller.

I början av första Världskriget attackerades kurder i norra Kurdistan av armenier med stöd av Ryssland och dåvarande turkiska staten utnyttjade båda folken mot varandra för att själva erövra mark. Kurderna var inte medvetna om spelet medan armenierna var det och tusentals kurder dog liksom många fler armenier i norr. Dekretet gällde inte kristna utan bara armenier och inte alls assyrier. Assyrier/araméer/kaldéer som var också kristna drabbades men inte som Abraham påstår, kurderna i södra Turkiet räddade sina grannar(kristna) från massmorden och i den nuvarande södra Kurdistan klarade assyrierna sig bättre, eftersom där gör assyrierna ett betydande minoritet och är med och styr med 5 platser i den kurdiska parlamentet i Irakiska Kurdistan. Det viktigaste är att veta vad är det som har hänt hitintills från år 612(f.k).

Att assyrier/araméer/kaldéer har kunnat leva i fred med kurder och i Kurdistan trots många tragedier. Vi har levt tillsammans i ca 2500 år och forfarande talar man assyriska, araméiska, har kyrkor och är inte assimilerade med kurder. Assyrier/araméer och andra som har levt med andra kallas för palestinier, libaneser och syrier men man skriker så högt när någon säger "kristna kurder". Ingen har tvingat någon att bli kurder i 2500år och ingen kan påstå att det inte finns "kristna kurder" heller.

Både kurder, assyrier/araméer/kaldéer och andra nationer som bor i Kurdistan styrs av andra och själva kan inte kontrollera det som händer i Kurdistan. Kurder puffas på varandra och andra på några andra osv av staterna som härskar i området. Protestera her Abraham mot staterna som är erkända av FN. I stället.

Mitt svar till Abraham Staifo är att var vänlig och överdriv inte över det som har hänt. Det är ändå vi som kan försonas och kan leva tillsammans som vi har kunnat göra i tusentals år. Det hjälper ingen att hacka på varandra utan alla vi tillsammans blir mat åt vargarna som har bildat stater över våra mark..

2003-03-05

resit44@hotmail.com

Tel: 08-644 66 22

Fax: 08-650 21 20

Berbang Box 5013, 131 05 Nacka

berbang@kurdiskarf.org

Ansvarig utgivare

Keya izol

Layout

F. Marsil